Sök

Andliga övningar i Paulinska kapellet Andliga övningar i Paulinska kapellet   (@Vatican Media)

Erik Varden: fastereträttens nionde reflektion – ”Den realistiske Bernard”

I det Paulisnka kapellets stillhet, leder biskop Erik Varden romerska kurians fastereträtt, som har samlas påve Leone XIV, tillsammans med den romerska kurians prefekter och kardinaler bosatta i Rom, två gånger om dagen, under den pågående veckan.

Vatican News

På torsdagseftermiddagen: klockan 17 hölls den nionde reflektionen med temat ”Den realistiske Sankt Bernhard”. Därefter följde Eukaristisk tillbedjan och vesper, som varje afton under veckan.

Sammanfattning

Här följer en sammanfattning av den nionde reflektionen som finns att läsa på biskop Erik Vardens hemsida Coram Fratribus:

”Cisterciensrörelsens identitet formas i gränslandet mellan det ideala och det konkreta, det poetiska och det pragmatiska. Dess gestalter prövas och renas genom de spänningar som uppstår där.

Jag har talat om Bernard av Clairvauxs höga ideal, om hans benägenhet att först staka ut en handlingslinje i sitt sinne och sedan följa den med viss kompromisslöshet. Att sitta högt till häst föll sig naturligt för honom. Denna stränga och oresonliga sida lämnade honom aldrig. Men den mildrades med tiden. Det är denna process vi nu måste tala om. Den förvandlade idealisten till realist.

Psykoanalytikern Jacques Lacan sade att ”det reella” är det vi stöter emot. Vidden av Bernards engagemang i realpolitik gav upphov till åtskilliga sådana sammanstötningar. Men han blev realist inte bara i betydelsen att acceptera saker som de är. Framför allt lärde han sig att den djupaste verkligheten i alla mänskliga angelägenheter är ett rop på barmhärtighet.

Ju mer han kände igen detta rop i människors hjärtan, i bittra tårar, i världsliga konflikter, i vanvettiga kampanjer mot anständighet och sanning, och i skogens träds viskningar, desto mer blev han medveten om Guds nådefulla svar. Han hörde det i Jesu heliga namn, som blev outsägligt kärt för honom. I Jesus uppenbarar Gud sitt frälsande uppsåt och utgjuter det över mänskligheten som en väldoftande, helande och renande olja.

”All föda för själen”, sade Bernard till sina munkar, ”är torr om den inte doppas i den oljan; den är smaklös om den inte kryddas med det saltet. Skriv vad du vill, jag finner ingen glädje i det om det inte talar om Jesus. Tala eller disputera om vad du vill, jag finner ingen glädje i det om du utesluter Jesu namn. Jesus är för mig honung i munnen, musik i örat, en sång i hjärtat.”

Bernard visste vilka under Guds barmhärtighet i Jesus kan verka. Detta gav hans fromhet affektiv djup. Begreppet affectus är centralt hos honom. Det har en vid innebörd och visar att nåden rör oss som kännande, sinnliga varelser. Men Bernard betraktade också Jesus, sanningens inkarnation, som en hermeneutisk princip. Han tolkade situationer, personer och relationer konsekvent i Jesu ljus. Detta synsätt har gett honom övertygade beundrare långt utanför den katolska världen, från Martin Luther till John Wesley.

Först när vår natur övernaturligt upplyses kommer den att uppenbara sin fullkomliga gestalt, sin forma formosa. Först då blir den ljuvlighet som det jordiska livet är mäktigt synlig. Först då ska den härlighet som är dold inom oss och omkring oss lysa fram i påtagliga glimtar och lära oss vad vi – och andra – kan bli, och ge en förebild för en förnyad värld.

Sådan är den realism mot vilken Bernard mognade. Den gjorde det möjligt för honom att bli inte bara en högsinnad reformator, en enastående retoriker, en kyrkans ledargestalt. Kunskapen om den yttersta verkligheten i Kristi kärlek, och om dess kraft att förvandla allt, gjorde Bernard till kyrkolärare och helgon. Och därför älskar och hedrar vi honom.

”Han var”, berättar Vita Prima, ”försonad med sig själv”. Det var vad livet hade lärt honom. En man eller kvinna som verkligen är fri är en härlig syn.”

23- 27 februari

Mellan måndagen den 23 februari och fredagen den 27 februari hålls två reflektioner per dag: klockan 9 på morgonen, efter Ters (Ora media); samt klockan 17 på eftermiddagen, följd av Eukaristisk tillbedjan och vesper.

Sitlarna på de olika reflektionerna är. Den idealistiske Bernard; Guds hjälp; Att bli fri; Sanningens strålglans; Tusen skall falla; Jag skall förhärliga honom; Guds änglar; Den realistiske Bernard; Om urskillning – för att sedan avslutas med den sista meditationen med temat ”Att förmedla hopp”.

Publikationer

Allt som allt rör det sig om 11 reflektioner, under den kommande veckan, som längre fram kommer att publiceras på engelska av bokförlaget Bloomsbury, och på italienska av bokförlaget San Paolo.

27 februari 2026, 10:40