Påven: Religionsundervisning lär unga att lyssna till sitt rastlösa hjärta
Vatican News
Påve Leo XIV tog på lördagen emot deltagare i det nationella mötet för katolska religionslärare, som undervisar i religion i italienska offentliga skolor.
I sitt tal kallade påven deras arbete ”krävande, ofta tyst och diskret, och ändå mycket viktigt för så många barns utveckling.”
Med hänvisning till den helige Augustinus sade han att människan bär på en rastlöshet i sitt hjärta, som längtar efter relation med Gud, skapelsen och andra människor, ytterst driven av en törst efter det oändliga.
”Er tjänst, ett uttryck för kyrkans omsorg om de nya generationerna”, sade han, ”är som en språngbräda från vilken ungdomar kan lära sig att dyka in i det fascinerande äventyret av inre dialog, och i detta utgör den en oumbärlig del av den utbildningsallians som det finns så stort behov av i dag.”
Påven Leo sade att religionsundervisning i katolsk tradition har ett djupt kulturellt värde, eftersom den ger elever en historisk överblick över hur tron har format kultur och det moderna samhället.
Undervisningen, förklarade han, fördjupar sig i kyrkans läroämbete, bibliska texter och andra områden inom religionsforskning, för att hjälpa unga att bättre lära känna sig själva och därmed också respektera andras övertygelser.
”Ni gör tillgängligt för de nya generationerna, med full respekt för varje persons frihet”, sade han, ”det som annars skulle förbli obegripligt och otydligt, och visar hur sann sekularitet inte utesluter det religiösa, utan tvärtom vet hur man värdesätter det som en pedagogisk resurs.”
Med utgångspunkt i mötets tema – ”Hjärta talar till hjärta” – uppmanade påven religionslärarna att hjälpa unga att känna igen ”en röst som i själva verket redan ljuder inom dem”, så att de lär sig att lyssna på den och inte förväxla den med de ljud som omger dem.
Utbildning, sade han, hjälper människor att lära sig lyssna till hjärtat och vinna inre frihet, så att tro och förnuft tillsammans kan leda dem till sanningen.
”Människan kan inte leva utan sanning och äkta mening”, sade han, ”och unga människor, även om de ibland verkar likgiltiga eller avtrubbade, döljer bakom en yta av skenbar likgiltighet ofta en rastlöshet och ett lidande hos dem som ‘känner för mycket’ och för starkt, utan att kunna sätta ord på det de upplever.”
När de vandrar tillsammans med eleverna på vägen mot sanningen blir religionslärarna medvandrare och finner tålamodet och kärleken att respektera elevernas personliga utveckling.
Avslutningsvis förnyade påven Leo XIV kyrkans stöd för deras pedagogiska insatser, särskilt i vår tids ”dramatiska och spännande utmaningar.”
”Sanningen går genom personer”, sade han, ”och för era elever är dessa personer också ni, kallade att vara trovärdiga lärare, därför att ni älskar Gud och dem, att förmedla värden utan självhävdelse eller moralism, att ge blickar som upprättar på nytt och att vara vittnen om den ödmjuka och nära konsekvens som gör även de mest krävande ämnena kära och eftersträvansvärda.”
