Påve Leo XIV hyllar Jérôme Lejeune – försvarare av människans värdighet

Vatican News

Mötet ägde rum i samband med hundraårsminnet av den vördnadsvärde professorn Jérôme Lejeunes födelse. Stiftelsen, som bär hans namn, fortsätter i dag det arbete som han påbörjade inom forskning, vård och försvar av människolivet.

I sitt tal beskrev påven Lejeune som en pionjär inom modern genetik, en läkare med särskild omsorg om de mest utsatta och en outtröttlig försvarare av livet. Han uppmanade stiftelsens medlemmar att följa hans exempel och vara ”engagerade vittnen i samhället, i det gemensamma godas tjänst”.

Upptäckte orsaken till Downs syndrom

Professor Jérôme Lejeune blev världsberömd genom upptäckten av den kromosomavvikelse som orsakar trisomi 21, mer känd som Downs syndrom. Han räknas som en av den moderna genetikens fäder och ägnade sitt liv åt både vetenskaplig forskning och omsorgen om personer med intellektuella funktionsnedsättningar.

Påve Leo XIV erinrade om ett av Lejeunes mest kända uttalanden: ”Medicinen är sjukdomens fiende och den sjuke människans vän.”

Denna övertygelse vägledde enligt påven Lejeunes arbete bland dem som han kärleksfullt kallade ”de fattigaste bland de fattiga”.

Erkänd av Kyrkan

Påven framhöll att Lejeunes vetenskapliga meriter och hans trogna tjänst åt Kyrkan uppmärksammades av den helige påven Paulus VI, som utsåg honom till ledamot av den Påvliga vetenskapsakademin.

Leo XIV påminde också om den nära vänskapen mellan Jérôme Lejeune och den helige Johannes Paulus II. De delade ett starkt engagemang för försvaret av människolivet, något som bidrog till grundandet av den Påvliga livsakademin.

Lejeune betraktade denna akademi som ”en nödvändig institution inför det växande antalet hot mot livet”.

Försvarade barn med Downs syndrom

Som vetenskapsman insåg Lejeune tidigt att hans egen upptäckt riskerade att användas för att identifiera och eliminera barn med trisomi 21 före födelsen.

Påve Leo XIV betonade att Lejeune därför utan tvekan valde att bli deras försvarare.

Han fördömde vad han såg som brott mot den hippokratiska eden och motsatte sig en ny form av eugenik som han kallade ”kromosomal rasism”.

"Hans profetiska ord ledde honom till att försvara varje människas liv, grundat på den okränkbara värdighet som har sitt ursprung i Guds skapande handling", sade påven.

Detta ställningstagande fick Lejeune att utmana både institutioner och makthavare runt om i världen. Samtidigt ledde hans engagemang till att han möttes av motstånd och ibland även förakt inom delar av det vetenskapliga samfundet.

Tekniken får aldrig ersätta etiken

Påve Leo XIV framhöll att Jérôme Lejeune förstod teknikens möjligheter, men också dess begränsningar.

Teknologin kan bistå medicinen, sa påven, men den kan aldrig ersätta den. Samtidigt kan tekniken missbrukas och användas mot medicinens egentliga uppgift, som är att tjäna livet.

Människans värde, betonade påven, får aldrig bedömas utifrån prestation, självständighet eller samhällelig nytta.

”Ingen läkare får någonsin tillåta sig att, på grundval av laboratoriealgoritmer, avgöra livet för detta embryo eller den där äldre människan”, varnade Leo XIV.

Det gemensamma bästa får inte utesluta någon

Påven vände sig till de stiftelser och familjer som hade kommit från flera länder, däribland Spanien, Argentina, USA, Portugal, Italien, Tunisien, Elfenbenskusten och Sydkorea.

Han uppmuntrade dem att fortsätta sitt engagemang i samhället och påminde om att det gemensamma bästa aldrig får utesluta någon människa, särskilt inte dem som lever med sjukdom, funktionsnedsättning eller annan sårbarhet.

Avslutningsvis uttryckte påven förhoppningen att Jérôme Lejeunes livsverk ska inspirera unga, forskare och yrkesverksamma att söka ”sanningens mod” och leva i överensstämmelse mellan övertygelse och handling, och uttryckte hoppet om att Lejeunes exempel ska hjälpa människor att förena ”förnuft och tro, ord och handling”, samt att visa respekt för varje person samtidigt som man tydligt avvisar osanning och orättfärdighet.