Påve Leo XIV i Rimini: Katolsk kultur måste avväpna tankar, ord och nationer

Vatican News

Påve Leo XIV besökte på lördagen den 22 augusti det 47 Meeting di Rimini -  för vänskap mellan folken, i Rimini, efter sitt pastorala besök i Republiken San Marino. Årets Meeting har som tema Dantes berömda slutord i Den gudomliga komedin: ”Kärleken som rör solen och de andra stjärnorna”.

Inför deltagarna på mässområdet i Rimini konstaterade påven att namnet ”Meeting för vänskap mellan folken”, som valdes för nästan ett halvt sekel sedan, har fått en närmast profetisk betydelse i dagens dramatiska världsläge.

”Också i dag främjas och sprids freden av människor som älskar att mötas och som inte är rädda för att konfrontera varandra”, sade Leo XIV.

Med hänvisning till påve Franciskus encyklika Fratelli tutti betonade han vikten av den ”sociala vänskapen”, som han beskrev som broderskapets offentliga, dynamiska och konkreta uttryck. När människor känner igen varandra som Guds barn upptäcker de något som förenar dem bortom alla skillnader, konflikter och motsättningar.

”Före gränser, definitioner och institutioner finns alltid människor”, framhöll påven.

”Kärleken som rör solen” har inte försvunnit

Leo XIV påminde om att mötet i Rimini under årtiondena har hämtat inspiration ur den kristna traditionens stora arv och fört det in i samtalet om konst, musik, litteratur, vetenskap, ekonomi och andra uttryck för människans skaparkraft.

Årets tema ur Dante pekar enligt påven på en verklighet som består också när världen tycks domineras av andra krafter.

”Kärleken som rör solen och de andra stjärnorna har inte försvunnit; den har varken förlorat sin kraft eller sin intensitet.”

Men denna kärlek gör inte samma väsen av sig som de krafter som skakar jorden och mänskligheten. Guds kärlek verkar ofta i det tysta.

Med hänvisning till Jesu ord om att Gud låter solen gå upp över både onda och goda betonade påven skillnaden mellan Guds generositet och människans begränsade beräkningar.

”Våra beräkningar kväver verkligheten, medan Guds frikostighet låter den andas fritt”, sade han.

”Man övervinner inte det onda med det onda”

En central del av påvens tal handlade om hur kristna ska svara på en tid präglad av krig och upprustning.

Leo XIV erinrade om hur hans föregångare Johannes Paulus II, Benedikt XVI och Franciskus på olika sätt har pekat på den gudomliga barmhärtigheten som en avgörande mötespunkt mellan evangeliet och vår tids stora förändringar.

Att följa Kristus efter 1900-talets tragedier och i dagens konflikter kräver enligt påven en grundläggande insikt: ”Man övervinner inte det onda med det onda”

På jorden liksom i himlen är kärleken ”livets lag och återlösningens medel”, sade han.

Därför riktade Leo XIV en stark uppmaning till den katolska kulturen att gå emot den logik som gör militär upprustning och maktkamp till den enda realistiska vägen.

”I dag måste den katolska kulturen bemöta den falska realism som åter beväpnar tankar, ord och nationer med barmhärtighetens realism.”

Denna realism innebär enligt påven att inse att ingen människa i grunden kan reduceras till en fiende: ”alla, även de som motsätter sig oss, är en broder eller syster som vi måste se i ögonen och möta i sanning”.

Synden är verklig, underströk Leo XIV, men Kristi återlösande kärlek är starkare.

Befria tekniken och finansvärlden från ”dödens affärer”

Påven gick vidare med en konkret uppmaning till omvändelse – inte bara på det personliga planet utan också inom kultur, utbildning, ekonomi och teknologi.

”Låt oss tillsammans befria våra liv från misstänksamhet, kulturen från arrogans, utbildningen från ideologi, arbetet från vinningens avgudadyrkan och tekniken och finansvärlden från dödens affärer.”

Kristna måste, sade han, börja i de organisationer och institutioner där de själva verkar och avslöja orättfärdiga maktstrukturer som ligger bakom fattigdom, ojämlikhet, krig och miljökatastrofer.

Påven använde också uttrycket ”avväpna” om den tekniska utvecklingen.

”Låt oss avväpna den teknologiska utvecklingen när den blir invasiv och destruktiv.”

Det behövs ”modiga pionjärer” som först förändrar riktningen i sina egna liv och därigenom gör den större samhällsförändringen trovärdig och övertygande, sade han.

Återuppväck drömmar och visioner

Leo XIV varnade samtidigt för att låta pessimismen bli den dominerande hållningen inför världens kriser.

”Låt det inte bara finnas människor som blåser liv i trötthetens och förtvivlans lågor; låt det också finnas människor som återuppväcker drömmar och visioner!”

De två vägarna är oförenliga, sade han. Den ena lever av splittring, främlingskap och förtvivlan, medan den andra tjänar Guds rike och hans rättvisa.

I en värld där stater och ekonomiska aktörer försöker kontrollera marknader och inflytelsesfärer måste den kristna blicken i stället formas av den barmhärtighet som Maria besjunger i Magnificat. Den barmhärtigheten kan enligt påven fungera som en kompass även i en digital tidsålder präglad av algoritmer och globala nätverk.

Till de unga: Framtiden är ett löfte, inte ett hot

En särskilt varm del av talet riktades till de många unga deltagarna och volontärerna vid Meeting.

”Ni är ett tecken på att framtiden är ett löfte och inte ett hot!” Påven konstaterade att många människor – både vuxna och unga – inte längre tror detta. Men ”kärleken som rör solen och de andra stjärnorna” fortsätter i det tysta att väcka hopp.

Leo XIV berättade att han själv sett denna kraft bland ungdomar i Libanon, Afrika och Spanien.

”Kärleken sätter oss i rörelse, driver oss framåt, väcker oss ur vår slummer, inspirerar nya kallelser och kallar oss att ta risker.”

Och han uppmanade ungdomarna: ”Var inte rädda för att ge er själva helt och hållet!”

De unga måste öppna sig för en verkligt katolsk – universell – anda och låta sina nätverk sträcka sig bortom alltför snäva grupptillhörigheter. Rörelser och kyrkliga gemenskaper får inte bli slutna världar utan ska fungera som språngbrädor ut i hela verkligheten.

”Gå i stället ut för att möta alla!” sade påven.

Kärlek innebär aldrig tvång

Överallt i världen, och särskilt i samhällets utkanter och bland dem som lider, finns enligt Leo XIV människor som är beredda att hjälpa till att bygga ”kärlekens civilisation”.

”Låt ingen förringa detta ord, som är själva Guds namn: ’Gud är kärlek’”, sade han.

Påven underströk samtidigt vad kristen kärlek inte är: ”I kärleken finns aldrig tvång eller indoktrinering, inte heller manipulation, bedrägeri eller rekrytering. Kärleken existerar endast i frihet, i det äkta mötet och i den generösa gåvan av sig själv.”

Kyrkan växer genom attraktion

Leo XIV konstaterade också att många i dagens sekulariserade samhällen förvånas över unga människors engagemang för Kristus, deras dragning till hans ord och deras känsla av tillhörighet till kyrkan.

Det handlar inte främst om siffror, sade han, även om det är gripande att se ”tusentals” unga söka dopet i samhällen som brukar räknas till världens mest sekulariserade.

Det avgörande är friheten. ”Sanningen kan endast mötas i frihet.”

Påven återknöt därefter till en tanke som ofta framhållits av hans föregångare: ”Kyrkan ägnar sig inte åt proselytism. Hon växer genom ’attraktion’.”

Det är attraktionskraften hos ett sätt att leva, förklarade Leo XIV.

”Älska alltid kyrkan”

Mot slutet av talet riktade påven sig särskilt till medlemmarna i Communion and Liberation, rörelsen som historiskt är nära förbunden med Meeting i Rimini.

”Kära vänner, älska alltid kyrkan!” uppmanade han.

Han bad dem att värna enheten i den gemenskap genom vilken Kristus nått dem och erinrade om påve Franciskus ord om att även svåra perioder kan bli ”stunder av nåd” och ”stunder av återfödelse”.

Leo XIV ägnade slutligen sin uppmärksamhet åt synodaliteten. Kyrkan har under senare år återupptäckt sin synodala och missionerande dimension, sade han, och den kräver framför allt att kristna lär sig att lyssna: till Guds ord, till varandra och även till den vishet som finns hos människor som söker sanningen utan att tillhöra kyrkan.

Påven uppmanade kyrkliga rörelser och gemenskaper att själva förnyas genom denna erfarenhet av att ”vandra tillsammans”. Synodalitet är, framhöll han, inte bara namnet på en process utan uttrycker själva naturen hos ett folk som genom vänskap och möte upptäcker att det tillhör Gud.

I en tid av djupa kriser måste kyrkan göra detta sätt att leva ”påtagligt, trovärdigt och önskvärt”. Varje karisma är given för det gemensamma bästa, varje gåva växer när den delas och varje rädsla kan övervinnas.

Leo XIV avslutade sitt tal genom att återvända till orden som präglat hela mötet:

”Må den kärlek ’som rör solen och de andra stjärnorna’ fortsätta att vägleda oss, kära bröder och systrar.”