Påve Leo XIV: En välkomnande kultur för kyrkans och samhällets framtid

Vatican News

Påven inledde sitt tal med att betona att en aspekt av den kristna kallelsen är att skapa gemenskap mellan människor. Denna gemenskap uppstår, sade han, när människor lär sig att bemöta varandra genom lyssnande, gästfrihet och konkret hjälp.

”I centrum för varje autentiskt välkomnande finns en relation som föds ur nåden i ett möte”, sade påven. ”När ett möte är sant kan det växa från en personlig erfarenhet till en gemensam erfarenhet.”

Unga i centrum för mötet

Den fjärde upplagan av Cattedra dell’Accoglienza ägnades särskilt åt unga människor. Påven betonade att ungdomar ofta betraktas som samhällets och kyrkans framtid, men att de i själva verket redan utgör dess levande och skapande nutid.

”De ungas frågor och deras oro uppmanar oss att förnya sättet vi bygger våra relationer”, sade han.

Att välkomna unga innebär därför, enligt påven, framför allt att lyssna till deras röster, möta deras blickar och erkänna att den helige Ande verkar i deras liv och språk. Genom detta kan kyrkan upptäcka nya vägar för närvaro och ansvar.

Närvaro och omsorg – två nyckelord

I sitt tal stannade påven särskilt vid två begrepp som enligt honom belyser den kristna betydelsen av välkomnande: närvaro och omsorg.

Människan växer, påminde han, alltid inom sociala sammanhang – familjen, församlingen, skolan, universitetet och arbetsplatsen. Dessa miljöer är platser där identitet formas och där människor behöver stabila referenspunkter.

”Att vara närvarande i andras liv betyder att dela tid, erfarenheter och mening”, sade påven.

Som ett föredöme pekade han på den heliga familjen i Nasaret och särskilt på Josef. Evangelieberättelsen om när Maria och Josef förlorar Jesus i templet och efter tre dagar finner honom igen visar, enligt påven, att närvaro inte är något självklart utan resultatet av att ständigt söka och vara uppmärksam.

Att söka Kristus på nytt

Påven drog också en andlig parallell till människans liv i tron. Ibland, sade han, kan det verka som om Kristus inte längre finns där man trodde att han var.

”I verkligheten är det inte han som har gått vilse, utan vi som har gått bort från honom.”

När detta sker är kristna kallade att söka honom på nytt med förtroende, även genom nya och oväntade vägar, och att se världen med hoppets blick.

Att skydda livet och relationerna

Påven betonade att välkomnande inte bara handlar om närvaro utan också om omsorg och beskydd. Att skydda någon innebär att stå vid den andres sida med uppmärksamhet, och respektera hans eller hennes val och ta ansvar för den andres liv.

Han påminde om Psaltarens ord: ”Herren är din beskyddare.”

Och med detta perspektiv, sade påven, är hela mänskligheten kallad att skydda det som har anförtrotts den – relationerna, skapelsen och människolivet, särskilt de mest sårbara.

”Man kan inte skydda utan att vara närvarande, och man kan inte vara närvarande utan att ta ansvar för den andre”, betonade han.

En kultur av villkorslöst välkomnande

Påven uppmuntrade deltagarna att se närvaro och omsorg som ”två lyktor” på vägen mot ett välkomnande som kan öppna vägar till helighet. Samtidigt påminde han om att detta arbete alltid måste vara relationellt och broderligt och aldrig självcentrerat.

Han hänvisade också till encyklikan Fratelli tutti: ”Endast en social och politisk kultur som förstår villkorslöst välkomnande har en framtid.”

Uppmuntran till deltagarna

Avslutningsvis tackade påven deltagarna för deras ofta tysta och diskreta arbete och uppmanade dem att vara ”pedagoger i välkomnande” och att lyssna till den helige Anden vars frukt är: kärlek, glädje, fred, tålamod, godhet och självbehärskning.

Påven avslutade med att anförtro deltagarna till Jungfru Marias och helige Josefs förböner och gav dem sin välsignelse, med hopp om att deras arbete ska fortsätta skapa miljöer som främjar godhet, gemenskap och broderskap i både kyrkan och samhället.