Leo XIV besöker fängelse i Bata: Gud överger er aldrig

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Vid sitt besök onsdag eftermiddag i stadens Batas fängelse, välkomnades påve Leo XIV av justitieministern, Reginaldo Biyogo Mba Ndong Anguesomo, fängelsedirektören, fängelseprästen och av några representanter för personalen. Efter sång, välkomsttal och en intagens vittnesbörd talade påven.

Ingen är utestängd från Guds kärlek!

Han sade att han hade lyssnat uppmärksamt på deras ord, som han sade visar på mänsklig värdighet och hopp trots svårigheter.

Idag är jag här för att säga er något mycket enkelt: ingen är utestängd från Guds kärlek! Var och en av oss, med sin egen historia, sina misstag och sitt lidande, fortsätter att vara värdefull i Herrens ögon. Det kan vi säga med säkerhet, eftersom Jesus har uppenbarat detta för oss i varje möte, i varje gest och i varje ord. Även när han arresterades, dömdes och avrättades utan att ha gjort något fel, älskade han oss till slutet och visade att han trodde på möjligheten att kärleken kan förändra även det mest förhärdade hjärtat.

Ingen rättvisa utan försoning

Påven sade att han ser att Ekvatorialguinea är rikt på kultur, språk och traditioner och påminde om att landets rättsväsende har till syfte att skydda samhället. Det handlar om att satsa på varje människas värdighet och potential, betonade påven:

Det finns ingen rättvisa utan försoning. Det är ett enormt stort arbete, där en del kan ske inom fängelset och en annan och ännu större del måste involvera hela det nationella samhället.

Hopp och förändring

Leo XIV betonade vikten av att tala om hopp och förändring för att tiden i fängelse blir en tid för eftertanke, försoning och personlig utveckling.

Man bör till exempel göra allt för att ni i fängelset ska ges möjlighet att studera och arbeta med värdighet. Livet definieras inte bara av de misstag man begått, som oftast är resultatet av svåra och komplexa omständigheter: det finns alltid en möjlighet att resa sig, lära sig och bli en ny människa.

Ansvar och tro

”Ni är inte ensamma”, betonade påven vidare och sade att deras familjer väntar på dem och att om de ändå skulle vara rädda för att bli övergivna, så blir de aldrig övergivna av Gud och kyrkan. Han bad dem att tänka på att deras land behöver förebilder för ”uthållighet, ansvar och tro”.

Varje försök till försoning, varje vänlig gest, kan bli en liten gnista av hopp för andra.

Tackord och böner

Påven tackade alla som arbetar fängelset för att förena säkerhet, respekt med medmänsklighet och säkerställer ordning för att stödja de intagna ”på deras väg mot återanpassning och återuppbyggnad av sina liv”.

Kära bröder och systrar, Gud tröttnar aldrig på att förlåta. Han öppnar alltid en ny dörr för den som erkänner sina misstag och vill förändras. Låt inte det förflutna ta ifrån er hoppet om framtiden. Varje dag kan vara en ny början.

Låt oss anförtro denna vandring åt Jungfru Maria, Barmhärtighetens moder. Må hon följa er på livets väg, trösta era hjärtan och skydda era familjer. Idag vill jag försäkra er om min närhet och mina böner för er och för hela folket i Ekvatorialguinea. Och kom alltid ihåg: en person som reser sig efter att ha fallit, är starkare än tidigare. Må Herren skänka er frid, hopp och styrka att börja om.

Bata

Bata är en kuststad i Ekvatorialguinea i regionen Rio Muni som grundades på 1600-talet av portugiserna på ruinerna av en by som beboddes av Fang-folket. I slutet av 1800-talet bosatte sig fransmännen där men genom Parisfördraget staden och hela regionen till Spanien, som gjorde Bata till huvudstad i Spanska Guinea. Efter det tyska nederlaget i Kamerun 1917 anlände många tyskar och gjorde staden till en bas för exploatering av skogarna. Den ekonomiska utvecklingen åtföljdes av en betydande tillströmning av européer fram till 1969, då ett anti-spanskt uppror ledde till att den vita befolkningen lämnade staden. Därefter följde över 15 år av stagnation, fram till åren med olje-boomen.