Vatikanen

Parolin: Tro och civilt samvete – ledstjärnor för en djupgående samhällsförnyelse

Statssekreteraren deltar i installationsceremonin som ny hedersmedlem i Marockos kungliga akademi i Rabat. I sitt tal framhåller han samstämmigheten mellan Heliga stolen och Marocko och uppmanar till att inte betrakta broderskapet ur ett ”rent utilitaristiskt perspektiv”, utan att gå från ”tolerans” gentemot medmänniskor med vilka man delar ett utrymme av rättigheter, till en äkta öppenhet.

Edoardo Giribaldi - Vatikanstaten

Tro och civilt samvete är två sidor av samma mynt och inte, som den offentliga debatten alltför ofta vill få oss att tro, motsatser. För att gå från en ren tolerans gentemot sin medmänniska, med vilken man endast delar ett rättsligt utrymme, till ett genuint välkomnande av en broder eller syster i mänskligheten, krävs en mänsklighet som är förankrad i det andliga, vilken annars riskerar att ”orka ut till förmån för en rent utilitaristisk syn. Detta är kärnan i talet med titeln Troende och medborgare: Att tillsammans bygga upp den mänskliga broderskapen efter 50 år av diplomatiska förbindelser mellan Heliga stolen och Marocko, som den 23 juni hölls av statssekreteraren kardinal Pietro Parolin vid Akademin för Konungariket Marocko i huvudstaden Rabat. Anledningen var den högtidliga mottagnings- och invigningsceremonin för kardinalen som ny hedersmedlem i den tvärvetenskapliga institutionen, som grundades 1977 av kung Hassan II.

50 år av förbindelser mellan Heliga stolen och Marocko

Med hälsningar och välsignelser från påve Leo XIV, påminde Parolin om att det innevarande året markerar 50 år av diplomatiska förbindelser mellan Konungariket Marocko och Heliga stolen, vilka inleddes 1976 och har kännetecknats av ömsesidig respekt och djup samsyn under fem decennier – en tid som dock endast utgör ett ögonblick i perspektivet av våra tusenåriga institutioner. En konkret gemensam punkt är synen på religionen som ett skydd mot extremism och inte som en förevändning för splittring. Ett begrepp som har kommit till uttryck i de olika etapperna som har präglat utvecklingen av relationerna mellan de två staterna. Först med Hassan II:s besök i Vatikanen 1980 och sedan med den helige Johannes Paulus II:s resa till Marocko 1985, vilket var det första mötet mellan en påve och muslimska ungdomar på initiativ av en statschef. Denna fasta grund förnyades i påven Franciskus apostoliska resa till landet 2019.

Staternas aktiva medkänsla

Dessa möten, preciserade kardinalen, förblir drivkraften bakom ett gemensamt engagemang för fred, rättvisa och skyddet av den mänskliga värdigheten, vilket framgår av Dokumentet om mänsklig broderskap för världsfred och samlevnad, undertecknat den 4 februari 2019 i Abu Dhabi, där det fastslås att Skaparen har förlänat alla människor lika värdighet och kallat dem att leva tillsammans som bröder. En tidlös sanning som kräver av staterna en aktiv medkänsla, ömsesidig respekt och en förnyad solidaritet inför de kriser som sätter vår värld på prov.

Ett broderskap förankrat i andlighet

Detta engagemang hämtar styrka och legitimitet från den andliga dimensionen, eftersom det är just genom att förkroppsligas i tjänsten för gemenskapen och genom att erkänna varje människas inneboende värdighet där tron blir den grund på vilken det mänskliga broderskapet byggs upp och en rättvisare värld formas. Den troende står därför i främsta ledet när det gäller att bygga fred, vilket påpekades 2019 av påve Franciskus och kung Mohammed VI, som hade framhållit påvens ord att andligheten inte är ett mål i sig och att vår tro omsätts i konkreta handlingar. Ett begrepp som bekräftades av Leo XIV, som i samband med regeringschefernas jubelårsfirande i Rom den 21 juni 2025 framhöll att att tro på Gud, med de positiva värden som följer därav, är i enskilda människors och samhällens liv en oerhörd källa till det goda och sanningen. Utan sin andliga förankring riskerar broderskapet att vissna bort till förmån för en rent utilitaristisk syn, tillade statssekreteraren.

Förena tro och medborgarskap

För ett äkta broderskap är alltså tro och medborgarskap oskiljaktiga. Kardinal Parolin återkom till påve Franciskus ord i Rabat och betonade att det är nödvändigt att gå från enkel tolerans, som innebär att man tål den andre, till broderskap, som innebär att man välkomnar den andre. Som Heliga stolen vid flera tillfällen har framhållit: Guds namn får aldrig användas för att rättfärdiga hat. Ett begrepp som Marocko har omsatt i praktiken i Marrakech-deklarationen från 2016, genom vilken kungariket förnyat sitt stöd för de religiösa minoriteternas rättigheter i den muslimska världen och förankrat dem i en vision grundad på medborgarskap, mänsklig värdighet och inkludering.

Värdet av interreligiös dialog

Att bygga upp denna framtid sker genom interreligiös dialog. Ett område där Marockos diplomatiska insatser även i detta fall står i främsta ledet. Kardinal Parolin citerar återigen Mohammed VI:s ord när han framhåller broderskapet mellan Abrahams barn, en grundpelare för den marockanska civilisationens rika mångfald. En synlig samverkan i moskéer, kyrkor och synagogor som sedan urminnes tider har stått sida vid sida i kungarikets städer. För Heliga stolen utgör denna kultur- och mötesdiplomati en central faktor för att skapa lugn i de internationella relationerna. Faktum är, förklarade statssekreteraren, att ”vår tro lär oss att mänsklig värdighet inte är en eftergift från staterna, utan en helig gåva från Gud, som har skapat människan till sin avbild”.

Laudato si’ och Magnifica humanitas – riktlinjer för medmänsklighet

Detta behov av värdighet står idag inför många utmaningar, däribland den brännande migrationsfrågan. I detta sammanhang spelar Marocko en central roll genom den redan nämnda Marrakech-pakten, som förblir en gemensam färdplan för att migranter alltid ska tas emot, skyddas, främjas och integreras som en broder, och därmed på ett konkret sätt förkroppsliga denna universella broderskap som avvisar utestängning. Detta engagemang kommer dessutom till uttryck i omsorgen om vårt gemensamma hem. Riktlinjerna i encyklikan Laudato si’, påpekade Parolin, stämmer överens med de banbrytande insatserna från Marocko, som är en regional ledare inom förnybar energi, för att främja en helhetsorienterad ekologi som förenar respekt för naturen med social rättvisa. Slutligen de svindlande tekniska förändringarna. I detta fall är kompassen encyklikan Magnifica humanitas, som fastslår att människans värdighet har en strikt ontologisk karaktär. Den beror varken på individens förmågor, rikedomar eller prestationer. Den är en grundläggande gåva som föregår och överskrider all mänsklig skapelse. För att förankra dessa värden inför modernitetens avvikelser pekade kardinalen ut ungdomsutbildningen som den sista hörnstenen. ”Det är det enda skyddet som kan skydda våra barn från nihilismens illusioner och fanatismens avvikelser, för att göra dem till sanna byggare morgondagens värld”.

Vittna om broderskap

Kardinalen avslutade sitt tal med att återigen framhålla att när de två dimensionerna – civilt samvete och tro – möts, blir de drivkrafter för en djupgående samhällsförändring. Det räcker inte, sade han, med en önskan om en rättvisare värld: det krävs ett tålmodigt, konkret och samordnat engagemang. ”Sann fred kan inte böjas under pragmatismen i flyktiga överenskommelser; den byggs upp med uthålligt tålamod genom en äkta kultur av dialog. Det är just genom detta fredsbyggande som vi kan garantera var och ens grundläggande rättigheter och befästa utövandet av friheten”. Därför är förhoppningen att Marocko och Heliga stolen ska fortsätta att tillsammans staka ut framtidens vägar och erbjuda världssamfundet ett levande, strålande och oföränderligt vittnesbörd om vår broderskap.