Leo XIV: Korsets träd återger oss kärleken till kunskap
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
Efter sitt möte med Ekvatorialguineas myndigheter och diplomatiska kår mötte påve Leo XIV landets kulturvärld i Malabo på landets nationella universitet för invigningen av dess nya campus som uppkallas efter just påven.
Ekvatorialguineas nationella universitet grundades på initiativ av Obiang Nguema Mbasogo den 6 januari 1995, med målet att utbilda nationella ledare i hemlandet och anpassa undervisningen och de yrkesinriktade utbildningarna till landets utvecklingsbehov. År 1998 integrerades den Nationella förvaltningshögskolan med universitetet och fakulteten för samhällsvetenskap grundades. År 2001 inrättades sedan fakulteten för medicinska vetenskaper och högskolan för ingenjörsvetenskap och teknik.
Kunskap i det godas tjänst
Påven uttryckte i sitt tal glädje över inbjudan till denna invigning och för vänligheten att uppkalla campuset efter honom, ”medveten om att en sådan ära sträcker sig bortom den enskilda personen och snarare handlar om de värderingar som vi gemensamt vill förmedla”.
Denna invigning är ett uttryck för tillit till människan: ett bekräftande av att det är värt att fortsätta satsa på utbildningen av kommande generationer och på den lika krävande som ädla uppgiften att söka sanningen och ställa kunskapen i det gemensamma godas tjänst.
Helad kunskapstörst
Påven talade om hur landets nationalträd ceiba bär på en stor symbolisk betydelse. ”Ett träd slår djupa rötter, sträcker sig tålmodigt och kraftfullt uppåt och rymmer en fruktbarhet som inte existerar för sin egen skull”, förklarade och talade om symboliken hos bibliska träd: ”Vid sidan av livets träd står även trädet som ger kunskap om gott och ont (jfr 1 Mos 2:9), vars frukter Gud förbjuder mannen och kvinnan att äta”. Han underströk att problemet inte ligger i kunskapen i sig, utan att anpassa den efter sina egna mått som leder till förvirring. Den kristna traditionen betraktar även korsets träd, som ett tecken på det mänskliga förnuftets förlossning (jfr Kol 2:2–3).
Om frestelsen i Första Moseboken framträder till en kunskap som är skild från sanningen och det goda, så uppenbaras på korset istället en sanning som, långt ifrån att påtvinga sin herravälde, erbjuder sig av kärlek och upphöjer människan till den värdighet med vilken hon har skapats ända från sin ursprung. Där uppmanas människan att låta sin kunskapstörst bli helad: att återupptäcka att sanningen inte tillverkas, inte manipuleras och inte ägs som en trofé, utan tas emot, söks med ödmjukhet och används med ansvar.
Sanning, förnuft och frihet
Därför uppenbaras i Kristus den djupa harmonin mellan sanning, förnuft och frihet, förklarade påven, och på detta sätt återför korsets träd kärleken till kunskapen till dess ursprungliga källa och sökandet efter sanningen blir ödmjukt, allvarligt och öppet för en sanning som föregår, kallar och överskrider oss.
Det räcker nämligen inte att ett träd bär frukt: även fruktens kvalitet spelar roll, för av frukterna känner man igen trädet (jfr Matt 7:20). På samma sätt mäts ett universitet efter kvaliteten på de studenter som det bidrar med till samhällslivet, snarare än efter antalet utexaminerade eller storleken på dess infrastruktur. Detta är den uppriktiga önskan som den katolska kyrkan uttrycker i sitt månghundraåriga engagemang inom utbildningsområdet: att de nya generationerna ska fostras på ett helhetsmässigt sätt, bortom den blotta skenbilden av framgång. Frukterna kommer inte att dröja.
Ceibaträdet - en talande symbol
Påvens uppmaning var att universitetet ska ”bära frukter av solidarisk utveckling, av en kunskap som förädlar och utvecklar människan på ett heltäckande sätt”.
Den är kallad att bära frukter av intelligens och rättfärdighet, av kompetens och visdom, av excellens och tjänande. Om generationer av män och kvinnor formas här, djupt präglade av sanningen och kapabla att förvandla sitt eget liv till en gåva för andra, då kommer ceibaträdet att fortsätta resa sig som en talande symbol: rotat i det bästa av denna jord, upphöjt av kunskapens ädelhet och fruktbart med frukter som kan ära Ekvatorialguinea och berika hela mänskligheten.
Rikliga välsignelser
Leo XIV bad slutningen om den Allsmäktige Gudens rikliga välsignelser över dem alla:
…Han som i Jesus Kristus, den inkarnerade Sanningen, har uppenbarat för människan sanningen om sig själv och om sin högsta värdighet. Och jag anförtror er alla till den heliga Marias moderliga beskydd, Visdomens Säte, så att dessa frukter, förutom att vara rikliga, också må vara mycket goda.
