Påven möter kyrkan i Neapel: Erbjud närhet mitt i svårigheter
Vatican News
Varje medlem i Kyrkan – präster, ordensfolk och lekmän – är kallad att vittna om Kristi kärlek, särskilt inför orättvisor och svårigheter, sade påven Leo XIV vid ett möte med prästerskapet och ordensfolket i Neapel på fredagen.
”I en stad präglad av ojämlikhet, ungdomsarbetslöshet, skolavhopp och instabila familjeförhållanden kan evangeliets förkunnelse inte skiljas från en konkret och stödjande närvaro som engagerar alla – präster, ordensfolk och lekmän,” betonade han i sitt tal i Neapels katedral.
”Glöm inte: ni är en del av en kärlekshistoria – Herrens kärlek till sitt folk – som började före er och inte kommer att sluta med er; ni är en del av den som unika och oumbärliga delar; ni är en del av den för att ni, även mitt i mörkrets täta skuggor, ska kunna tända ett ljus,” fortsatte han.
Påven Leo XIV besökte Neapel och Pompeji den 8 maj för att markera den första årsdagen av sitt val till Petrus stol.
På morgonen firade han mässa i Pompeji, mötte lokala företrädare för välgörenhetsinitiativ knutna till helgedomen Vår Fru av Rosenkransen i Pompeji och bad där, innan han på eftermiddagen reste med helikopter till Neapel för att möta prästerskapet och senare stadens invånare.
Kardinal Domenico Battaglia, ärkebiskop av Neapel, deltog vid mötet i katedralen och höll ett välkomsttal. Påven Leo XIV höll också upp relikskrinet med ampullerna innehållande den helige Januarius blod, stadens skyddshelgon, och bad inför det allra heligaste sakramentet i kapellet tillägnat helgonet.
Vikten av omsorgen
I sitt tal lyfte påven Leo fram Neapels mångfacetterade karaktär som en stad känd för sin skönhet, sina traditioner, sitt kulturella rikedom, sin glada befolkning och sin ”levande folkliga fromhet”, men också präglad av ”många sociala sårbarheter”, ”fattigdomens många ansikten” och våld.
I detta svåra sammanhang uppmuntrade han de troende att fokusera på vikten av omsorg.
Han erinrade om när Jesus visade sig för lärjungarna på vägen till Emmaus. Liksom dem, förklarade han, går vi genom livet ”utan att kunna tolka historiens tecken”, eftersom vi är ”modfällda och besvikna över så många problem eller över personliga och pastorala förhoppningar som verkar förbli ouppfyllda.”
Men, insisterade påven, Jesus vandrar alltid vid vår sida och leder oss, eftersom ”Hans hållning är den hos någon som tar hand om oss.”
Inre omsorg för präster och ordensfolk
Förutom omsorgen om staden, dess miljöer och människor i svåra situationer, betonade påven Leo också ”vikten av inre omsorg, vilket innebär att ta hand om vårt hjärta, vår mänsklighet och våra relationer.”
Han riktade särskilt detta råd till de i Kyrkan som har ansvarsposter eller lever i ordensliv.
”Tyngden av deras tjänst och den inre kamp som följer med den har på vissa sätt blivit ännu mer betungande i dag än tidigare,” sade påven.
I Neapels komplexa och varierande verklighet uppmanade påven till en pastoral verksamhet som förkroppsligar en kristen tro som ”inte begränsas till enbart känslomässiga upplevelser utan tränger djupt in i livets och samhällets väv.”
Samtidigt erkände påven att detta är ett svårt uppdrag, särskilt för präster, med tanke på alla kämpande människor som kan behöva hjälp, såsom ”utmattade familjer”, ”vilsna unga människor” eller de fattiga.
”Till detta kommer ofta en känsla av hjälplöshet och förvirring när vi inser att vårt språk och våra handlingar verkar otillräckliga för att möta dagens nya frågor och utmaningar, särskilt de ungas,” fortsatte han.
Tjäna är inte bara en uppgift
Han betonade att ”den mänskliga och pastorala bördan är förvisso tung” och ”riskerar att tynga ned oss, slita ut oss och tömma våra krafter, och ibland kan den förvärras ytterligare av en viss ensamhet och en känsla av pastoral isolering.”
Därför uppmanade påven präster och ordensfolk att ta hand om sig själva genom att ständigt vårda sin relation till Gud för att kunna urskilja och låta sig ledas av den helige Ande.
”Detta kräver också modet att veta när man ska stanna upp, att inte vara rädd för att reflektera över evangeliet i ljuset av de personliga och pastorala situationer vi möter, så att vi inte reducerar tjänsten till enbart en uppgift som ska utföras,” sade påven Leo.
Han framhöll också att omsorgen om tjänsten innebär att leva i broderskap och gemenskap rotad i Gud, vilket ”uttrycks genom vänskap och ömsesidigt stöd, liksom genom delandet av pastorala projekt och initiativ.”
Med tanke på ensamhetens risk i våra splittrade samhällen föreslog påven att man skulle tänka på nya former av gemensamt liv där präster kan stötta varandra.
”Det handlar inte bara om att delta i några möten eller evenemang, utan om att arbeta för att övervinna att frestas av individualism,” sade han. ”Låt oss reflektera över detta tillsammans, präster och ordensfolk! Låt oss praktisera närhetens konst!”
Vandra tillsammans för att främja Kyrkans uppdrag
Påven Leo XIV betonade sedan hur gemenskap också måste byggas av alla troende och medlemmar i Kyrkan, inklusive lekmän och pastoralmedarbetare.
Han uppmanade därför alla Kyrkans medlemmar att lyssna på varandra och vandra tillsammans för att ”gå från en pastoral verksamhet inriktad på bevarande, till en missionerande verksamhet som kan möta människors verkliga liv.”
”Må alla är aktiva deltagare i Kyrkans pastorala verksamhet och liv, så att varje persons engagemang och vittnesbörd kan främja en närvarande och uppmärksam gemenskap som fungerar som surdeg i degen,” avslutade han.
”En gemenskap som vet hur man planerar och erbjuder vägar som hjälper människor att leva evangeliet och hämta inspiration från det, för att förnya staden Neapel.”
