Påven: Hantera dagens kriser tillsammans för en bättre framtid
Vatican News
Med anledning av det 17:e internationella forumet för information om skyddet av naturen, som organiserades av GreenAccord den 18 mars i Treviso i Italien, skickade påve Leo XIV ett budskap till Trevisos biskop Michele Tomasi.
I meddelandet, undertecknat av statssekreterare kardinal Pietro Parolin, framförde påven sina hälsningar och uttryckte ”sin djupa uppskattning till alla deltagare”.
Under årets tema, ”Att bygga framtiden tillsammans: en ny mänsklighet som törstar”, samlades människor från över 40 länder i den nordöstra italienska staden för att diskutera ekologi och människans ansvar att skydda vårt gemensamma hem.
I sitt budskap uppmuntrade Leo XIV till fortsatt solidaritet och ökad medvetenhet om omsorgen om skapelsen ”genom forskningsprojekt för hållbar utveckling”.
”Ekologiskt ansvar uppfylls inte enbart genom tekniska data”, påminde påven. ”Sådana data är nödvändiga, men inte tillräckliga. Det som behövs är en utbildning som engagerar sinne, hjärta och händer; nya vanor, gemensamma livsstilar och goda praktiker.”
Han uttryckte sin förhoppning att om människor arbetar tillsammans för att möta dagens kriser kan man skapa ”en respektfull och inkluderande samhällsmiljö som säkerställer en bättre framtid för de nya generationerna”.
Kardinal Parolin om vård av skapelsen
Vid mötet i Treviso läste kardinal Beniamino Stella också upp ett budskap från Vatikanens statssekreterare, kardinal Pietro Parolin, med anledning av 800-årsjubileet av Skapelsens lovsång och den helige Franciskus av Assisis död.
”Om det verkligen är vårt gemensamma mål att bygga framtiden tillsammans”, skriver kardinal Parolin, ”kräver det först att vi ‘passerar en tröskel’ och ‘träder in i ett nytt hem’. Utan detta riskerar omsorgen om skapelsen att pendla mellan ideologi och teknokrati, mellan känslomässig entusiasm och kylig procedur, mellan inspirerande retorik och själlös förvaltning.”
Han betonar att jubileet är en möjlighet att återupptäcka ett logos som kan skapa inkludering och gemenskap. ”Lovsången uttrycker inte bara en känsla för naturen”, skriver han. ”Den ger ord som formar ett andligt och intellektuellt synsätt – ett som befriar människan från frestelsen att dominera och exploatera, och i stället placerar oss i ett varaktigt kall att vårda.”
Att kalla det vi inte äger för ”broder” och ”syster”, tillägger han, är en djup handling präglad av omsorg, som erkänner verkligheten som relation och skapelsen som gåva.
Lovsången påminner oss om att fred med jorden och fred mellan människor är oskiljaktiga. ”Där skapelsen såras, splittras samhället; där människans värdighet trampas på, blir naturen något att exploatera; där relationer bryts ned, blir teknologin en kraft som splittrar.”
”Om den helige Franciskus liv påminner oss om att livet når sin fullbordan när det offras”, avslutar kardinal Parolin, ”och om lovsången lär oss att se världen som ett broderskap snarare än som ägodel eller byte, då kan inte framtiden vi bygger tillsammans reduceras till en uppgift eller strategi. Det måste bli ett sätt att leva.”
