Leo XIV till Spaniens myndigheter: Främja enhet

Katarina Agorelius  - Vatikanstaten

Påve Leo XIV har inlett sin fjärde apostoliska resa som 6-12 juni som går till Spanien på temat ”Lyft blicken” (Joh 4:35). Resan omfattar tre etapper, i Madrid, Barcellona och Kanarieöarna.

Efter välkomstceremonin på Madrids flygplats lördag förmiddag den 6 juni, togs påven emot av Spaniens kung Felipe VI i det kungliga palatset för ett privat möte. Därefter gick de till Salón de Columnas där Spaniens politiska och religiösa myndigheter, företrädare för landets civilsamhälle, kultur och företag samt dess diplomatiska kår väntade.

I kontinuitet med den apostoliska missionen

Påven inledde sitt tal med att uttrycka tacksamhet för inbjudan till denna apostoliska resa. Han förklarade att han under de olika etapperna önskar belysa olika sidor av Spaniens mångfacetterade rikedom: ”ett stort land som i nästan två årtusenden har tagit emot evangeliet”.

Traditionen har alltid kopplat den första evangeliseringen av den iberiska halvön till aposteln Jakob den äldres förkunnelse. Denna koppling har en betydande teologisk betydelse, eftersom den uttrycker den lokala kyrkans medvetenhet om att stå i kontinuitet med den apostoliska mission som uppstod vid pingsten. Den uråldriga kopplingen mellan den kristna tron och detta land, även om den inte ensamt ger hela bilden av ert folks mångfacetterade identitet, har på djupet format dess kultur och utgör en källa till hopp och vägledning bland de utmaningar som vi idag, som mänsklig familj, måste möta tillsammans.

Förnyad trohet till evangeliet

Påven förklarade att han med sitt besök vill ”bekräfta, uppmuntra och inspirera till en förnyad trohet till evangeliet hos de troende samt till en djupare försoning och samverkan mellan de olika grupperna i detta land”. Han förklarade att landets historia visar att den kultur som präglas av möten skapar stabilitet och välstånd. Han hänvisade till hans föregångares påve Franciskus’ tanke kring idé och verklighet och förklarade att en ständig dialog måste föras mellan de två för att undvika att idén till slut skiljer sig från verkligheten.

Sanningen är alltid större än vi själva och därför förvånar den oss och lockar oss in på vägar av renande och försoning, där dialogen med andra – och med den Andra med stort A – blir avgörande.

"Lycklig natt"

Påven talade här om helgonen Johannes av Korset och Teresa av Ávila, som han sade i fem århundraden har berikat kyrkans liv och många människors andliga sökande, även bortom dess synliga gränser. De båda blev vänner genom sin passion för det gudomliga mysteriet, förklarade påven, och deras mystik är en mystik med öppna ögon - det vill säga inte främmande för historien, utan tvärtom en mystik som leder till frågornas rot, till verklighetens hjärta. 

Särskilt när det gäller att tolka de förändringar och hantera de spänningar som gör vår tid så mörk, är temat om natten till stor hjälp för oss, ett tema som låg Johannes av Korset så varmt om hjärtat och vars jubileum vi just firar. I sin törst efter ljus, lärde han sig paradoxalt nog att uppskatta mörkret – ”lycklig natt” – som den tid då själen befrias från det den trodde sig känna till och äga. Än i dag är det som skrämmer oss mest, det som hos många framkallar förnuftets mörker och känslornas våld, det okända, inför vilket känslan av att inte längre ha några kartor, desorienteringen, kan ta överhanden. Då behövs det, även i det offentliga livet, män och kvinnor som i mörkret anar ljuset.

"Den inre borgen"

Den heliga Teresa av Ávila beskriver samma väg med bilden av "den inre borgen", sade påven vidare.

När vi går från rum till rum mot det innersta – det vill säga var och en mot sitt eget hjärta, sanningens helgedom – vidgas utrymmet, sinnet öppnas, motsättningarna löses upp, spänningarna släpper, de andra får sin plats, universum blir ett hem. Det är inte en ”intimistisk” flykt, utan en radikal öppenhet mot totus Alius et semper Novus [ung. helt Annan men alltid ny], som förverkligas när vi återvänder till oss själva. Denna dimension av människan är anledningen till att religions- och samvetsfriheten måste skyddas.

Behov av trancendens

Påve Leo betonade att vi idag - då vi utsätts för frestelsen att vinna popularitet genom polarisering - behöver en kultur, ett inre djup, en fri och högkvalitativ utbildning samt transcendens. Mörket har genom historien tillåtit män och kvinnor som är trogna sanningen att gå framåt till en punkt där rättvisa och fred möts, förklarade han vidare och konstaterade att det är genom deras frihet som vi lär oss att vara fria. I denna längtan efter försoning och fred står katolska kyrkan till tjänst, försäkrade påven, genom det evangeliska vittnesbördet som stöds av en mängd martyrer och helgon.

Påvens uppmaning till Spaniens myndigheter var att för sanningens skull lämna splittring och polarisering bakom sig och ta emot kallelsen att vara ledande i Europa i att se komplexiteten som en välsignelse och undvika identitetsbaserade synsätt som fyller världen med spöken och fiender.

De nya teknologierna har blivit en artificiell miljö där våra grundläggande val sätts på prov: där förstärks fördomarna, det kritiska tänkandet försvagas, och dominerande intressen sprider dödsdrift. Men det goda kan stå emot och förmedlas.

Dialog mellan religioner

Han bad dem som bär ekonomiskt, politiskt och institutionellt ansvar att stå för ett kvalitetslyft, en kursändring när det gäller investeringar i skola, universitet och forskning, i lokalsamhällen och civilsamhället för en grogrund för delaktighet och kulturell förmedling.

Den trygghet som vi alltför ofta inbillar oss kommer från vapen och murar, växer snarare fram genom att vi lär oss att gå framåt tillsammans med den andre, att växa tillsammans sida vid sida. Er egen historia vittnar om detta. Islams närvaro på den iberiska halvön utgjorde till exempel en långvarig politisk, kulturell och religiös verklighet. Under den perioden förekom inte bara konfrontation, utan man försökte skapa ett utrymme för kontakt, samtal och dialog om sanningens innebörd mellan kristna, muslimer och judar. … detta är den sanning som de europeiska städerna berättar, deras historiska skiktning, den väv av solidaritet som genom århundradena har sammanfogat deras olikheter och förvandlat de oundvikliga konflikterna till nya utgångspunkter.

Förvandla kris till nåd

Helige Ignatius av Loyola, fortsatte påve Leo, hade modet att ompröva allt i prövningar och motgångar. Han föredrog fred framför vapen och helgon framför makthavare och insåg att det goda som han kände sig dragen till inte var någon utopi och då förvandlades hans kris till nåd, förklarade påven, 

Detsamma kan ske när det gäller de ”nya saker” som idag oroar oss och som våra känslor för närvarande är delade om.

Påven citerade här sin nyligen utkomna encyklika Magnifica humanitas: ”Låt oss undvika ord som förnedrar eller skapar motsättningar. Låt oss välja den klarhet som skapar insikt och den uppriktighet som öppnar nya vägar. Förhärliga inte naiv entusiasm, underblås inte fruktlös rädsla . Låt oss istället ange riktlinjer för urskiljning – människans värdighet, allas rätt till resurser, omsorgen om de fattiga, vård av vårt gemensamma hem, fred – och omsätta dem i handling: ansvarsfull planering, bedömningar av mänskliga och sociala konsekvenser, inkludering av de mest utsatta, digital kompetens, forskning och industri inriktade på rättvisa och fred” (14).

"Gud välsigne Spanien"

Påve Leo XIV avslutade sitt tal till Spaniens myndigheter med att uttrycka sin uppskattning för landets trohet mot internationell rätt och multilateralism, vilket han sade tar sig uttryck i ett aktivt engagemang för fred och solidaritet mellan folken. Uppmaningen var att  internt främja dialog och social vänskap, ta hänsyn till de fattigas och de ungas synpunkter då de utformar framtiden för att i positiv harmoni förena strävandena efter självständighet och enhet, främja den europeiska integrationsprocessen och se denna som som en gåva till hela mänskligheten. Påven avslutade: "Gud välsigne Spanien!"