Leo XIV till människohandlare: Omvänd er!

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Efter sitt möte med migranter fredag morgon på Teneriffa, åkte påven till en av öns största stad San Cristóbal de La Laguna för ett möte med stiftets engagerade i mottagning av migranter.

Integration enligt evangeliet

Påven inledde sitt tal med att hylla denna stad som han sade är en öppen stad utan murar. Han påminde om att en äkta integration enligt evangeliet är ”den som växer fram ur närhet, tålamod och händer som kan hjälpa, stötta, vägleda, lära ut och bana väg”.

Den kristna kärleken flödar ur Guds kärlek som utgjuts i den troendes hjärta; därför blir tron konkret inför den behövande, och kärleken till Kristus tar sig uttryck i handlingar. … Välkomnandet öppnar dörren; integrationen hjälper till att ta steget över tröskeln. Stödet lindrar smärtan och integrationen bygger upp framtiden.

Ömsesidig vandring

Påven påminde om att integrationen en ömsesidig vandring och inte handlar om att skapa parallella världar.

Ni, kära migranter, har en ädel och viktig roll att spela på denna väg: att med tillit öppna er för det samhälle som tar emot er, lära er dess språk, respektera dess lagar, lära känna dess seder, delta i det gemensamma livet och med tacksamhet dela med er av era gåvor. … Varje samhälle som tar emot människor har skyldigheter gentemot dem som anländer; och den som tas emot upptäcker i sin tur att värdigheten, som erkänns som en rättighet, blomstrar när den förvandlas till ansvar och en uppriktig önskan att bygga upp något tillsammans med andra. På så sätt kan den som anlänt som främling återfinna band, återuppbygga förtroende och känna sig som en levande del av ett samhälle. Detta är en värdefull form av barmhärtighet.

Förkunnande kyrka

Påven betonade att kyrkan försöker “vandra med dem som är på vandring” och han tackade Caritas i stiftet och stiftets delegation för migrationen, församlingar och andra som förutom nödhjälp ger skydd och integrerar flyktingarna och migranterna. Han uppmanade de troende att låta sig evangeliseras av de många migranter från Latinamerika, Filippinerna och andra håll som numera hör till församlingarna.

De påminner om att integration innebär att skapa utrymme för att en person ska kunna känna sig delaktig. På så sätt kan gårdagens främling bli dagens broder och granne. … En välkomnande kyrka är också en kyrka som förkunnar, som erbjuder Kristus utan att påtvinga honom, och som samtidigt tar emot evangeliet ur de fattigas händer.

Tysta skeppsbrott

Påve Leo talade vidare om det mänskliga samvetet och att man i synnerhet som kristna måste hjälpa skeppsbrutna.

Varje liv som går förlorat på dessa rutter är ett misslyckande för mänskligheten. Men det finns också ett tyst skeppsbrott efter ankomsten: att befinna sig ensam i en stad, utan språk, kontakter, arbete, förtroende och utsatt för dem som utnyttjar ens sårbarhet. Integration innebär att förhindra detta andra skeppsbrott. Det innebär att hjälpa dem som anlänt sårade att inte för alltid fastna i sin smärta, utan att kunna resa sig igen, erkänna sina gåvor och erbjuda dem till samhället.

Leo XIV till människohandlare: Omvänd er!

Här vände sig påve Leo XIV direkt till människohandlarna med uppmaning att omvända sig.

Och från detta torg vill jag rikta ett tydligt budskap till dem som utnyttjar människors förtvivlan; till dem som organiserar dödsresor, bedriver människohandel, tillbakahåller dokument, utnyttjar arbetare, hotar kvinnor, bedrar familjer och förvandlar andras lidande till en affärsverksamhet. Sluta! Omvänd er! … För varje förlorat liv, varje bedragen familj, varje underkuvad kropp, varje hotad kvinna, varje utnyttjad arbetare, kommer ni att ställas inför den gudomliga rättvisan … Återlämna det ni har stulit och gottgör så gott ni kan. Vänd om medan det ännu finns tid, för Guds barmhärtighet kan nå även den mest förhärdade syndaren, men den kommer endast in genom den smala porten av sanning, rättvisa och omvändelse.

Kristus har sista ordet

Påvens uppmaning var att inte låta rädsla, likgiltighet eller våld ha sista orden.

Det sista ordet tillhör Kristus, som identifierar sig med främlingen, rör vid mänsklighetens sår och uppmanar oss att känna igen honom i varje broder som behöver tas emot, skyddas, uppskattas och integreras. Låt oss lyfta blicken mot Honom, utan att vända den bort från dem som lider; låt oss vända oss till Herren för att lära oss att se våra bröder med Hans ögon.

Den heliga familjen i Nasaret, som tvingades fly till Egypten för att rädda barnet Jesu liv, förblir för all framtid en förebild och en fristad för varje flyktingfamilj, varje migrant och varje människa som tvingas lämna sitt hemland på grund av rädsla, förföljelse eller nöd. Må den stödja den tjänst ni utför och göra detta land till en plats där alla känner igen varandra och behandlar varandra som bröder och systrar. Gud välsigne er!