Erik Varden: fastereträttens tionde reflektion – ”Om urskiljning"
Vatican News
På morgonen på fastereträttens sista dag inledde biskop Erik Varden med att tala om urskiljning, i sin nionde reflektion i de andliga övningarna som han leder för den romerska kurian och som bär titeln ”Upplyst av en dold härlighet”
Sammanfattning
Här följer en sammanfattning av den tionde reflektionen som finns att läsa på biskop Erik Vardens hemsida Coram Fratribus:
”Den helige Bernard av Clairvaux skrev ett stycke med titeln Om övervägandet (De consideratione). Den fick större spridning än någon annan av hans skrifter. Det kan tyckas märkligt, eftersom texten i grunden är ett brev riktat till en bestämd person i en särskild situation. Bernard skrev den för en medbroder, en italiensk munk vid namn Bernardo dei Paganelli, som – redan präst i kyrkan i Pisa – hade inträtt i Clairvaux år 1138.
År 1145 blev Paganelli påve Eugene III.
Medan kontemplationen behandlar redan kända sanningar, söker övervägandet – i Bernards språkbruk – sanningen i de tillfälliga och konkreta mänskliga angelägenheterna, där den kan vara svår att urskilja. Det kan definieras som ”ett tänkande som söker sanningen, eller sinnets rannsakan för att upptäcka sanningen”.
När Bernard överväger kyrkans problem erbjuder han inga institutionella lösningar. I stället råder han Eugenius att omge sig med goda människor. Ju bättre kyrkans centrala ämbeten leds, desto större blir nyttan för kyrkan i hela världen.
De egenskaper Bernard uppmanar honom att söka och odla är tidlösa. Det behövs medarbetare ”med beprövad helighet, villig lydnad och stilla tålamod; […] katolska i tron och trogna i tjänsten; benägna till fred och angelägna om enhet; […] framsynta i rådslag, […] flitiga i organisation […], återhållsamma i tal”.
Sådana människor ”ägnar sig ständigt åt bön och sätter i varje företag större tillit till den än till sin egen flit eller möda. Deras ankomst är fridfull, deras avfärd anspråkslös.”
I den mån kyrkan handlar på detta sätt återspeglar hon änglahierarkiernas ordning. Den som då betraktar henne ser hennes främsta uppdrag: att ge Gud ära.
För att rätt överväga jordiska nödvändigheter måste vi genom dem söka det som är ovan. Detta är inte, säger Bernard till Eugenius, att på något sätt ”gå i landsflykt: att överväga på detta sätt är att återvända till sitt hemland”.
Bernard frågar sig: Vad är Gud? Allsmäktig vilja, välvillig godhet, oföränderligt förnuft. Gud är ”den högsta saligheten” som av kärlek vill dela sin gudom med oss. Han har skapat oss för att vi ska längta efter honom. Han vidgar oss för att vi ska kunna ta emot honom, rättfärdiggör oss för att vi ska kunna förtjäna honom. Han leder oss i rättfärdighet, formar oss i godhet, upplyser oss med kunskap och bevarar oss till odödlighet.
Vad biskopar än har att tänka på – och det är mycket – måste de först överväga detta. Därigenom kommer också deras överväganden om praktiska frågor att upplysas, ordnas och välsignas.
En kyrklig ledare måste, enligt Bernard, vara principfast, helig och sträng mot sig själv. Men han bör också vara Brudgummens vän och glädja sig över att dela den vänskapen med andra.
Augustinus brukade beskriva biskopsämbetet som en sarcina, en legionärs packning. Det är en drastisk bild, formad av en som kände öknens fälttågs ödslighet och fruktan i Nordafrika. Men han utvecklar sitt tema vidare. Även om den pastorala bördan har något skrämmande över sig, är den bara skrämmande om vi inte uppmärksammar vem som lägger bördan på våra axlar. Den är nämligen också ett deltagande i Kristi milda ok, han som låter oss upptäcka att det tvärträ som anförtrotts oss är ljusbringande och lätt, och att delaktigheten i det är fylld av glädje.
Augustinus skrev en gång: ”Perduc sarcinam tuam quia levis est si diligis gravis si odisti”, det vill säga: ”Bär din börda till slutet. Om du älskar den är den lätt. Om du hatar den är den tung.”
”Din, gode Jesus”, skrev Bernard i sin levnadsteckning över den helige Malachy av Armagh, ”är den skatt som har anförtrotts oss; din den skatt som gömts i vår ägo för att återlämnas vid den tid du bestämmer för att kräva den tillbaka.””
23- 27 februari
Mellan måndagen den 23 februari och fredagen den 27 februari hålls två reflektioner per dag: klockan 9 på morgonen, efter Ters (Ora media); samt klockan 17 på eftermiddagen, följd av Eukaristisk tillbedjan och vesper.
Sitlarna på de olika reflektionerna är. Den idealistiske Bernard; Guds hjälp; Att bli fri; Sanningens strålglans; Tusen skall falla; Jag skall förhärliga honom; Guds änglar; Den realistiske Bernard; Om urskillning – för att sedan avslutas med den sista meditationen med temat ”Att förmedla hopp”.
Publikationer
Allt som allt rör det sig om 11 reflektioner, under den kommande veckan, som längre fram kommer att publiceras på engelska av bokförlaget Bloomsbury, och på italienska av bokförlaget San Paolo.
