Påvens odlingar i Vatikanträdgårdarna blir helt ekologiska

Vatican News

Köksträdgården intill klostret Mater Ecclesiae i Vatikanträdgårdarna håller på att bli helt ekologisk.

I linje med påven Franciskus syn presenterad i miljöencyklikan Laudato si’ är odlingens mål inte största möjliga produktion, utan respekt för varje växts naturliga växtcykel och för jorden.

Påve Leo XIV betonade denna ”omsorg om skapelsen” när han i november förra året talade till italienska agronomer och skogsexperter.

Han uppmanade dem att betrakta sitt arbete som ”en konkret form av kärlek till vår Moder Jord och till framtida generationer”, eftersom jorden ”inte är en ägodel utan en gåva”, och de som brukar den ”med respekt och vishet deltar i Guds skapande verk”.

Odling med respekt för jorden

Tidigare användes gödsel från de påvliga villorna i Castel Gandolfo i trädgården.

I dag används endast certifierad gödsel, som väljs utifrån årstiden och behoven hos de växter som odlas.

Goda jordbruksmetoder minskar också behovet av växtskyddsmedel, eftersom antalet skadedjur och deras aktivitet hålls under den nivå där de kan orsaka skador.

Varje åtgärd dokumenteras dessutom i en särskild ”fältjournal”, i enlighet med bestämmelserna för behandlingar som omfattas av obligatorisk certifiering, medan naturliga ämnen inte behöver registreras.

Jordens bördighet upprätthålls genom särskilda metoder, bland annat växelbruk med baljväxter som gröna bönor, som på naturlig väg binder kväve.

I år testas även ett algbaserat gödningsmedel på tomatplantorna.

Plantorna tas in utifrån och har redan behandlats med naturliga metoder. Att köpa plantor föredras framför att driva upp dem i en egen plantskola, för att begränsa risken för spridning av växtsjukdomar som skulle kunna äventyra hela odlingen. Samtidigt finns planer på en egen plantskola på området, tillsammans med ett växthus för bonsaiträd.

Nunnorna arbetar tillsammans med trädgårdsmästare

Det dagliga arbetet utförs av den erfarne trädgårdsmästaren Gilberto Bianchi, som sköter fyra terrasser med sammanlagt knappt 400 kvadratmeter odlingsbar mark.

Sedan en tid tillbaka får han hjälp av en grupp unga arbetare, till vilka han gradvis för vidare sin värdefulla erfarenhet. På så sätt går denna kunskap – som består av små, vardagliga handlingar – inte förlorad utan bevaras, på samma sätt som kunskap för århundraden sedan fördes vidare från ett kloster till ett annat.

Ordenssystrarna hjälper honom bestämma vilka grödor som behövs, med hänsyn till årstiden och vad jorden kan ge just då. Bevattningen sker fortfarande helt för hand.

Endast säsongens grödor

Odlingskalendern följer årstiderna noggrant: färsk vitlök, basilika, grönsaker, chilipeppar – däribland en peruansk sort känd för sin styrka – citrusfrukter och pumpor, som mognar ända in i november.

I år planterades också de första kiwiplantorna på systrarnas önskan. Mellan slutet av augusti och början av september inleds vinterplanteringen med kål, broccoli, spenat och sallad.

Maj är den månad då trädgården ger störst avkastning.

Sommaren är den svåraste årstiden på grund av värmen. Då når tomater, auberginer, paprikor, gröna bönor, zucchini och gurkor – däribland en sort från Apulien – slutet av sina växtcykler.

Citrusträden i trädgården är omkring 150 år gamla. Genom åren har olika sorter ympats på dem, varav vissa inte längre går att hitta på marknaden. Eftersom frukterna odlas helt utan kemiska behandlingar kan till och med skalen ätas.

Nunnorna använder fortfarande frukterna för att tillverka marmelad, kanderade skal och kakor. En del erbjuds till gäster och en del säljs.

Genom åren har skörden från den lilla odlingen också gått till välgörenhetsinstitutioner som Casa Dono di Maria, vars verksamhet nu håller på att få förnyad kraft och nytt engagemang.

En trädgård med 800 års historia

Den lilla trädgårdens historia sträcker sig tillbaka till medeltiden. När påve Nikolaus III Orsini mellan 1277 och 1280 flyttade det påvliga residenset från Lateranen till Vatikanen lät han också anlägga en fruktträdgård och ett verkligt viridarium, inneslutet av de nya murarna. Det var ett produktivt område som bidrog till att tillgodose det påvliga hushållets behov.

Åtta århundraden senare har denna funktion inte försvunnit. Den lever vidare, nästan oförändrad, intill det kloster som Johannes Paulus II lät uppföra mellan 1992 och 1994 för att det alltid skulle finnas en gemenskap av kontemplativa ordenssystrar i kyrkans hjärta, med uppdraget att be för påven.

Ursprungligen var det nunnorna själva som brukade jorden.

”Att odla är en bön som utförs med händerna”, sade benediktinabbedissan Maria Sofia Cichetti, då klostrets priorinna, till L’Osservatore Romano den 26 augusti 2009.

Påve emeritus Benedicrus XVI tyckte mycket om att promenera i denna trädgård.