Helige John Henry Newman införd i romerska kalendern - minnesdag 9 oktober
Vatican News
Påve Leo XIV införde på tisdagen den helige kyrkoläraren John Henry Newman, i den allmänna romerska kalendern, med minnesdag den 9 oktober, meddelade Dikasteriet för gudstjänstlivet och sakramentsförvaltning i ett dekret som offentliggjordes tisdagen den 3 februari 2026.
Den engelske anglikanske prästen från 1800-talet, som konverterade till katolicismen och senare blev kardinal, saligförklarades av påve Benedictus XVI år 2010 och helgonförklarades av påve Franciskus år 2019. Den 1 november 2025 utnämnde påve Leo honom till medbeskyddare för kyrkans utbildningsuppdrag, tillsammans med den helige Thomas av Aquino, och till kyrkolärare.
Med hänsyn till detta nyliga erkännande, ”som tilldelats en helig herde av så framstående betydelse för hela de troendes gemenskap”, fastslår dekretet att hans minnesdag nu kan firas den 9 oktober – den dag då han år 1845 konverterade till katolicismen.
Dekretet förklarar vidare att den nya minnesdagen ”ska införas i alla kalendarier och liturgiska böcker för firandet av mässan och tidebönerna, med användning av de liturgiska texter som bifogas detta dekret. Dessa ska översättas, godkännas och – efter bekräftelse av detta dikasterium – publiceras av biskopskonferenserna.”
Dikasteriets dekret offentliggjordes tisdagen den 3 februari, men undertecknades av prefekten, kardinal Arthur Roche, och sekreteraren, ärkebiskop Vittorio Francesco Viola, den 9 november 2025, på Lateranbasilikans invigningsfest.
Ett strålande ljus för kyrkan
”Det milda ljuset från Guds nåd, som kom till världen för att upplysa hedningarna, ledde John Henry Newman till att finna frid i den katolska kyrkan och gav honom en sådan styrka att han kunde säga: ’Gud har skapat mig för att utföra en särskild tjänst åt honom … jag har en roll i detta stora verk; jag är en länk i en kedja, ett band som förenar människor. Han har inte skapat mig förgäves’”, betonar dekretet.
Texten framhäver hur kardinal Newman under hela sitt långa liv ständigt och outtröttligt tjänade de fattiga, predikade och undervisade samt ägnade sig åt ”intellektuell forskning”. Dekretet beskriver honom som ”ett strålande ljus för kyrkan på dess pilgrimsvandring genom historien”.
”Hans livliga intellekt har lämnat efter sig bestående verk av stor betydelse inom teologi och ekklesiologi, liksom poetiska och andaktsfulla texter”, fortsätter dekretet
”Hans ständiga strävan att ledas ut ur skuggor och bilder in i sanningens fullhet har blivit ett föredöme för varje lärjunge till den Uppståndne.”
