Påven till biskopar: Kyrkans fruktbarhet bör inte baseras på siffror

Vatican News

Vid ett möte i Vatikanen torsdagen den 28 maj med deltagarna i den italienska biskopskonferensens 82:a generalförsamling uttryckte påve Leo XIV i sitt tal sin tillgivenhet till kyrkan i Italien, prästerna, diakonerna, de gudsvigda, familjerna och även dem som han sade kanske utan att vara medvetna om det bär en längtan efter Gud i sina hjärtan.

Denna gåva, förklarade han, är något han - trots att samhället idag är mycket komplext - har haft förmånen att bevittna sina resor till Pompeji, Neapel och Acerra. Påve Leo tillade att det finns många tecken som avslöjar trötthet, splittring och ensamhet i människors liv. Ibland kan personer i gemenskaper känna att det är en utmaning att förmedla tron och engagera yngre generationer. Men, betonade påven, ”evangeliet väcker oss”.

Påven reflekterade över en vers ur Lukasevangeliet: ”Skörden är stor men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.” (Luk 10:2) Som en outtröttlig såningsman kommer Gud dag efter dag in i världen och ”sprider” i människors hjärtan längtan efter det oändliga, ”ett fullbordat liv, en frälsning som befriar”. Påve Leo påpekade att det är tack vare Gud som skörden är rik. Uppgiften är att göra Herrens blick till vår, sade påven till biskopparna, och inte ”klaga över den hårda jorden eller enbart fokusera på statistik”. Kallelsen är att lära sig se, med den uppståndne Kristi ögon, den skörd som Gud förbereder. Påven bad för att den Helige Ande må skänka biskoparna hjärtan som brinner av ”Kristi iver”, och att många arbetare må arbeta ”vid vår sida”.

Prioriteten är evangeliet

Med detta i åtanke är ”prioriteten evangeliet”, förklarade påven. Detta är en röd tråd som löper genom hela kyrkans historia – från den helige Franciskus av Assisi till den helige Paulus VI och påve Franciskus. Tron föds ur evangeliet, ”som ett levande möte med Kristus, död och uppstånden, närvarande i sin kyrka”. I dagens värld, konstaterade påven Leo, är det att återföra evangeliet till centrum ”både den gåva som ger entusiasm åt våra liv som biskopar och den kraft som driver oss framåt”. Han uppmanade biskoparna att ställa sig två frågor som han betonade att alla herdar ska ställa sig och aldrig ta svaren för givna:

Vilket Guds ansikte låter vi lysa igenom i vår predikan, katekes, liturgi, välgörenhet och i våra församlingars liv? Hur främjar vi ett möte med Kristus, och vad innebär det idag, för oss och för våra kyrkor, att initiera andra i det kristna livet?

Förmedla tron

Här är det viktigt med en förnyad uppmärksamhet på kristen initiation, men en sådan som är mer än bara en förberedelse inför sakramenten. Sakramenten är den ”livmoder” där en gemenskap ”föder tron och leder människor in i påskens liv, in i gemenskapen med Herren, in i kyrkans broderskap”. Det är i levande och välkomnande församlingar som tron kan föras vidare och växa. Det är i de församlingar som lyssnar och ber, som bevarar eukaristin som ”källa och höjdpunkt”, som ser de fattiga som bröder och systrar, och där familjerna inte lämnas utanför.

Därför uppmanas biskoparna att lyssna uppmärksamt till Guds ord, Guds folk och tidens tecken. När det finns ett äkta lyssnande vänder sig gemenskapen inte inåt. Den utvecklas istället till en plats för mission och urskiljning och vet därför hur den ska förnya sig. Detta är vad den synodala vandringen innebär, betonade påven. ”En synodal kyrka är en kyrka där varje person, i enlighet med sin kallelse, kan erbjuda den gåva som mottagits från Anden för det gemensamma uppbyggandet.” Det innebär att deltagande inte är frivilligt utan snarare ett ”krav för gemenskap och mission och måste därför bli metod, ansvar och åtagande”.

Kyrkans fruktbarhet

Påven betonade att Gud inte ber oss att mäta kyrkans fruktbarhet utifrån siffror, synlighet eller inflytande. I stället uppmanade han biskoparna att ”ha modet att fokusera på det väsentliga”. Fokus bör ligga på en fortlöpande initiation och formation i det kristna livet, välkomnande och missionerande församlingar där familjer kan samlas, och att lyssna på de unga  utan att begränsa deras frågor.

Avslutningsvis anförtrodde påve Leo de italienska biskoparnas vandring åt Jungfru Maria, kyrkans moder. ”Må hon hjälpa er att rotade och uppbyggda i honom, fasta i tron (jfr Kol 2:7), bevara det väsentliga, väcka tro, vandra med Guds folk och känna igen Herrens röst som fortfarande kallar, tröstar och sänder ut.”