Leo XIV till migranterna: erbjud er mänsklighet och era drömmar till dem som tar emot er

Vatican News

Att ge sig av innebär inte att förlora något, utan att bära med sig sin mänsklighet, sina drömmar och sin kultur och erbjuda detta till det land som, genom att ta emot, själv förvandlas. Migration är nämligen inte en enkelriktad rörelse: den berikar både de som kommer och de som tar emot.

”Vi är alla migranter”, pilgrimer ”på väg mot det himmelska hemlandet”, och resans mening ligger i att göra vägen ”mer mänsklig för alla genom att erbjuda det som var och en kan bidra med”.

Med denna blick, öppen mot framtiden och uppmärksam på kommande generationer, mötte Leo XIV på morgonen den 12 juni medlemmarna i mottagningscentret Las Raíces i San Cristóbal de La Laguna på Teneriffa, den sista etappen på hans apostoliska resa i Spanien.

”Guds kärlek känner inga gränser”

Las Raíces är det största mottagningslägret på Kanarieöarna. Under migrationskrisens kulmen i slutet av 2024 tog det emot nästan 6 000 personer. I dag vistas omkring 600 personer där.

Påvens ord knöt an till dagens högtid då kyrkan firar Jesu heliga hjärta och till de berättelser han nyss hade hört från människor med ”hjärtan sårade av många svårigheter men också tröstade av den kärlek de fått genom andra öppna, generösa och barmhärtiga hjärtan”. Innan han talade till de samlade på franska hade han lyssnat på deras berättelser.

”Det är en nåd att vi kan mötas, se varandra och framför allt veta att, oavsett var vi kommer ifrån, känner Guds kärlek inga gränser. Den gör inga åtskillnader, och samlar oss alla i enhet.”

Roms biskop påminde om att Jesus, för att förklara kärlekens universella natur, tog som exemplet den barmhärtige samariern – en man från ett annat folk och en annan religion – som förbarmade sig över en sårad och misshandlad människa.

Emigranter från Kanarieöarna som evangeliserade

Kanarieöarna är tragiskt kända som slutdestinationen för en av världens dödligaste migrationsrutter. Men påven påminde också om historiska exempel från ögruppen, såsom broder Petrus och den helige José de Anchieta, som lämnade öarna för flera århundraden sedan för att förkunna evangeliet i Amerika.

”Även de var migranter som gav sig ut mot det okända och vars främsta tillgångar var tro, hopp och kärlek.”

I det för dem okända landet uppstod ett ömsesidigt utbyte: de gav det de hade och tog emot det nya som erbjöds dem.

”Därför uppmanar jag också er att erbjuda den skatt av mänsklighet, drömmar och kultur som ni har fört med er till dessa öar, och att vara öppna för att ta emot det som ges er.”

”Vi är alla migranter”

Leo XIV uppmanade de närvarande att leva detta utbyte ansvarsfullt och med de unga i åtanke. Han betonade vikten av att föra vidare ”arvet från kärlekens civilisation”, där migration, som det sägs i den senaste encyklikan Magnifica humanitas, kan vara ”ett tillfälle till möte och ömsesidig berikning mellan folk”.

”Kära bröder och systrar, vi är alla – på ett eller annat sätt – migranter, alla är vi pilgrimer på väg mot det himmelska hemlandet. Låt oss hjälpa varandra att göra denna resa mer mänsklig för alla genom att erbjuda det som var och en kan bidra med.”

Må ingen storm föra er bort från Gud

Påven tackade den spanska regeringen och institutionerna för deras konkreta humanitära arbete. Han uppehöll sig också vid centrets namn, Las Raíces – ”Rötterna”.

Detta motiv användes ofta av påve Franciskus för att påminna om vikten av att inte glömma sitt ursprung, att hålla samman och att förtrösta på Herren.

Som det står i den apostoliska uppmaningen Christus vivit är den som förtröstar på Herren:

”som ett träd planterat vid vatten. Det sträcker sina rötter mot strömmen, fruktar inte när hettan kommer och dess blad förblir gröna.”

Påven fortsatte: ”Må denna bild av rötterna hjälpa er att förbli fast rotade i Herren, så att ingen storm kan föra er bort från hans närvaro, den närvaro som stärker och ger liv. Kära vänner, jag bär er i mitt hjärta och minns er i mina böner.”

Dödens resor i cayucos och pateras

Mötet inleddes av biskopen av San Cristóbal de La Laguna, monsignore Santiago Eloy Alberto Santiago. Han påminde om att tiotusentals människor från den afrikanska kontinenten under de senaste åren har kommit till öarna, Europas södra gräns.

Tusentals har dock aldrig nått fram utan omkommit under en ”fullständigt omänsklig och osäker” resa i små båtar, de så kallade cayucos och pateras.

Spaniens kamp mot människosmuggling och hatretorik

Efter biskopens anförande talade Spaniens minister för inkludering, social trygghet och migration, Elma Saiz Delgado. Utifrån övertygelsen att ”vi alla någon gång i livet är nya på en plats” betonade hon Spaniens historiska erfarenhet av migration.

Hon framhöll att landets migrationspolitik bygger på mänsklighet, laglighet och samexistens samt på kampen mot de kriminella nätverk som ägnar sig åt människohandel och mot hatretorik.

”Vi har lärt oss att ett sammanhållet samhälle inte byggs genom att resa murar mellan grannar utan genom att bygga broar mellan människor.”

”En första möjlighet”

Därefter talade centrets chef Francisco Navarro från organisationen ACCEM. Sedan öppnandet 2021 har organisationen tagit emot mer än 45 000 personer och sysselsatt nästan 600 medarbetare.

Las Raíces är enligt honom en plats där människor med komplexa livsöden möts och där de kan få ”en första möjlighet” till en ny början.

”Värdighet”

Slutligen fick migranterna själva komma till tals inför påven.

Den första berättelsen handlade om migrationens svårigheter och om de enkla drömmar som driver människor att ge sig av: att arbeta, ta hand om sin familj och leva med värdighet.

Påven omfamnade detta perspektiv och betonade att mötet påminner världen om att: ”Vi är alla människor, och vi behöver alla kärlek, fred och möjligheter.”

En annan migrant berättade att ingen lämnar sitt land och sina rötter frivilligt när det är möjligt att leva i fred. Bakom sig lämnar man minnen, nära och kära och ”en del av sitt hjärta”.

Framför sig väntar en resa fylld av rädsla, smärta, osäkerhet, hunger, kyla och förtvivlan – och mycket ofta döden.

De som anländer lider ofta i tysthet som offer för de kriminella nätverk som utnyttjar människors nöd och lidande.

Migranternas budskap sammanfattades i ett enda ord: värdighet.

”Låt inte gränser förvandlas till likgiltighetens murar. Migranter är inte siffror eller dokument, utan människor med berättelser – berättade och ännu oberättade.”