Påven till far- och morföräldrar och äldre: Guds kärleksfulla blick vilar alltid över er

Vatican News

Återuppta den goda vanan att besöka far- och morföräldrar, de äldre i familjen, och även alla som inte får något besök och ta med er, genom detta budskap och er närvaro, påvens närhet och kärlek till dem.

Det är påve Leo XIV:s uppmaning i synnerhet till den unga generationen budskapet till den 6:e Världsdagen för far- och morföräldrar och äldre, som undertecknades och offentliggjordes idag, den 15 juni. Denna världsdag firas årligen sedan 2021 den fjärde söndagen i juli, som i år sammanfaller med firandet av S:t Joakim och S:ta Anna, Jungfru Marias föräldrar, söndagen den 26 juli.

Läs budskapet på diverse språk här

Det oumbärliga behovet av närhet

”Jag glömmer dig aldrig” (jfr Jes 49:15) är temat som påven valt för högtiden - ett tillfälle att återupptäcka inte bara att Kyrkan är allas moder och att vi är Guds söner och döttrar i alla åldrar, utan också för att profetens ord ska ta formen av ett ömt och kärleksfullt möte, i en tid som är fragmenterad och mångfacetterad i de kontakter som den digitala kulturen erbjuder, medan det mänskliga hjärtat bevarar ett oumbärligt behov av närhet.

Guds kärlek glömmer ingen

Här hörs Jesajas röst, en källa till tröst och förtröstan som svar på förvirringen hos dem som har intrycket att deras liv inte intresserar någon och att de försummas, eller som känner den smärtsamma känslan av att vara glömda, en uppfattning som är vanlig bland många människor, och bland dessa är det inte få som är äldre.

Kärleken från Gud, som däremot inte glömmer någon, erbjuder sig som en handling av rättvisa och ett svar på den anonymitet där människolivet alltför ofta går förlorat. Särskilt över många äldres liv tycks det ligga en slöja som suddar ut ansiktsdragen och höljer dem i glömska.

Detta sker när ensamheten härskar i deras hem, eller på vårdhem där varje persons unika särart får ge vika för sängnumret eller den diagnostiserade sjukdomen.

De äldre är ingen börda

Kyrkan, skriver påven, känner till sina äldre barns lidande och vet mycket väl att man alltför ofta betraktar dem med fördomar, eftersom de ses som en börda. Om den vinstinriktade ekonomin försvagar familjebanden, blir många äldre övergivna av sina barn som tvingas att flytta eller, i vissa fall, att strida i krig. Ändå slutar man inte, även som gammal, att vara söner och döttrar, och upptäckten av Guds ömhet sker för många under livets gång, ibland just under livets sista skede, också därför att det allt oftare är möjligt att bli äldre utan att ha haft en verklig troserfarenhet.

Hög ålder kan i detta fall, utifrån de frågor som man ställer sig med större brådska i denna livsfas, bli den rätta tiden att påbörja eller återuppta ett andligt liv.

Acceptera bräckligheten

Påven uppmanar till att inte skämmas för den bräcklighet som kommer och att förstå att vi alla, alltid, är i behov av varandra och tiggare av uppmärksamhet och omsorg. Därför vänder sig påven till det ”nya folket” som påve Franciskus talade om med hänvisning till att antalet äldre aldrig har varit så stort i mänsklighetens historia, och uppmanar de äldre att reflektera över vad deras kallelse kan vara när bräckligheten, som är människans följeslagare från födseln, tycks ta överhanden.

Jag vill säga er: var inte rädda för bräckligheten! Just denna svaghet rymmer i sig en ny potential som lyser upp även livets andra åldrar.

Kallade till återfödelse

Så, förklarar han, kan man leva som kristna under ålderdomen: bräckliga men samtidigt kallade, stärkta av möjligheten att återfödas som gamla.

En kraft som kan bli en uppmaning att inte ta till arrogans och makt för att säkerställa det mänskliga samlivet, utan till försoning och sann fred.