Leo XIV i Barcelona: Låt oss vittna om enhet och fred

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Leo XIV anlände till Barcelona tisdag förmiddag, den 9 juni, och bad tidegärden, sexten, i stadens domkyrka tillägnad det Heliga Korset och sankta Eulalia, ärkestiftets säte. Han välkomnades ärkebiskopen av Barcelona, kardinal Juan José Omella Omella, och av dekanen, som överlämnade korset och vigvattnet för bestänkningen. Påven stannade till för en stunds andakt framför det allra heligaste sakramentet och gick sedan genom mittskeppet medan kören sjöng. Efter ärkebiskopens välkomstord predikade påven på både spanska och katalanska. Han uppmanade till att begrunda två bilder: brud och kropp.

Kristi brud

Kyrkan, förklarade påve Leo XIV, är först och främst en ”älskad brud”, och Barcelonas katolska gemenskap – med sin rika mångfald av gåvor, karismer och personliga berättelser – är ett bevis på detta. ”Gud har velat att ni ska vara här”, sade påven, ”för i er och i er gemenskap ser han en unik och helig skönhet och godhet.  Han har valt er att idag representera de heligas gemenskap i Barcelona.” Påven betonade att Kyrkan är ”frukten av en kärlekshandling som föregår och kommer från Gud”. Detta innebär, sade han, att Kyrkan framför allt växer genom att låta sig älskas av Honom, med ett ödmjukt och tacksamt hjärta, ”för endast de som låter sig älskas av Gud kan tillsammans med andra bygga kärlekens verk.”

Kroppen

Påve Leo XIV övergick sedan till att reflektera över den andra bilden: kroppen. Vi är alla en kropp med Kristus, konstaterade påven, och precis som i en kropp ”finns det lemmar som är starkare och andra som är svagare”. Dessutom, medan vissa medlemmar av kyrkan ”är synliga och utför uppgifter som är synliga för omvärlden”, är andra dolda och ”arbetar inifrån – i vissa fall oavbrutet och utför livsviktiga uppgifter utan att någon lägger märke till det”. Inför en sådan mångfald manade påven de troende att prioritera enhet: ”Vi är starka för att vi är enade, och vi är enade för att vi drivs av samma Ande”. I en värld som är söndersliten av krig och splittring, och i ett samhälle som blir alltmer fragmenterat och individualistiskt, uppmanade påven de kristna att vara ”martyrer” – det vill säga, förklarade han, ”vittnen och profeter för enhet, välkomnande, harmoni och fred, även om det betyder uppoffringar och avkall”.