Påven besöker Madrids mest utsatta i början av sin apostoliska resa

Vatican News

På lördagen den 6 juni tillbringade påven tid med personal, volontärer och personer som får stöd genom det Caritas-drivna centret, som hjälper hemlösa och andra personer i utsatta livssituationer.

CEDIA 24 Horas, beläget i stadsdelen Lucero i Madrid, håller öppet dygnet runt för människor som behöver en plats att sova på, social vägledning, psykologiskt stöd eller grundläggande samhällsservice.

Efter att tidigare under dagen ha mött omkring 40 personer som lever med sjukdom eller funktionsnedsättning anlände påven till centret, där han välkomnades av Madrids ärkebiskop, kardinal José Cobo Cano, och verksamhetens ledning. Han fick en rundvandring och introducerades för medarbetarna.

Under mötet lyssnade påven till vittnesmål från Niurka, en kvinna från Kuba, Khadry från Senegal, som genom CEDIA fått stöd och framtidsperspektiv, samt Alicia, en volontär som representerade de många människor som bär upp kyrkans sociala arbete. Var och en överlämnade också en symbolisk gåva till påven.

"Även jag är madridbo"

Påve Leo uttryckte sin glädje över att inleda sitt besök i Madrid och hänvisade till ett uttalande av kardinal Cobo:

– Den som befinner sig i Madrid är från Madrid.

– Därför är också jag här bland er som ännu en madridbo, sade påven och tackade staden för ett mottagande som fått honom att känna sig som en del av ”en stor och underbar familj”.

En plats där ingen lämnas ensam

När påven reflekterade över centrets verksamhet beskrev han det som en plats där solidariteten blir konkret verklighet.

– I detta hem lämnas ingen ensam. Här är varje människas glädje och sorg allas glädje och sorg.

Han framhöll att arbetet vid CEDIA följer Kristi exempel, han som identifierade sig med de lidande och lärde att allt som görs för ”de minsta” görs för honom själv.

Påven hänvisade också till en sång som framfördes under mötet. Orden ”I varje dröm sökte jag dig, och ingen av dem var förgäves” sammanfattade enligt honom både de vittnesmål han hade hört och det dagliga arbete som utförs vid centret.

Berättelser om hopp

Påven återkom i sitt tal till de berättelser som Niurka, Khadry och Alicia delat med sig av.

Han sade att Niurka tack vare ”en dröm och en liten öppen dörr – liten till storleken men oändlig i barmhärtighet” kunnat ge sina barn liv, moderlig kärlek, dopets nåd och löftet om en lycklig framtid.

Om Khadry erinrade han sig hans väg genom ”pandemins mörka tunnel och en resa fylld av osäkerhet”, men betonade att han med andras hjälp hade funnit arbete och återvunnit hoppet.

När det gällde Alicia och volontärerna i Hoppets projekt lyfte påven fram deras insatser för att hjälpa kvinnor att börja om på nytt och återfå värdighet, självständighet och framtidstro.

De gåvor som överlämnades till honom bar också på ett budskap, sade han. Bandet med barns namn uttryckte glädjen över varje ny födelse, medan uppehållstillståndet symboliserade engagemang, ärlighet och välkomnande. Sandalen, som anspelade på Moses möte med Gud vid Horeb, påminde om ”den heliga mark som vi är skyldiga att respektera i varje människoliv”.

En levande julkrubba

Påven noterade att Madrid är känt för sina julkrubbor som under advents- och jultiden pryder stadens gator och torg.

Han menade att det ljus, de röster och den glädje som förknippas med julen finns närvarande året runt på platser där människor möts i kärlek och tjänst.

Om CEDIA sade han:

– Detta är en enkel och välkomnande julkrubba som förbereds dag efter dag, eller snarare dag och natt, för Jesus som är närvarande i de människor som kommer till centrets dörr i behov av hjälp.

Kärleken kan inte vänta

Temat för påvens apostoliska resa är hämtat från Jesu ord: ”Lyft blicken och se er omkring.” Påven förklarade att dessa ord uppmanar de kristna att betrakta fälten som redan står mogna för skörd och påminner om att ”kärleken inte kan skjutas upp”.

– Om vetet inte skördas när det är moget går skörden förlorad, sade han och tillade att varje möte med en behövande människa är en unik möjlighet att älska och tjäna.

Han varnade också för att underskatta betydelsen av kyrkans karitativa arbete.

– De fattiga kan inte försummas om vi vill förbli inom den stora ström av kyrkligt liv som har sitt ursprung i evangeliet och bär frukt i varje tid och på varje plats.

Att se människor i ögonen

I slutet av sitt anförande reflekterade påven över vikten av det personliga mötet.

Med hänvisning till den avlidne påven Franciskus frågade han om människor verkligen ser dem de hjälper i ögonen och erkänner deras värdighet.

– Allmosor är inte detsamma som filantropi, sade han med ett citat från sin företrädare.

Han erinrade om Franciskus undervisning att den som verkligen älskar gör mer än att ge materiell hjälp:

– De lyssnar, engagerar sig, försöker förstå och ta itu med svåra situationer och deras orsaker.

Anförtrodda till Jungfru Maria

Avslutningsvis anförtrodde påven centrets personal, volontärer och gäster åt Jungfru Marias förbön.

Han bad att hennes moderliga anda alltid skulle inspirera deras arbete och avslutade med orden:

– Lär oss att alltid se dig som Moder, barmhärtighetens källa, förlåtelsens famn, hoppets omfamning och härlighetens port.