Påvens audiens: ”Varje döpt person har som uppdrag att vittna om Kristus”

Vatican News

I en serie katekeser om det Andra Vatikankonciliet går påve Leo XIV igenom konciliets 16 officiella dokument: fyra konstitutioner, nio dekret och tre deklarationer. Denna onsdag fortsatte han sin trosundervisning om det andra kapitlet i konstitutionen Lumen Gentium, under den allmänna audiensen på Petersplatsen.

Lumen Gentium talar om Kyrkan som Guds folk, och under dagens trosundervisning betonade påve Leo XIV att varje döpt person är kallad till att delta i kyrkans evangelisation.

Nedan hela påvens katekes onsdagen den 18 mars:

Kära bröder och systrar, god morgon och välkomna!

I dag vill jag återvända till det andra kapitlet i konstitutionen från Andra Vatikankonciliet Lumen gentium (LG), som handlar om Kyrkan som Guds folk.

Kristus låter det messianska folket (LG, 9) ta del i hans prästerliga, profetiska och kungliga uppdrag, som förverkligar hans frälsningsverk. Konciliefäderna lär att Herren Jesus har upprättar ett rike av präster och gjort sina lärjungar till ett “kungligt prästerskap”, genom det nya och eviga förbundet, (1 Pet 2:9; jfr 1 Pet 2:5; Upp 1:6). De troende tar emot detta allmänna prästadöme i dopet, som gör det möjligt för oss att tillbe Gud i ande och sanning och att “inför människorna bekänna den tro som de har mottagit från Gud genom Kyrkan” (LG, 11).

Genom konfirmationens sakrament binds alla döpta ännu närmare till Kyrkan, och den helige Ande utrustar dem med särskild kraft så att de blir ännu mer skyldiga att sprida och försvara tron, både i ord och handling, som Kristi sanna vittnen (ibid.). Detta ligger till grund för det gemensamma uppdrag som förenar de gudsvigda och lekmännen.

I detta sammanhang påpekade påven Franciskus att: “Att se Guds folk påminner oss om att vi alla träder in i Kyrkan som lekmän. Det första sakramentet, som för alltid präglat vår identitet och som vi alltid bör vara stolta över, är dopet. Genom dopet och genom den helige Andes smörjelse ‘helgas (de troende) till ett andligt hus och ett heligt prästerskap’ (LG, 10), så att alla utgör Guds trogna heliga folk” (Brev till ordföranden för den påvliga kommissionen för Latinamerika, 19 mars 2016).

Utövandet av det kungliga prästadömet sker på många sätt, alla inriktade på vår helgelse, framför allt genom deltagande i eukaristins offer. Genom bön, askes och aktiv kärlek vittnar vi om ett liv förnyat av Guds nåd (jfr LG, 10). Konciliet sammanfattar det: “Det är genom sakramenten och att praktisera dygderna som det prästerliga samfundets heliga natur och organiska struktur träder i funktion” (LG, 11).

Konciliefäderna lär vidare att Guds heliga folk också deltar i Kristi profetiska uppdrag (jfr LG, 12). I detta sammanhang introduceras det viktiga temat om trons sinne och de troendes samstämmighet. Konciliets lärokommission förklarade att detta sensus fidei “är som en förmåga hos hela Kyrkan, genom vilken hon i sin tro känner igen den uppenbarelse som har förts vidare, skiljer mellan sant och falskt i trosfrågor och samtidigt tränger djupare in i den och tillämpar den mer fullständigt i livet” (jfr Acta Synodalia, III/1, 199). Trons sinne tillhör alltså inte de enskilda troende, utan dem som medlemmar av hela Guds folk.

Lumen gentium fokuserar på denna aspekt och sätter den i relation till Kyrkans ofelbarhet, som också innefattar den romerske påvens, och tjänar den. “Hela de troendes kropp, som har blivit smord av den Helige (jfr 1 Joh 2:20,27), kan inte fela i trosfrågor. De visar denna särskilda egenskap genom hela folkets övernaturliga urskiljning i trosfrågor, när de från biskoparna ända ner till de sista lekmännen visar en allmän enighet i frågor om tro och moral” (LG, 12).

Kyrkan, som de troendes gemenskap – vilket naturligtvis också inkluderar herdarna – kan därför inte fela i trosfrågor. Det organ genom vilket denna sanning bevaras, grundat på den helige Andes smörjelse, är hela Guds folks övernaturliga trons sinne, som kommer till uttryck i de troendes samstämmighet. Ur denna enhet, som Kyrkans läroämbete förvaltar, följer att varje döpt person är en aktiv aktör i evangelisationen, kallad att bära ett konsekvent vittnesbörd om Kristus i enlighet med den profetiska gåva som Herren ger till hela sin Kyrka.

Den helige Ande, som kommer till oss från den uppståndne Kristus, “fördelar särskilda nådegåvor bland de troende av varje rang. Genom dessa gåvor gör han dem förmögna och redo att ta på sig olika uppgifter och tjänster som bidrar till Kyrkans förnyelse och uppbyggnad” (LG, 12). Ett särskilt uttryck för denna karismatiska livskraft finner vi i det gudsvigda livet, som ständigt spirar och blomstrar genom nådens verk. Även kyrkliga sammanslutningar är ett strålande exempel på mångfalden och fruktbarheten av andliga frukter för Guds folks uppbyggelse.

Kära vänner, låt oss på nytt väcka medvetenheten om och tacksamheten för att ha fått gåvan att vara en del av Guds folk – och också det ansvar som detta innebär.