Påven Leo XIV: ”De äldre kan vara livets lärare”
Vatican News
”De äldre kan, genom att lugnt acceptera de begränsningar som åren medför – utan att dölja dem eller skämmas över dem – vara livets lärare. De kan visa alla, och särskilt de unga, att värdet av ett liv inte mäts i effektivitet eller självständighet, utan i förmågan att älska och att bli älskad, att ge och att ta emot.”
Detta skriver påven Leo XIV i ett brev som genom Heliga Stolens statssekreterare kardinal Pietro Parolin överlämnade till Kevin Farrell.
Brevet skickades med anledning av dikasteriets möte om själavård för äldre under temat: ”En bro till himlen: Svaghetens läroämbete i styrkans tid.”
Ålderdomen – en rik och betydelsefull livsfas
Påven konstaterar att ålderdomen i dagens samhälle är en komplex men rik livsfas, fylld av möjligheter.
Kyrkan har alltid sett de äldre som en viktig närvaro, och därför har detta initiativ stor betydelse.
Han påpekar att äldre i många delar av världen fortfarande har mycket energi att ge åt samhället.
”I dag har äldre i många delar av världen fortfarande mycket kraft att ägna åt tjänst för gemenskapen.”
Detta blir tydligt genom de många former av volontärarbete där äldre spelar en avgörande roll inom kyrkans liv.
Svaghetens värde
Men påven framhåller att ålderdomen också riktar uppmärksamheten mot något ännu djupare: det kristna värdet av svaghet.
Den ökande medellivslängden innebär att fler människor lever längre perioder i fysisk eller psykisk skörhet. Detta väcker viktiga frågor:
”Vilket värde ska vi tillskriva de många år som en människa kan leva i fysisk eller mental svaghet?”
”Vilket kristet perspektiv hjälper oss att leva denna tid?”
”Hur kan vi förkunna att människolivet alltid bevarar sin oändliga värdighet i varje skede av livet?”
Påven menar att mötets reflektioner kan hjälpa kyrkan att finna svar på dessa frågor.
En tid av nåd
Leo XIV betonar att skörheten har ett andligt och gemenskapsbyggande värde. Det påminner människan om att hon behöver andra människor och ytterst är beroende av Gud.
Med hänvisning till Franciskus beskriver han denna erfarenhet som ett slags ”läroämbete” som har mycket att lära mänskligheten.
”Ålderdomen är en tid av nåd#. Som enligt påven är det en tid som bör levas i: bön, tjänst, ömhet, minne och vittnesbörd. Då blir den en välsignelse för kommande generationer.
Ett motvittnesbörd mot prestationssamhället
Påven konstaterar att dagens samhälle ofta styrs av prestation, konkurrens och makt. Styrka riskerar att reduceras till dominans över andra. Kyrkan fortsätter dock att förkunna evangeliets väg: ”mildhet, ödmjukhet och fred.”
Han framhåller att de äldre genom sin erfarenhet och visdom är de främsta vittnena till denna kristna människosyn.
”De äldre medlemmarna i våra gemenskaper är genom sin erfarenhet och livsvisdom de första och mest auktoritativa vittnena till denna kristna vision av människan.”
Ett arv till framtida generationer
Påven uttrycker förhoppningen att kyrkans arbete ska bidra till ett nytt sätt att se på de äldre och på ålderdomen.
Han vill också uppmuntra äldre människor att känna ansvar för att föra vidare sunda och bestående värden till kommande generationer.
I slutet av sitt brev anförtrodde Leo XIV alla äldre åt Jungfru Marias moderliga förbön och gav deltagarna sin apostoliska välsignelse.
