Leo XIV: Må försvarsmakten inspireras av evangeliets kraft

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Lördagen den 7 mars tog påve Leo XIV emot det italienska militärordinariatet (Ordinariato militare per l’Italia) - som ansvarar för själavården av medlemmar av de italienska försvarsmakterna som tillhör den katolska kyrkan – i samband med dess 100-årsfirande. Påven inledde sitt tal med välkomstord till alla närvarande och uppmanade olika ordinat i världen att fortsätta att fördjupa dialogen och samarbetet.

Det unika minnet

Vi lever i ett samhälle som riskerar förlora minnesförmågan, sade påven och förklarade att vi i vår tid visst har en extraordinär förmåga att överföra information, men en allt svagare förmåga att ta till sig den.

För kristna har minnet en unik karaktär: det är en hyllning till Gud som träder in i historien, eftersom den kristna tron bygger på en historisk händelse och frälsningen inte är en idé, utan den levande personen Herren Jesus Kristus.

Även hundraårsjubileet av militärordinariatet, sade påven, är ett levande minne av en konkret historia där dess medlemmar - stödda och åtföljda av sina herdar - med uppoffring, mod och hängivenhet har bidragit till samhällets utveckling.

Kärlekens civilisation

Paulus VI:s lära är aktuell i detta sammanhang, fortsatte påve Leo, då han hävdade att historien är en plats för nåd där man kan bygga upp kärlekens civilisation.

Det hundraårsjubileum som ni firar vill just återge detta budskap, i ljuset av Herrens bud: ”  älska varandra så som jag har älskat er” (Joh 15:12). Er tjänst är en kärlekshandling … som tar sig uttryck i konkret närhet, särskilt på de platser och i de situationer där sårbarheten är som störst.

Amoris officium

Påven vände sig till militärkaplanerna och sade att den helige Augustinus uppmaning att leva ämbetet som amoris officium, en kärlekens tjänst, förverkligas i dem. Militärkaplanens verksamhet utförs ofta i tystnad, på platser präglade av fred och konflikt, på militärbaser och i operativa sammanhang, i kapell och i fältläger, påminde påven. Omsorgen präglas av vittnesbörd, förkunnandet av evangeliet, firandet av eukaristin och sakramenten, tålmodigt lyssnande och andlig vägledning. Därför, underströk han, är deras utbildning mycket viktig.

I ett samhälle präglat av mänsklig rörlighet och kulturell mångfald står kaplanen också i tjänst för dialogen mellan folk, kulturer och religioner och vittnar om en kyrka som är ett verktyg för enhet.

Övervinna våldet

Påven sade att den kristna militärens uppdrag ska ses i sammanhanget som framgår i pastoralkonstitutionen om kyrkan i världen av idag Gaudium et spes: ”Eftersom människor är syndiga, hotar alltid faran för krig, och så kommer det att förbli ända till Kristi ankomst. Men i den mån människor förenas i kärleken och därmed övervinner synden, övervinner de också våldet.” (78)

Militärens identitet präglas av generositet, tjänande anda, höga ambitioner och djupa känslor. Men dessa värden kräver en grund, en nådegåva som kan närma kärleken till total hängivenhet. Det är därför nödvändigt att inspirera militärlivets koder, normer och uppdrag med evangeliets kraft, så att folkens gemensamma goda alltid kommer i första hand i tjänsten för säkerhet och fred.

Militärordinariatet - en partikulär kyrka

Det var Johannes Paulus II som för fyrtio år sedan, med den apostoliska konstitutionen Spirituali militum curae, utformade militärordinariatet som en partikulär kyrka med egen teologisk och organisatorisk identitet, förklarade påven. Kallelsen hos dessa militärer, deras familjer och alla som är knutna till försvarsmakten och polisen är att försvara de svaga, skydda de ärliga och främja fredlig samlevnad mellan folken, avvärja faror och främja rättvisa och fred överallt. Han betonade att kyrkan, i linje med de apostoliska uppmaningarna Evangelii nuntiandi och Evangelii gaudium, förkunnar fredens evangelium och är redo att samarbeta med alla för att bevara detta universella goda.

Laboratorium för Guds verk till förmån för människan

Påve Leo XIV förklarade avslutningsvis att militärordinariatets mål är att genom sin själavård vara ett effektivt laboratorium för Guds verk till förmån för människan - en plats för bildning för övergången från amor sui till amor Dei, grunden för den Civitas Dei där kärleken är den grundläggande lagen (jfr S. Augustinus, De civitate Dei, 14, 28), där fred inte bara är frånvaro av konflikt, utan fullhet av rättvisa, sanning och kärlek.

I detta perspektiv uppmuntrar jag er att fortsätta med de projekt ni planerar: Pastoralcentret, utbildningsverksamheten för kaplaner och kaplanelever och, i synnerhet, Centrumet för högre studier i andlig vård, som syftar till att främja en tvärvetenskaplig reflektion över dagens utmaningar, över inkulturationen av tron, över förhållandet mellan evangeliet, kulturen, vetenskapen och de nya teknologierna.