De fattigas världsdag. Leo XIV: Herren är de fattigas tillflykt

Vatican News

Påve Leo XIV:s budskap inför den 10:e upplagan av De fattigas världsdag, som firas den 15 november 2026, offentliggjordes söndagen den 14 juni, daterat den 13 juni, helgonet Antonius av Paduas festdag.

Social orättvisa

I sina reflektioner över Psalm 14, Herren är de fattigas tillflykt, påpekar påven att psalmen skrevs under en dramatisk period som präglades av förstörelsen av templet i Jerusalem, då folket ”kände sig berövat Guds närvaro och upplevde en materiell och moralisk misär utan motstycke”, och konstaterar påven att Psalm 14 fortsätter att tala till varje generation. De inledande verserna, konstaterar han, riktar uppmärksamheten mot kontrasten mellan dem som lever klokt och dem som ”går genom livet som om det inte fanns något större än dem själva”. ”Tyvärr”, skriver han, ”ser vi att det än i dag förekommer utbredd social orättvisa som härrör från arrogant korruption, vilket är lika beklagligt som det är diskriminerande”.

Tillåt inte att de fattigas rop tystas

Påven konstaterar vidare att konsekvenserna ofta först drabbar de fattiga, vars antal fortsätter att öka i många samhällen. ”Guds frånvaro placerar inte längre människor sida vid sida i ömsesidig respekt”, säger han, ”utan sätter den ena över den andra i ett förhållande av dominans och förtryck.” Han varnar för att de fattigas rop ofta tystas genom ”en mångfald av alltmer förfinad taktik” samtidigt som den digitala världen kan förvärra fördomar och förstärka likgiltigheten. ”De fattiga har inget annat val än att ropa till Gud”, skriver han och tillägger att de anförtror sig åt Honom ”övertygade om att de kommer att höras eftersom Gud är trofast och rik på barmhärtighet.”

I sitt budskap betonar påve Leo att de fattiga ofta är bättre än andra på att inse vad som är väsentligt, eftersom ”de lever på det väsentliga”. Av denna anledning är de särskilt kapabla att erkänna Gud som sin tillflykt och sätta sitt hopp till Hans rättvisa. I en reflektion över dagens fattigdom, skriver påve Leo att ”dagens fattiga är de glömda och marginaliserade: berövade inte bara bröd, utan också en röst och ett ansikte”. Han ber därför att de ska få möta Kristus i synnherhet genom kristna och genom Kyrkan, där ”det är Jesus som erbjuder bröd och vänskap; Han bringar ljus och öppnar en horisont av hopp; Han kallar varje person vid namn och återställer värdigheten för alla.”

Påven betonar vidare att kristna är kallade inte bara att söka sin tillflykt hos Gud, utan också ”att vara en tillflykt för de fattiga”. Den kristna gemenskapen ”inte kan förhålla sig likgiltig inför de många som idag står vid dörren men förblir osynliga för dem som är instängda inom sina egna murar”.

Granska prioriteringar

Han påminner om den helige Augustinus kommentar till liknelsen om den rike mannen och Lasarus, och uppmanar de troende att granska sina egna liv och prioriteringar. Genom att citera sin apostoliska uppmaning Dilexi te bekräftar han att ”Gud visar en preferens för de fattiga” och att kyrkan ”måste vara en kyrka av saligprisningarna, en som ger plats åt de små och vandrar fattig med de fattiga”. Påven avslutar sitt budskap: "Vi vill vittna om att det är möjligt, även i dag, att uppleva samma glädje, genom att sätta oss i de fattigas situation och lyssna till dem i stället för att bara tala om dem.” Han uttrycker sin förhoppning om att den 10:e upplagan av De fattigas världsdag ska hjälpa kristna att se de så många bröder och systrar "som söker sin tillflykt hos Gud och längtar efter att känna sig hemma i våra gemenskaper”.