Leo på Lampedusa: ”Handlingar kräver hjärta, påven står vid er sida”

Vatican News

Påve Leos föregångare, Franciskus, flög 2013 till Lampedusa för att där hedra minnet av avlidna migranter och vädja till Europas samvete. Det var en av hans första handlingar som påve. Vid det tillfället myntade Franciskus också begreppet ”globaliseringen av likgiltigheten” – en formulering som skulle komma att prägla hans drygt tolv år som påve.

Handlingar kräver ett hjärta

Även påve Leo besöker Medelhavsön i ett tidigt skede av sitt pontifikat. Han kom ”inte för att hålla tal, utan för att fira eukaristin”, betonade Leo XIV vid sitt besök på ön lördagen den 4 juli. ”Jesu gest att bryta brödet och ge sig själv, ger mening och kraft även för våra dagliga handlingar för att hjälpa och dela med oss. ” Lampedusa är ”en plats där handlingar talar mer än ord. Men för att handlingarna verkligen ska vara mänskliga behöver de ett hjärta”, underströk påven då han vände sig till öns borgmästare, Filippo Mannino, på idrottsplatsen i Salina.

Besök på kyrkogården och vid minnesmärket

Direkt efter sin ankomst till Lampedusa besökte påve Leo en kyrkogård för migranter, där han lade en krans. Vid minnesmärket ”Porten till Europa”, en cirka fem meter hög portbåge, hedrade han minnet av de många människor som mist livet i försöket att korsa Medelhavet på väg mot Europa. ”För tio år sedan började min historia här på Lampedusa. Jag var ensam och hade förlorat allt – framför allt min mamma.” Leo XIV träffade flera migranter där, bland dem en tioårig pojke som läste upp en kort text. I den berättade han för påven om sina erfarenheter som ensamkommande minderårig flykting. När han som liten kom till Lampedusa utan sin mamma grät han bara. Först när han fick en boll av papper slutade han gråta och fortsatte att leka, berättade pojken. ”Jag hoppas så mycket att den här bollen, som jag nu ger dig, når ett annat barn och gör det lika lyckligt som den gjorde mig”, sa pojken till Leo XIV. 

Påve Leo vid hamnen

Vid hamnpiren, ”Molo Favaloro”, där hans föregångare påven Franciskus på ett kraftfullt sätt påminde om migranternas värdighet och lade blommor i vattnet, riktade påve Leo några ord till ytterligare migranter och välsignade en minnestavla vid landningsbryggan, som döpts om efter påven Franciskus. Plaketten var fäst på en vågformad kalkstenspelare. ”Att ni har uppkallat landningsbryggan ’Molo Favorolo’ efter påven Franciskus är ett tecken på den djupa samhörighet som min föregångare har byggt upp med er gemenskap och med våra bröder och systrar som kommer hit som migranter”, sade påve Leo till migranter, hjälparbetare och lokala myndigheter. Och han betonade: ”Påven har alltid stått vid er sida under denna för er så utmanande tid. Och idag är jag här för att säga till er: Påven kommer att fortsätta att följa er, han står vid er sida och ger er mod.”

Borgmästaren: Tillflykt, smärta, minnen

Borgmästaren i Lampedusa, Filippo Mannino, påminde i sitt välkomsttal om Lampedusas betydelse för världen: ”Lampedusa är en liten bit land mitt i havet, men sedan många år bär den på stora frågor, djupa sår och glädjefyllda förhoppningar som tillhör hela världen. Här är Medelhavet inte bara horisont, skönhet och liv. Det är också väntan, tillflykt, smärta och minnen. Det är den plats där så många människor har sökt räddning, värdighet och en framtid. Vissa har hittat en ny framtid, andra har aldrig kommit fram: Vi bär dem alla i våra hjärtan. Vår församling känner värdet och bördan av denna historia.”

Lampedusa, en fyr

Att påven kommer hit är ”en gåva”, men medför också ett ansvar, sade Mannino i sitt välkomsttal. Han ville symboliskt överlämna ”ljuset” från Lampedusa till påven, sade borgmästaren, som beskrev Lampedusa som ett ”fyrtorn” för hopp och ett ”tecken på fred i hjärtat av Medelhavet, som talar till människor från alla delar av världen”. ”En så liten ö har visat att även det som verkar bräckligt kan åstadkomma stora saker. Den har tagit emot, hjälpt och tröstat. Den har upplevt rädsla, möda, smärta och ilska, men den har aldrig slutat att sträcka ut en hand. Kanske är just det det under som vi fortfarande kan hoppas på idag: att en uppmaning går ut från denna lilla ö som når dem som bär ett stort ansvar i världen; att de som har beslutsmakten lyssnar till de sårade folkens rop, väljer fred, försvarar livet och lär sig av denna lilla fläck på jorden att ingen är för liten för att visa vägen.” Mannino bad sedan om påvens välsignelse: ”För dem som anländer. För dem som ger sig av. För dem som aldrig har återvänt. (…) För alla folk som väntar på fred.”  Även under dagarna före påvens besök hade migranter nått ön sjövägen. De förs från den pir som nu uppkallats efter Franciskus till ”hotspot”, öns första mottagningscenter. Därifrån fördelas migranterna till andra mottagningsanläggningar. Enligt uppgifter från projektet ”Missing Migrants” inom Internationella organisationen för migration har totalt 35 070 människor dött eller försvunnit i Medelhavet sedan 2014.