Påve Leo XIV: Fred med skapelsen kräver hjärtats omvändelse

Vatican News

”De skall smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar” (Jes 2:4). Med profeten Jesajas välkända ord inleder påve Leo XIV sitt budskap till årets Världsböndag för omsorgen om skapelsen den första september.

Påven utgår från Jesu ord om att han har kommit för att människorna ”skall ha liv, och liv i överflöd” och betonar att denna livets gåva står i centrum för den kristna lärjungens uppdrag och för kallelsen att bygga en ”kärlekens civilisation”.

Att värna jorden som bär och uppehåller livet är därför inte en fråga vid sidan av den kristna tron. Det är, framhåller Leo XIV, ett konkret sätt att lovprisa Skaparen.

Samtidigt ser påven en värld präglad av flera sammanflätade kriser.

”I dag bevittnar vi många kriser och mycket mänskligt lidande. Samtidigt tycks störningen av skapelsens harmoniska balans accelerera”, skriver han.

Dessa företeelser är inte oberoende av varandra. De utgör enligt påven ”en enda vädjan om helande och fred som stiger upp ur en sårad värld”.

Kriget förstör både människan och skapelsen

Fokus i budskapet är sambandet mellan krig och miljöförstörelse. Mot dagens våld ställer Leo XIV Kristi löfte: ”Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er.”

Kristi fred är, betonar påven, varken ytlig eller övergående. Den har sin grund i Kristi bestående kärlek och omsorg om varje människa.

Ändå går utvecklingen i världen alltför ofta i motsatt riktning mot profeten Jesajas vision om svärd som blir till plogbillar.

Krigets konsekvenser upphör inte när striderna är över. Krig dödar människor, splittrar familjer och tvingar miljoner att lämna sina hem. Men det orsakar också sociala och ekologiska skador som kan bestå i generationer.

Påven varnar för en ”ond cirkel” mellan väpnade konflikter och miljöförstörelse. Ekosystem förstörs, luft och vatten förorenas och livsmedelssäkerheten undergrävs. Detta förvärrar i sin tur fattigdom och ojämlikhet och skapar nya sociala spänningar som kan leda till ytterligare konflikter.

Krig skadar därför ”hela livets väv”, skriver han.

Kriget är också ett andligt misslyckande

Påven går längre än till en politisk eller ekologisk analys. Kriget avslöjar enligt honom ett djupare misslyckande hos människan: oförmågan att leva som Guds avbild, respektera livet och vårda den jord som Gud har anförtrott henne.

”Detta är inte bara ett politiskt misslyckande, utan också ett moraliskt och andligt”, skriver Leo XIV.

Kriget har sina rötter i förvrängda begär och missbruk av människans frihet och makt och blir därmed ”en motsats till fredens evangelium”.

Därför räcker det inte att enbart förändra politiska och ekonomiska strukturer. Världens kriser kräver också en ”hjärtats omvändelse” som leder till större trohet till Gud, kärlek till sin nästa och respekt för skapelsens gåva.

Våld, orättvisor och ekologisk förstörelse är inte enbart resultatet av bristfälliga system, framhåller påven med hänvisning till Andra Vatikankonciliets Gaudium et Spes. De är också symptom på en djupare splittring inom människan själv.

”De yttre öknarna växer”

Leo XIV citerar påve Benedictus XVI:s ord från början av hans pontifikat 2005: ”De yttre öknarna i världen växer, eftersom de inre öknarna har blivit så stora.”

Det som är trasigt omkring oss är alltså på något sätt också trasigt inom oss, konstaterar Leo XIV.

Människans hjärta är platsen där kampen mellan kärlek och likgiltighet, sanning och illusion, rättvisa och orättvisa utspelar sig. När hjärtat förvrids påverkas också relationerna och de samhällsstrukturer som människan bygger.

Bakom konflikterna och exploateringen av skapelsen finns enligt påven en etisk och kulturell kris: förlusten av känslan för gränser, begäret efter herravälde, jakten på omedelbar vinst och oförmågan att erkänna varje människas gudagivna värdighet.

Att ”smida om svärden till plogbillar” är därför inte en uppmaning enbart till världens regeringar. Den riktar sig till varje människa.

Från vapen till omsorg om de fattiga

Förändringen kräver en personlig och gemensam omvändelse, där människan samarbetar med Guds nåd och återvänder till honom för att låta sina begär ordnas, sina sår helas och sina dygder växa.

”Utan denna inre förvandling kommer freden att förbli bräcklig och kortvarig”, skriver påven.

Men när hjärtat förnyas öppnas nya möjligheter. Det som tidigare användes för förstörelse kan ställas i livets tjänst: för omsorgen om de fattiga, för att ge mat åt de hungriga och för att skydda skapelsen.

Det är detta Leo XIV beskriver som vägen till en verklig ”ekologisk omvändelse”, där mötet med Jesus Kristus får konkreta konsekvenser för människans relation till världen omkring henne.

”Freden börjar alltså i hjärtat och flödar därifrån ut i våra relationer, våra gemenskaper och den vidare världen.”

”Föreställ er en värld” där krigets resurser används för livet

Påven uppmanar de troende att föreställa sig en radikalt annorlunda användning av världens resurser:

”Låt oss föreställa oss en värld där den energi som i dag investeras i krig i stället riktas mot en integrerad mänsklig utveckling, mot att övervinna fattigdomen, skydda människans värdighet och försona splittrade folk.”

En sådan vision är enligt Leo XIV inte naiv, utan uttrycker tron på Guds rikes ankomst.

De verkliga redskapen för att bygga fred är därför inte destruktiva vapen utan ”sanning, dialog, tålamod, godhet, rättvisa, barmhärtighet, förståelse, omsorg och kärlek”.

Dessa redskap föds ur hjärtan som formats av evangeliet och bärs av Guds nåd. Endast de har kraft att förvandla människor, förnya gemenskaper och hela världens sår.

”Från öken till trädgård”

Påve Leo avslutar sitt budskap med en uppmaning till de kristna att vaka över sina hjärtan och låta dem förnyas för att kunna söka fred och vårda skapelsen.

Om människan tar sig an denna uppgift med ödmjukhet och tro kan hon bli Guds medarbetare i skapelsens förnyelse.

”Vi kommer, långsamt men säkert, att gå från öken till trädgård, från splittring till gemenskap och från våld till fred”, skriver påven.

Leo XIV avslutar med en bön om att Herren ska ge människorna mod att vandra denna väg, ”så att svärden i vår tid verkligen kan smidas om till plogbillar”, evangeliets löfte slå djupare rot i världen och ”Kristi fred råda över hela skapelsen”.