Påven till transplantationscenter: Låt patientens bästa vara er ledstjärna
Vatican News
En tjänst för livet i de mest sårbara stunderna - så beskriver påven organdonation - en handling som förenar generositeten i donationen med det moraliska ansvar som den medför.
Den 26 mars tog påve Leo XIV emot deltagarna i det italienska nationella transplantationsnätverkets generalförsamling i Sala Clementina i Vatikanen. Initiativet, som anordnades av det nationella transplantationscentret, ägde rum under två dagar i Rom och avslutades med audiensen hos påven.
Ansvar och reflektion
Påven manade i sitt tal till ökad medvetenhet och vetenskaplig forskning, men samtidigt till ansvarsfull reflektion och försiktighet i en tid då allt riskerar att bedömas utifrån logiken om pris, effektivitet eller intresse.
Man måste alltid vara vaksam för att undvika varje form av kommersialisering av den mänskliga kroppen och för att garantera rättvisa och transparenta kriterier för transplantationer.
Don Gnocchis exempel
Påven tackade den påvliga livsakademin, som arbetar med frågor gällande transplantation, och påminde om att den salige don Carlo Gnocchi för 70 år sedan bad om att få sina hornhinnor transplanterade till två mycket unga personer som han tog hand om inom sin organisation, vilket gjorde att de återfick synen. En handling som gjorde stort intryck på allmänheten och satte igång en verklig lagstiftningsprocess. Strax efter hans död erkände påven Pius XII ”lagligheten i att ta vävnader för terapeutiska ändamål”, förklarade påven, ”med respekt för den mänskliga kroppens värdighet och de berörda personernas rättigheter”. Sedan dess har kyrkan ”följt utvecklingen av transplantationsmedicinen, erkänt dess värde och samtidigt angett de nödvändiga etiska kriterierna”.
Donatorernas generositet
Utvecklingen inom detta område, konstaterade påve Leo, har sedan dess inte avstannat i Italien utan har gett viktiga resultat även på internationell nivå. För den helige Johannes Paulus II främjar organdonation livskulturen, som det står skrivet i Evangelium vitae, och i Katolska kyrkans katekes talas det om en ”ädel och förtjänstfull handling” som bör uppmuntras, ”samtidigt som man – betonade Leone – påminner om nödvändigheten av samtycke och respekt för personens värdighet”.
Transplantationsmedicinen påminner oss om att relationen mellan vård, förtroende och ömsesidigt ansvar är en oundgänglig förutsättning för att en transplantation ska kunna genomföras. Själva möjligheten att rädda liv genom transplantationer beror nämligen på donatorernas generositet.
Villkorslös handling
”En donation är inte bara något som tjänar ett samhälleligt syfte”, betonade påven Franciskus och påminde om – som påve Leo framhöll – att denna ovillkorliga handling, som måste förbli just sådan, är ”ett uttryck för universellt broderskap”, för ”en kultur präglad av hjälp, gåvor, hopp och liv”.
En efterfrågan som överstiger tillgången
Påven uppmuntrade den vetenskapliga forskningen och påminde om att den ”är kallad att utveckla allt effektivare lösningar för att tillgodose behovet av organ och patienternas behov, i ett sammanhang där efterfrågan fortfarande vida överstiger tillgången”.
Det är nödvändigt att detta engagemang alltid åtföljs av ett ansvarsfullt övervägande, så att den vetenskapliga utvecklingen förblir inriktad på människans alla behov och respekt för hennes värdighet.
Tecken på broderskap och hopp
”Jag vill uttrycka min tacksamhet till er alla. Ert arbete – tillade påven – är krävande och ofta osynligt, och det kräver kompetens och noggrannhet samtidigt som det kräver omdöme, balans och en stark känsla för medmänsklighet”. Ett arbete som innebär känsliga beslut eftersom de rör människors liv och klinisk expertis. Uppmaningen var att utföra det ”med trohet och hängivenhet, alltid med patientens bästa som utgångspunkt”.
Slutligen uppmuntrar jag institutionerna och frivilligsektorn att fortsätta sitt arbete med information och medvetenhetshöjande åtgärder, så att en allt mer medveten, fri och gemensam attityd till donation kan växa fram, där denna handling ses som ett tecken på solidaritet, broderskap och hopp.
