Leo XIV till Angolas myndigheter: Gör landet till ett hoppfullt projekt

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

16.15 lokal tid lördagen den 18 april, mötte påve Leo XIV Angolas myndigheter och diplomatiska kår i presidentpalatset i huvudstaden Luanda.

Påven uttryckte i sitt tal stor glädje över att få möta dem alla. Han tackade presidenten för inbjudan till landet och för hans välkomstord. ”Jag kommer till er för att möta ert folk, som pilgrim som söker tecken på Guds närvaro i detta land som Han älskar”.

Villkorslös frid

”Jag vill möta er i villkorslös frid”, sade påven och betonade att de skatter folket besitter ”varken kan säljas eller stjälas”. Han talade om en glädje hos folket som inget har kunnat släcka.

Framför allt bär det inom sig en glädje som inte ens de mest ogynnsamma omständigheter har kunnat släcka. Denna glädje, som också känner till smärta, indignation, besvikelser och nederlag, består och återuppstår bland dem som har bevarat hjärtat och sinnet fria från rikedomens bedrägeri. Ni vet väl att era regioner alltför ofta har betraktats och betraktas för att ge eller, oftare, för att ta något. Det är nödvändigt att bryta denna kedja av intressen som reducerar verkligheten och livet självt till en handelsvara.

Glädje och hopp

Leo XIV sade att ”Afrika är för hela världen en källa till glädje och hopp”. Han talade om ”politiska” dygder, eftersom landets ungdomar och fattiga fortfarande drömmer och hoppas. ”Ett folks visdom kan nämligen inte släckas av någon ideologi, och den längtan efter oändlighet som bor i det mänskliga hjärtat är verkligen en drivkraft för social förändring som är djupare än något politiskt eller kulturellt program”. Påven förklarade att han med sitt apostoliska besök vill tjäna de goda krafterna som ger folket liv och tillsammans bildar Angolas färgsprakande mosaik.

Jag vill lyssna till och uppmuntra dem som redan har valt det goda, rättvisan, freden, toleransen och försoningen. Samtidigt, tillsammans med de miljoner män och kvinnor av god vilja som utgör detta lands främsta rikedom, vill jag också be om omvändelse för dem som väljer motsatta vägar och hindrar landets harmoniska och broderliga utveckling.

Folkets ärr

Påven talade sedan om Angolas materiella rikedomar makthavare lägger beslag på och hur denna utvinningslogik skapar lidande, död och sociala och miljömässiga katastrofer. ”Vi ser numera överallt hur den underblåser en utvecklingsmodell som diskriminerar och utestänger, men som ändå gör anspråk på att vara den enda möjliga”, sade påven och hänvisade till helige Paulus VI:s starka fördömande av detta i sin apostoliska uppmaning Gaudete in Domino (6).

Ni är vittnen, tack vare den uråldriga visdom som ger näring åt ert tänkande och känsloliv, till att skapelsen är harmoni i mångfaldens rikedom. Ert folk har lidit varje gång denna harmoni har kränkts av vissa människors övermakt. Det bär på ärr både från materiell exploatering och från anspråket att påtvinga en idé på andra. Afrika har ett akut behov av att övervinna situationer och fenomen av konflikt och fiendskap, som sliter sönder den sociala och politiska väven i så många länder och underblåser fattigdom och utestängning. Endast i mötet blomstrar livet. Först står dialogen.

Det gemensamma goda

”Detta utesluter inte meningsskiljaktigheter, som kan bli till konflikt”, erkände påven men som hans föregångare påve Franciskus uttryckte i den apostoliska uppmaningen Evangelii gaudium (227) kan man lösa konflikter på fredliga sätt.

”Saliga de som håller fred » (Matt 5 :9). Angola har stor potential att växa, om ni som innehar makten i landet först och främst tror på mångfalden i landets rikedom. Var inte rädda för oliktänkande, kväv inte de ungas visioner och de äldres drömmar, utan lär er att hantera konflikter genom att omvandla dem till vägar mot förnyelse. Sätt det gemensamma goda före egna intressen, och förväxla aldrig era intressen med de allmänna. Då kommer historien att ge er rätt, även om någon i ett första skede är fientligt inställd till er.

Förnyelse och rättvisa

Leo XIV återkom till att angolanernas unga samhälle präglas av glädje och hopp som motverkar uppgivenhet och instängdhet trots despoter och tyranner över kropp och själ. I rädsla söker man gärna ”tillflykt i fanatism, underkastelse, mediebrus, guldets illusion och identitetsmyter”, varnade påven, och dessa skapar misstro och splittring, som påve Franciskus talade om i encyklikan Fratelli tutti (15). “Den sanna glädjen befriar oss från denna främlingskap”, förklarade påve Leo och hänvisade till Paulus ord till galaterna (Gal 5:22) om att andens frukter är kärlek, glädje och frid.

Glädjen kan bana sig väg även genom de mörkaste områdena av stagnation och ångest. Låt oss därför granska våra hjärtan, kära vänner, för utan glädje finns ingen förnyelse; utan inre liv finns ingen befrielse; utan möten finns ingen politik; utan den andre finns ingen rättvisa.

Gör Angola till ett hoppfullt projekt

Påvens uppmaning var därför att “göra Angola till ett hoppfullt projekt” och han sade att den katolska kyrkan i landet – vars insatser i landet angolanerna uppskattar - vill hjälpa till att främja utveckling av en rättvis samlevnadsmodell.

Endast tillsammans kan vi föröka detta underbara folks talanger, ända in i stadsförorterna och de mest avlägsna landsbygdsregionerna där dess liv pulserar och dess framtid förbereds. Låt oss undanröja hindren för en hållbar mänsklig utveckling, genom att kämpa och hoppas tillsammans med dem som världen har förkastat, men som Gud har utvalt. Så har vårt hopp uppstått: ”Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten” (Ps 118:22), Jesus Kristus, människans och historiens fullkomlighet.