Påven avslutar besöket i Neapel med uppmaning till staden att vara en ”fredens verkstad”
Vatican News
Efter en lång dag som förde honom till Pompeji och det närliggande Neapel på den första årsdagen av hans pontifikat mötte och hälsade påven Leo omkring 50 000 invånare som samlats för att vara tillsammans med honom på Neapels centrala och magnifika Piazza del Plebiscito.
När han anlände till det historiska torget framför katedralen Santa Maria Assunta talade han till civila myndigheter, stadens ärkebiskop kardinal Domenico Battaglia och de troende, och riktade en appell om social förnyelse, enhet och en fred rotad i rättvisa och levd i vardagen.
Efter att ha uttryckt tacksamhet för det mycket varma mottagandet, som han jämförde med ”omfamningen” i Berninis kolonnader på Petersplatsen i Vatikanen, riktade han genast sin uppmärksamhet mot stadens sociala och andliga situation.
En stad präglad av skönhet och sår
Med utgångspunkt i evangelieberättelsen om Emmauslärjungarna beskrev han Neapel som en stad präglad både av enastående skönhet och djupa sår.
Han erinrade om rösterna som stiger från staden – röster av skönhet men också av fattigdom, rädsla och vilsenhet – och jämförde dem med de trötta och modfällda lärjungar som möter Kristus på vägen.
”Vad är det som verkligen betyder något?” frågade han och uppmanade invånarna att återupptäcka mening i ett sammanhang som ofta undermineras av trötthet, likgiltighet och social splittring.
Påven uppmärksammade paradoxen som Neapel står inför: en växande turistsektor som inte leder till bred ekonomisk inkludering, samtidigt som ojämlikheten består. Han pekade på arbetslöshet, skolavhopp, brist på samhällsservice och organiserad brottslighet som tecken på en ”ojämlikhetens geografi” som nu påverkar både stadskärnan och ytterområdena. I detta sammanhang, betonade han, är de offentliga institutionernas närvaro avgörande för att återupprätta förtroende, trygghet och möjligheter.
Vardagshjältarna
Samtidigt prisade påven Leo XIV Neapels många ”vardagshjältar” – män och kvinnor som i det tysta arbetar för rättvisa, sanning och mänsklig värdighet. Deras insatser, sade han, får inte förbli isolerade utan måste vävas samman i ett gemensamt ”nätverk av godhet” som stärker hela samhällsväven.
Han framhöll Kyrkans roll som ett ”band av gemenskap” i staden, särskilt genom dess engagemang för utbildningens band mellan civila institutioner, Kyrkan och civilsamhället. Detta samarbete, insisterade han, får inte försvagas utan måste fördjupas som ett gemensamt uppdrag för stadens framtid.
En ”fredens verkstad”
Ett centralt tema i påvens tal var freden. Neapel, sade han, är inte kallat att vara ett ”vykortsstad” utan en ”fredens verkstad”, där försoning byggs i vardagliga relationer, i kvarteren och genom konkreta rättvisa handlingar.
”Det finns ingen fred utan rättvisa”, sade han, ”och rättvisan är inte fullständig utan kärlek.”
Han pekade på konkreta tecken på hopp, bland annat initiativ som mottagningshem för utsatta familjer och stödcenter för människor i svårigheter, och beskrev dem som levande uttryck för en fred som blir gästfrihet, omsorg och nya början.
Tecken på förnyelse
Påven Leo XIV berömde också insatserna för att göra Neapel till en plattform för interkulturell och interreligiös dialog, inklusive initiativ som involverar unga från konfliktområden.
Han lyfte fram stadens långa tradition av att välkomna migranter och flyktingar och kallade det inte en nödlösning utan en möjlighet till möte och ömsesidig berikning.
Genom hela sitt tal återkom påven gång på gång till de ungas roll. Långt ifrån att vara passiva mottagare, sade han, är de förnyelsens huvudpersoner.
Genom kulturprojekt, församlingsinitiativ och välgörenhetsarbete formar unga i Neapel redan nu ”tecken på en förnyad stad och en förnyad Kyrka.”
När han avslutade sitt besök anförtrodde påven Leo XIV Neapels folk åt Jungfru Marias förbön och åt stadens älskade skyddshelgon San Gennaro (den helige Januarius), och uppmuntrade dem att fortsätta vandra tillsammans med mod och hopp.
