Påven till kardinal Simoni: Inget fängelse kan skilja en människa från Guds kärlek
Vatican News
”Ingen kedja är stark nog att fängsla ett samvete som upplysts av evangeliet; ingen natt är så lång att den kan hindra den gryning som Herren förbereder för sina barn; och inget fängelse är så djupt att det kan skilja en människa från Guds kärlek.”
Med dessa ord, som anknyter till Paulus brev till romarna (8:35–39), riktade påve Leo XIV en hälsning till den albanske kardinalen Ernest Simoni och till alla de som deltog i den mässa som kardinalen firade på fredagsmorgonen den 31 juli i det tidigare fånglägret Spaç, till minne av dem som led eller dog där.
En plats där många bar orättvisans kors
”Denna plats, djupt inristad i det albanska folkets minne, förblir ett av de mest smärtsamma kapitlen i nationens historia. Spaç var en plats där många bar orättvisans tunga kors”, skrev påven i budskapet, som lästes upp vid mässans avslutning.
Leo XIV erinrade om att ”blodet från de som led och dog bland dessa berg har vattnat denna jord och gjort den till ett tyst vittne om trofasthet, mod och hopp”.
Ett vittne om kommunistregimens förföljelse
Kardinal Simoni, som nu är 97 år gammal, återvände till lägret där han tillbringade större delen av sina 18 år i fängelse ”för att fira Kristi offer, som förvandlade korset från ett tecken på död till ett löfte om liv”, skrev påve Leo.
Den albanske kardinalen upplevde personligen kommunistregimens förföljelser. Han dömdes till en början till döden som folkets fiende, men domen omvandlades senare till fängelse i olika arbetsläger, där han under många år tvingades utföra tvångsarbete.
”Jag riskerade mitt liv varje gång jag firade mässan”
Kardinal Simoni berättade att han under sin fångenskap firade mässan ur minnet på latin och konstaterade: ”Jag riskerade mitt liv varje gång.” Han berättade också att han hörde bikt och delade ut den heliga kommunionen i hemlighet.
Han förklarade att han bakade brödet av mjöl som tillagades på provisoriska spisar och använde saft pressad ur vindruvor till eukaristifirandet. Han konstaterade:
”Om de hade hittat mig skulle de omedelbart ha hängt mig.”
Under fredagens mässa visade kardinalen de närvarande den gruvarbetarhjälm som han bar som ung präst när han skickades ned för att arbeta i gruvorna.
Påvens bön för dem som begravdes i omärkta gravar
När påve Leo reflekterade över dessa år av förföljelse skrev han:
”Vem vet hur många böner som steg upp till himlen från denna plats? Hur många böner viskades i tysthet? Hur många ansikten, märkta av umbäranden och försakelser, anförtrodde sitt sista hopp åt Herren?”
Påven förenade sig i bön för var och en av dessa män och kvinnor, av vilka många begravdes i omärkta gravar, där ingen kunde sörja dem eller lägga en blomma till deras minne.
Han bad att ”deras minne må förbli levande och tjäna som en ständig påminnelse för nya generationer om varje människas okränkbara värdighet, frihetens värde och förpliktelsen till fred”.
