Krig, UNESCO: ”Att skydda kulturen innebär att försvara folkens identitet”
Vatican News
Moskéer, mausoleer, bibliotek: inte bara oavsiktliga skador, utan avsiktliga mål som attackeras för att utplåna hela samhällens identitet. Attackera kulturarvet innebär att rikta in sig på ett folks själ. Därför blir kulturarvet allt oftare ett direkt offer för väpnade konflikter och detta är en utmaning som UNESCO möter varje dag, genom både rättsligt skydd och återuppbyggnad på plats. ”Vi har skapat världens mest solida rättsliga ramverk när det gäller kultur och kulturarv, bestående av sex olika konventioner, var och en inriktad på en specifik aspekt av skyddet av kulturarvet, vare sig det är materiellt eller immateriellt. Tillsammans garanterar dessa verktyg en global strategi för skyddet av det kulturella och naturliga arvet”, förklarar talespersonen för FN:s specialiserade organ och tillägger att ”det viktigaste verktyget vid väpnade konflikter är Haagkonventionen från 1954 med dess två protokoll, det första internationella fördraget som uteslutande ägnas åt skyddet av kulturarv i sådana sammanhang. Den föreskriver förebyggande åtgärder, skyldigheter för staterna och respekt för kulturarvet vid militära operationer. De två protokollen stärker konventionen ytterligare och stöder dess genomförande. I detta sammanhang bistår UNESCO staterna i tillämpningen av dessa instrument och verkar genom samarbete, dialog och de internationella mekanismer som inrättats för att underlätta en effektiv tillämpning.”
Från lagstiftning till insatser på fältet
Men organisationen agerar inte bara genom att utnyttja rättsliga verktyg, utan även genom internationellt samarbete, tekniskt bistånd, politisk rådgivning, utbildning av experter och lokala samhällen samt dialog med medlemsstaterna. ”Vi samordnar oss med humanitära och kulturella partner för att främja respekten för kulturarvet före, under och efter konflikter”, fortsätter talespersonen. ”Under de senaste åren har det kulturella arvet – och i vissa sammanhang även det naturliga arvet – blivit alltmer utsatt i situationer med väpnad konflikt. I vissa fall är skadorna en bieffekt, men i andra fall attackeras arvet medvetet, vilket drabbar den identitet, det minne och de värden som det representerar för samhällen, nationer och mänskligheten som helhet. En sådan förstörelse drabbar inte bara kulturarvet i sig, utan även samhällens sociala, andliga och kulturella struktur. Eftersom kulturarvet är ett grundläggande medel för att förmedla minnen, kunskap och social sammanhållning mellan generationerna kan förlusten av det bli ett hinder för dialog och försoning.” UNESCO:s strategi sätter därför samhällena i centrum för skyddet och förvaltningen av kulturarvet. Efter konflikter sträcker sig vårt arbete bortom enbart återuppbyggnaden av monument; vi strävar efter att återförena människor med sin egen historia och samtidigt återuppliva det kulturella, pedagogiska och sociala livet.”
Timbuktu och Mosul, symboler för återuppbyggnaden
Som konkreta exempel nämns Timbuktu och situationen i Irak. ”I det första fallet, i Mali, har vi stöttat återuppbyggnaden av 14 mausoleer som förstördes 2012, genom att samarbeta med lokala hantverkare som använt traditionella tekniker för att bevara platsens äkthet, samtidigt som vi utbildat omkring 40 unga hantverkare för att säkerställa att denna kunskap förs vidare”, berättar talespersonen. "På samma sätt illustrerar initiativet Revive the Spirit of Mosul, som lanserades 2018 i Irak, omfattningen och den kollektiva karaktären hos dessa insatser. Genom att mobilisera över 115 miljoner dollar och 15 internationella partner har programmet lett till återuppbyggnaden av viktiga kulturarvsplatser, däribland Al-Nuri-moskén och dess ikoniska lutande minaret, samt renovering av 124 historiska hus, restaurering av mer än 400 klassrum och skapandet av över 7 700 lokala arbetstillfällen. Sammantaget återspeglar dessa exempel en gemensam strategi som bygger på internationell solidaritet och kollektivt engagemang, där de lokala samhällena står i centrum för återuppbyggnadsprocessen.”
Återuppbygga minnet för att skapa fred
UNESCO betraktar återuppbyggnaden som en social process som sträcker sig långt bortom en renodlad teknisk insats. ”Den bedöms från fall till fall, under förutsättning att den är väl dokumenterad och svarar mot lokala behov och förväntningar. I vissa fall kan även beslutet att inte återuppbygga vara ett medvetet val. När återuppbyggnaden påbörjas är den utformad för att genomföras tillsammans med och av lokala aktörer, med utgångspunkt i traditionell kunskap och traditionella metoder. Ur detta perspektiv kan kulturen bli en central drivkraft för motståndskraft, fred och återhämtning”, resonerar talespersonen och framhåller att ”eftersom kulturarvet utsätts för angrepp just på grund av vad det representerar, sänder dess restaurering ett kraftfullt budskap om kontinuitet och förnyelse. Det bidrar till att främja social sammanhållning och förtroende, samt erbjuder möjligheter till sysselsättning och försörjning. Återuppbyggnadsprocessen inleds med akuta bevarandeåtgärder och dokumentation och fortsätter genom ett deltagande arbete som syftar till att återuppliva inte bara de fysiska strukturerna, utan även det sociala och andliga liv som är förknippat med dem. Om kulturen integreras i bredare strategier för fred, utbildning och utveckling kan den bidra till att återuppbygga samhällen på ett hållbart sätt, samtidigt som vägarna för dialog, försoning och social sammanhållning åter öppnas.”
