Synoden offentliggör slutrapporter om urval av biskopar och aktuella frågor

Antonella Palermo - Vatikanstaten

Slutrapporterna från studiegrupperna nr 7 och 9 bekräftar att urskiljning är central vid valet av en biskop, samtidigt som man antar specifika teologiska kriterier för att avgöra hur man ska hantera de svåraste frågorna som kyrkan står inför, enligt kardinal Mario Grech, generalsekreterare för biskopssynodens generalsekretariat.

I takt med att reflektionerna fortgår om biskopens rättsliga funktion, ad limina apostolorum-besöken och biskopsutbildningen, har den inledande delen av slutrapporten om kriterierna för val av biskopar offentliggjorts. Rapporten bekräftar den grundläggande principen att det inte finns någon herde utan en hjord, och ingen hjord utan en herde. De synodala kompetenser som studiegrupp nr 7 har identifierat hos kandidaterna, omfattar förmågan att bygga gemenskap, föra dialog, ha djup kunskap om lokala kulturer och visa en vilja att integreras i dem på ett konstruktivt sätt.

Gruppen efterlyser att apostoliska nuntier ska ha ”en synodal och missionär profil”, så att de också kan eftersträva denna egenskap hos de som föreslås som möjliga biskopar. Rapporten slår fast att varje stift regelbundet bör genomföra processer för att bedöma sin situation och sina behov, och kontrollera om dessa processer uppfyller kraven för en synodal och missionär kyrka, i syfte att främja spridningen av bästa praxis. ”När en biskoplig succession närmar sig, ska biskopen sammankalla prästrådet och stiftets pastoralråd, vars medlemmar på ett kollegialt sätt uttrycker en åsikt om stiftets behov och överlämnar till biskopen – i ett förseglat kuvert – namnen på de präster som de anser lämpliga för biskopsämbetet”, står det. ”Om möjligt ska samrådet även omfatta domkapitlet, finansrådet, lekmannarådet samt företrädare för ordinerade personer, ungdomar och fattiga.”

Medverkan av gudsvigda och lekmän i samråd

Studiegruppen uppmuntrar till vad den beskriver som ”en satsning på fortbildning”, som syftar till att hjälpa alla medlemmar av Guds folk att förbättra sin förmåga till urskiljning. Den föreslår att särskilda arbetsgrupper inrättas för att bistå biskopen i den fortlöpande fortbildningen av prästerskapet. I fall där ett lokalt biskopsämbete är vakant föreslår gruppen att en kommitté inrättas i stiftet, som nuntien kan rådfråga för att klargöra stiftets situation, profilen för den nye herden och möjliga kandidater. Gruppen rekommenderar att samråden inte bara involverar präster, utan också, i den mån det är möjligt, ett motsvarande antal ordensmän och ordenskvinnor samt lekmän och lekkvinnor. Syftet, förklarar den, är att så fullständigt som möjligt nå den sanna bilden. Rapporten uppmanar också dikasterierna inom den romerska kurian att se över sina rutiner i en mer synodal riktning och föreslår att urvalsprocesserna regelbundet utvärderas av oberoende instanser.

Språkligt och metodologiskt paradigmskifte

Slutrapporten från studiegrupp nr 9 utgår från den bibliska bilden i Apostlagärningarna kapitel 10–15, som visar hur kulturell mångfald kan värdesättas utan att man sviker evangeliets nyhet. Den föreslår ett paradigmskifte i hur kyrkan hanterar de svåraste läromässiga, pastorala och etiska frågorna. För det första föredrar rapporten adjektivet ”framväxande” framför ”kontroversiellt” för att beskriva dessa frågor. I uttalandet framgår det att ”målet inte enbart är att lösa problem utan att bygga upp det gemensamma goda genom relationell omvändelse, gemensamt lärande och öppenhet.” Eftersom det inte kan finnas någon förkunnelse av evangeliet utan att man tar ansvar för samtalspartnern, ”i vilken Anden redan verkar”, introducerar dokumentet dessutom den ”pastorala principen”. Rapporten identifierar tre metodologiska steg för att ta itu med dessa frågor: att lyssna till oss själva, lyssna till verkligheten och sammanföra olika former av kunskap. Samtalet i den Helige Ande, påminner den, förblir det främsta redskapet för att utveckla en kyrklig kultur av synodalitet.

Konkreta vittnesbörd som grund för urskiljning

Rapporten uppmanar till att dessa riktlinjer tillämpas konkret på homosexuella katolikers erfarenheter och på utövandet av aktivt icke-våld. När det gäller former av icke-våld i synnerhet, lät gruppen sig inspireras av vittnesbördet från en rörelse av unga serber som bidrog till Miloševićs fredliga fall, med inspiration från de tidiga kyrkans kristna. I båda fallen fungerar vittnesbörd som utgångspunkt för etisk och teologisk urskiljning, liksom för öppna frågor, så att varje gemenskap kan ta på sig ”ansvaret att erkänna och främja det goda genom vilket Gud verkar i historien och i människors erfarenhet”.