Påven vid mässa i Monaco: ”Ni är kallade att vittna om ett liv i fred”

Vatican News

”Låt oss inte vänja oss vid vapnens dån och bilder av krig!”

Påve Leo XIV gav denna kraftfulla uppmaning till de troende i Monaco under den mässa han firade på Louis II-stadion under sin apostoliska resa till furstendömet. Över dagen på lördagen.

I sin predikan betonade påven: ”Varje liv som förkortas sårar Kristi kropp”, och påminde om att ”fred inte bara är en maktbalans; den är frukten av renade hjärtan, hos dem som ser andra som bröder och systrar att skydda, inte fiender att besegra.”

Leo XIV inledde sin predikan med att påminna om att dagens evangelium, enligt Johannes, berättar om den grymma domen mot Jesus, när medlemmarna i Stora rådet planerade att döda honom. Påven menade att beslutet till stor del var en politisk kalkyl grundad i rädsla: om  Jesus fortsatte att inge hopp och förvandla folkets sorg till glädje, skulle romarna komma och ödelägga nationen.

Påve Leo förklarade därför att de religiösa ledarna, i stället för att erkänna Jesus som Messias, såg honom som ett hot.

Han betonade att vi ser två motsatta krafter: ”å ena sidan Guds uppenbarelse, där han visar sig som den allsmäktige Herren och Frälsaren; och å andra sidan de dolda planerna hos mäktiga makthavare som utan samvete vill döda.” Han antydde att inte mycket har förändrats när vi ser på vår värld idag.

Så många planer smids för att döda oskyldiga!

”Även idag, hur många planer smids runt om i världen för att döda oskyldiga!” beklagade påven och tillade: ”Hur många ursäkter ges inte för att rättfärdiga deras undanröjande!”

Trots ondskans närvaro försäkrade påven: ”Guds eviga rättvisa räddar oss alltid ur våra gravar, som den gjorde med Lasarus, och ger oss nytt liv.”

Han påminde om att Herren befriar oss från smärta genom att inge hopp och förvandla våra förhärdade hjärtan. Hans barmhärtighet, sade påven, räddar världen och värnar om varje mänskligt liv i all dess skörhet, från dess början i moderlivet till dess slut.

Påven hänvisade också till profeten Hesekiel, som vittnar om hur Gud genomför sin frälsningsplan, som börjar med befrielse och fullbordas genom folkets helgelse, på en omvändelsens väg – lik vår egen fastetid.

På samma sätt är vi kallade, menade påven, att engagera oss, ”snarare än att stanna på en privat eller individuell nivå”, så att våra relationer till Gud och till vår nästa kan förvandlas.

Han betonade att befrielsen innebär en rening från de ”avgudar” som fördärvar människors hjärtan – allt det som binder oss och vilseleder oss – och underströk: ”Herren förändrade historiens gång genom att kalla oss från avgudadyrkan till sann tro, från död till liv.”

Inför många orättvisor och krig

Inför de många orättvisor som drabbar folk och de krig som sliter sönder nationer, fortsatte påven, ljuder profeten Jeremias ord starkt: ”Jag ska vända deras sorg i glädje, jag ska trösta dem efter deras bedrövelse.”

Avgudadyrkan gör människor till varandras slavar, men reningen från avgudar helgar dem. ”Det är en nådegåva som gör människor till Guds barn och till bröder och systrar med varandra.” Denna gåva, påpekade han, kastar ljus över vår samtid, eftersom de krig som färgar den med blod är frukten av maktens och pengarnas avgudadyrkan.

”Varje liv som förkortas sårar Kristi kropp”, upprepade påven och vädjade: ”Låt oss inte vänja oss vid vapnens dån och bilder av krig!”

Han betonade åter att fred inte bara handlar om maktbalans, utan är ett verk av renade hjärtan, hos dem som ser andra som bröder och systrar att skydda.

Sprid glädje genom er tro

Påven påminde de närvarande om att kyrkan i Monaco är kallad att vittna om att leva i fred och under Guds välsignelse. ”Därför, kära vänner, sprid glädje till andra genom er tro, genom att visa äkta glädje, som man inte vinner genom en chansning utan delas med kärlek.”

Guds kärlek, sade påven, är källan till denna glädje: kärlek till nytt och sårbart liv som alltid ska välkomnas och vårdas; kärlek till unga och äldre, som behöver uppmuntran; kärlek till friska och sjuka, som ibland är ensamma och alltid behöver omsorg.

Mitt i världens ondska bär Herren oss

Han bad Jungfru Maria hjälpa dem att skapa en välkomnande och värdig plats för de små och de fattiga, och att främja en helhetsinriktad och inkluderande utveckling.

”I världens långa fasta, när ondskan rasar och avgudadyrkan gör hjärtan likgiltiga, förbereder Herren sin påsk”, sade påven Leo och försäkrade att Herren bär oss på vår vandring och stöder kyrkans uppdrag i världen.