Kardinal Parolin i Danmark: Kyrkans trovärdighet ligger inte i makt, utan vittnesbörd

Vatican News

”Kyrkan förblir trovärdig, inte på grund av makt, antal eller strategier, utan när tron blir ett levande vittnesbörd, uttryckt och översatt till konkreta handlingar för befrielse, rättvisa och barmhärtighet som återställer värdighet och öppnar vägar till sann frihet.” Kardinal Pietro Parolin sade detta vid mässan på söndagen den 25 januari i Köpenhamns katedral som påvlig legat för firandet av 1200-årsdagen av sankt Ansgars mission i Danmark. Statssekreteraren påminde om att det var på 800-talet som den benediktinska munken anlände till Nordeuropa för en mission som inte byggde på ”strategier eller framgång, utan på trohet mot Jesus”, och att det första han gjorde var att befria några slavar. Kardinal Parolin påpekade att hans handling, i en värld ”sargad av nya former av slaveri – ekonomiskt, kulturellt, andligt – och präglad av utestängning och likgiltighet”, idag har ”förnyad relevans”.

Glädjen över att bli förlåten av Gud

Kardinalen betonade styrkan i det band som knutits i det förflutna och den fortsatta närvaron av pastoral omsorg och evangelisk iver som inspirerade Ansgars mission för tolv århundraden sedan. En mission som uppstod ur en ”extraordinär upplevelse av befrielse” i hans eget liv, sade kardinal Parolin. Med utgångspunkt i läsningen av Jesaja (52:7-10) konstaterade han att det inte så mycket handlar om budskapet som om budbäraren, vars steg" är härliga, inte för de idéer eller förklaringar de för med sig, utan för att de för med sig den goda nyheten, som kan rädda människor genom att förvandla hjärtat hos dem som lyssnar och göra dem fria”. På samma sätt, fortsatte han, hade Ansgar upplevt glädjen att bli förlåten av Gud och önskade ”dela den glädjen med andra”, eftersom det var ”det glada budskapet han bar med sig”.

Modet att följa Jesus

I sitt tal kyrkan tillägnat den benediktinske munken, som var den första kristna missionären till folken i det som idag är Danmark och Sverige, berättade kardinalen om viktiga ögonblick i sin biografi: från hans inträde, ännu som barn, i det franska klostret Corbie, till hans förflyttning vid tjugo års ålder till det nyligen grundade Corvey kloster, i dagens Tyskland. Sedan fattade han det modiga beslutet att åka på missionsresa till Danmark när kejsar Ludvig den fromme bad präster att följa med den nyligen döpte danske kungen Harald Klak. När han lämnade vänner och hembygd för att följa Jesus, tvekade Ansgar aldrig utan visade ett ”mod och en tillit” som imponerade på hans omgivning, berättade kardinal Parolin och påminde om att Ansgars lärjunge och biograf, den helige Rembert, i Vita Anskarii noterade förvåningen hos dem som såg honom fatta smärtsamma beslut för Kristi kärleks skull. Kardinal Parolin sade att den benediktinska munken visade kristendom genom att leva som en kristen, i enlighet med evangeliet.

Förvandlade hjärtan

Kardinalen påminde om att sankt Ansgar ”mötte ett mycket stort motstånd och tycktes misslyckas, men framgång var inte det han eftersträvade”. Kardinalen konstaterade att det i honom förverkligades den paulinska paradoxen om ”korsets dårskap”, som uttrycks i Första Korintierbrevet, där den korsfäste Kristus framstår som en misslyckad person i en värld som lär ut värdet av makt, inflytande och framgång. ”Men denna dårskap”, förtydligade han, ”är Guds visdom, eftersom den visar en kärlek som kan ge sig själv fullständigt”. På samma sätt påminner Ansgars livshistoria oss om att Kyrkan växer ”inte främst i antal, utan i män och kvinnor som lever ett liv i trofasthet, uthållighet och kärlek: missionen börjar med förvandlade hjärtan”. I detta sammanhang uppmanade kardinal Parolin dem som är involverade i jubileumsfirandet tillägnat helgonet att ”förnya evangelisk djärvhet” och ”bevara hoppet där historien verkar trött” för att vittna om att fruktbarhet ”kommer från den kärlek som förenar och från förtroendet för Guds fortsatta verk, även i de mest bräckliga situationerna”.

Vandra med Kristus

Idag är Danmark inte längre det hedniska land som Ansgar mötte vid sin ankomst. Landets historia ”är outplånligt präglad av sitt kristna arv”, och den katolska gemenskapen bidrar tillsammans med lutheraner och alla människor av god vilja ”genom tjänande, solidaritet och respekt för mänsklig värdighet”, betonade kardinalen. Med hänvisning till påven Leos motto In Illo uno unum avslutade kardinalen med att betona att Ansgar visste att Kristi efterföljares uppdrag börjar med ”ett förvandlat hjärta” och att kyrkans tillstånd inte mäts i siffror eller framgångar utan i förmågan att ”vandra med Kristus och hålla sig nära honom i alla situationer”.