Påven till Albert av Monaco: Ert arv förpliktigar

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Leo XIV talade vid artighetsbesöket hos prins Albert II i Furstepalatset i Monaco. Påven uttryckte tacksamhet över att få tillbringa dagen i landet som den förste av Petri efterträdare i modern tid som besöker Furstendömet Monaco - en stadsstat som utmärker sig genom det djupa band som förenar den med Roms kyrka och den katolska tron.

Arvet förpliktigar

Påve Leo påpekade att Monaco ligger inbäddat bland länder som skapade den europeiska enheten och att landet i sin självständighet är kallat att vårda den sociala gemenskapen – något som idag hotas av en utbredd anda av isolering och självtillräcklighet.

Gåvan av litenhet och ett levande andligt arv förpliktar er rikedom att tjäna rätt och rättvisa, särskilt i en historisk tid då maktdemonstrationer och en logik av övergrepp skadar världen och äventyrar freden.

De små skriver Bibeln

Påven påminde om att det, även när känslan av maktlöshet eller otillräcklighet råder, är de små som skriver historien i Bibeln: ”för vi tror att Guds rike liknar ett litet frö som blir till ett träd (jfr Matt 13:31–32). Naturligtvis förändrar denna tro världen endast om vi inte sviker våra historiska ansvar.”

Den mångkulturella sammansättningen av ert samhälle gör detta land till en miniatyrvärld, där välståndet skapas gemensamt av en livlig minoritet av lokalbefolkningen och en majoritet av medborgare från andra länder i världen. Bland dessa innehar inte få inflytelserika positioner inom ekonomi och finans, många arbetar inom serviceyrken, och det finns också ett stort antal besökare och turister. Att bo här är för vissa ett privilegium och för alla en särskild uppmaning att fundera över sin plats i världen.

Inget är förgäves

I Guds ögon är ingenting förgäves!, betonade påven vidare, för att som Jesus antyder i liknelsen om talenterna, ska det som anförtrotts oss inte begravas under jorden, utan sättas i omlopp och förökas inom Guds rikes horisont. Det handlar inte om en utopisk värld, utan är nära.

… för det kommer mitt ibland oss och skakar om de orättvisa maktkonstellationerna, de syndiga strukturerna som gräver avgrunder mellan fattiga och rika, mellan privilegierade och utstötta, mellan vänner och fiender. Varje talang, varje möjlighet, varje gåva som lagts i våra händer har en universell bestämmelse, ett inneboende krav på att inte hållas tillbaka, utan omfördelas, så att allas liv blir bättre. Därför har Jesus lärt oss att be: ”Ge oss i dag vårt dagliga bröd” (Matt 6:11); och samtidigt säger han:”Sök först hans rike och hans rättfärdighet” (Matt 6:33). Denna logik av frihet och delaktighet ligger till grund för liknelsen om den yttersta domen, där de fattiga står i centrum: Kristus, domaren, som sitter på tronen, identifierar sig med var och en av dem (jfr Matt 25:31–46).

Katolicismen som statsreligion

Påven påpekade att Monaco är en av de få länder i världen som har katolicismen som statsreligion och underströk att detta förpliktar till ansvar för medmänniskorna och skapelsen.

Det är perspektivet av en hållbar ekologi, som jag vet ligger er mycket varmt om hjärtat. Jag anförtror Furstendömet Monaco, på grund av det så djupa band som förenar det med kyrkan i Rom, ett helt särskilt åtagande att fördjupa sig i kyrkans sociallära och att utarbeta goda lokala och internationella metoder som visar dess förvandlande kraft. Även i en föga religiös, mycket sekulariserad kultur kan det sätt på vilket den socialläran brukar närma sig problemen avslöja det stora ljus som kommer från evangeliet i vår tid, en tid då det är så svårt för många människor att hoppas.

Styrda av sanningen

Tack vare en gammal tro kommer ni på så sätt att bli experter på det nya, sade påven till monegaskerna, genom att vara väl förberedda inför oöverträffade utmaningar, som endast kan mötas med ett fritt hjärta och en upplyst intelligens. Han nämnde Paulus VI:s ord vid 75-årsjubileet av Rerum novarum om att man behöver ljus för att kunna vandra och främja sociala framsteg – det är tanken som styr livet. Och om tanken återspeglar sanningen om människan, världen, historien och om ting, kan vandringen fortskrida fritt och snabbt. Annars blir vandringen antingen långsam, osäker, svår eller avvikande.

Vilka aktuella ord! Därför åkallar vi Maria, visdomens säte och vår glädjes källa, att hon alltid må leda oss med vårt sinne, vårt hjärta och våra val till Kristus, fredens furste.

Påve Leo XIV avslutade sitt första tal under detta apostoliska dagsbesök i Furstendömet Monaco med orden "Pax vobis! Que la paix soit avec vous!"