Påven: Mänsklig broderskap är en angelägen nödvändighet, inte en föråldrad utopi

Vatican News

I en värld där freden ofta avfärdas som en föråldrad utopi och broderskapet reduceras till ett abstrakt ideal, insisterar påve Leo XIV på att mänskligt broderskap inte är en teori utan en akut nödvändighet. Detta är huvudbudskapet i texten som publicerades den 4 februari inför Världsdagen för mänskligt broderskap och utdelningen av Zayed-priset, där påven efterlyser ett broderskap som är starkare än konflikter, skillnader och spänningar.

Broderskapets akuta nödvändighet

Påven påminner om sjuårsdagen av undertecknandet av Dokumentet om mänskligt broderskap för världsfred och samexistens, som undertecknades av påve Franciskus och storimamen Ahmad Al-Tayyeb – ett tillfälle som gör det möjligt att fira ”det mest dyrbara och universella i vår mänsklighet: vårt broderskap, det oupplösliga band som förenar varje människa, skapad till Guds avbild”.

”I dag är behovet av detta broderskap inte ett avlägset ideal utan en angelägen nödvändighet”, sade påven.

Broderskapet – konflikternas första offer

Leo XIV hänvisar till de många – ”alltför många” – bröder och systrar som i dag lider av våldets och krigets fasor, och påminner om orden från påve Franciskus encyklika Fratelli Tutti: ”Det första offret i varje krig är den mänskliga familjens medfödda kallelse till broderskap.”

”I en tid då drömmen om att bygga fred tillsammans ofta avfärdas som en ’föråldrad utopi’, måste vi med övertygelse förkunna att mänskligt broderskap är en verklighet, starkare än alla konflikter, skillnader och spänningar.” En potential som, förklarar han, måste förverkligas genom ”ett dagligt och konkret engagemang för respekt, delande och medkänsla”.

Att inte stanna i ”idéernas värld”

”Ord räcker inte”, konstaterade påven redan i december när han talade till medlemmarna i Zayed-priskommittén – en uppmaning han upprepar i detta budskap, där han påminner om att våra djupaste övertygelser kräver ”ständig vård genom konkreta handlingar”.

Påven hänvisar först till sin apostoliska uppmaning Dilexi Te, där han skriver att ”att stanna kvar i idéernas och teoriernas värld, utan att ge dem uttryck genom återkommande och praktiska kärlekshandlingar, till slut gör att även våra mest kära förhoppningar och ideal försvagas och bleknar”. Därefter återvänder han till Fratelli Tutti: som bröder och systrar är vi alla kallade att gå bortom periferin och ”samlas i en djupare känsla av ömsesidig tillhörighet”.

Pristagarna är ”hoppets såningsmän”

Zayed-priset, fortsätter påven, hedrar dem som har omsatt dessa värden i ”autentiska vittnesbörd om mänsklig godhet och kärlek”.

När han vänder sig direkt till pristagarna – Ilham Aliyev, Republiken Azerbajdzjans president; Nikol Pasjinjan, Republiken Armeniens premiärminister; Zarqa Yaftali; samt den palestinska organisationen Taawon – beskriver påve Leo dem som ”hoppets såningsmän i en värld som alltför ofta bygger murar i stället för broar”.

Genom att välja solidaritetens krävande väg framför likgiltighetens enkla har de visat att även de djupaste splittringar kan helas genom konkreta handlingar. Deras arbete vittnar om övertygelsen att broderskapets ljus kan segra över brodermordets mörker.

Må vår nästa inte längre ses som en främling eller ett hot

Påve Leo avslutar sitt budskap med att uttrycka sin tacksamhet till Sheikh Mohammed bin Zayed Al Nahyan, Förenade Arabemiratens president, för hans fasta stöd till initiativet, liksom till Zayed-kommittén för dess ”vision och moraliska övertygelse”.

Slutligen sade han: ”Låt oss fortsätta att arbeta tillsammans så att den broderliga kärlekens dynamik kan bli allas gemensamma väg, och så att den ’andre’ inte längre ses som en främling eller ett hot, utan erkänns som en broder eller syster.”