Två nya saliga och fyra vördnadsvärda i kyrkan

Vatican News

På torsdagen gav påven Leo XIV audiens åt kardinal Marcello Semeraro, prefekt för dikasteriet för helgonförklaringar, och gav honom i uppdrag att offentliggöra dekret om två personer som ska saligförklaras och fyra nya vördnadsvärda .

I dekretet erkänns martyriet för mindrebroder fader Augusto Rafael Ramírez Monasterio och ett mirakel som tillskrivs förbön för syster Maria Ignazia Isacchi, grundare av ursulinerna av Jesu heliga hjärta i Asola. Båda kommer därför att saligförklaras. Påven erkänner också de heroiska dygderna hos ordenssystrarna Crocifissa Militerni, Maria Giselda Villela och Maria Tecla Antonia Relucenti samt lekmannen Nerino Cobianchi, som alla fyra förklaras vördnadsvärda.

Guatemalansk präst och martyr

Augusto Rafael Ramírez Monasterio föddes i Guatemala City den 5 november 1937 i en stor katolsk familj. Efter sin kallelse inledde han sitt novitiat hos franciskanerna i Jumilla, Spanien, där han efter att ha avslutat sina studier i filosofi och teologi prästvigdes den 18 juni 1967. År 1978 tjänstgjorde han som föreståndare och församlingspräst i San Francisco el Grande i Antigua, Guatemala, där han ägnade sig åt församlingens pastorala verksamhet och de fattiga och försvarslösa, mitt under ett inbördeskrig som rasade i landet. Han arresterades den 2 juni 1983, torterades och släpptes sedan, men sattes under särskild övervakning och hotades upprepade gånger till livet. Den 7 november 1983 greps han återigen av soldater och dödades under ett besök i stadens utkanter. Dekretet erkänner att han dödades av hat mot tron.

Italiensk generalföreståndare för ursulinerna i Somasca

Maria Ignazia Isacchi – född Angela Caterina och känd som ”Ancilla” – föddes den 8 maj 1857 i Stezzano i den italienska provinsen Bergamo och gick in i ursulinerna i Somasca när hon var drygt tjugo år gammal. Efter att ha valts till generalföreståndare flyttade hon moderklostret i Asola och fortsatte att leda institutet där fram till 1924, då hon av hälsoskäl tvingades avgå. Hon fick dock titeln ”generalföreståndare på livstid ad honorem”. Hon avled den 19 augusti 1934 i Seriate och förklarades vördnadsvärd 2022. Hennes förbön tillskrivs det mirakulösa helandet 1950 av syster Maria Assunta Zappella, som led av svåra buksmärtor på grund av ”enterokolit, troligen av tuberkulös natur”. På den sista dagen av en novena kände systern sig plötsligt bättre. Nästa dag visade en röntgen av bröstkorgen att sjukdomen hade gått tillbaka, och de behandlande läkarna noterade en oväntad och plötslig förbättring, med snabba framsteg och fullständig läkning några dagar senare.

Nya italienska och brasilianska vördnadsvärda

Crocifissa Militerni (född Teresa) föddes den 24 december 1874 i Cetraro, i den italienska regionen Kalabrien, och visade redan från ung ålder en stark benägenhet för ett liv i bön och apostoliskt arbete riktat till ungdomar. Hon bidrog till skapandet av förskolan ”Princess Mafalda” och ägnade sig åt att ta hand om sjuka, hjälpa fattiga, äldre och döende. Ödmjuk och frikopplad från materiella ting mötte hon med lugn de lidanden som orsakades av allvarliga hälsoproblem och avled den 25 mars 1925.

Maria Giselda Villela, född i Brasilien den 12 januari 1909, levde ett liv präglat av sjukdom och blev priorinna i karmelitklostret i Pouso Alegre.Hon fick smeknamnet Mãezinha (”lilla mamma”) för sin gästfrihet och vänlighet och blev en andlig förebild för många. Trots att hon levde i kloster, visste hon hur man öppnar sig för världen och välkomnade dem som knackade på dörren för att få tröst eller råd. Hon dog den 20 januari 1988, fylld av stor tro och tillit till Guds försyn.

Maria Tecla Antonia Relucenti, född i den italienska staden Ascoli Piceno den 23 september 1704, tog sig an projektet att grunda kongregationen Pious Worker Sisters of the Immaculate Conception och utnämndes till superior på livstid den 8 december 1744. Hon ägnade sig åt utbildning och fostran, medverkade i framtagandet av konstitutionerna och avled den 11 juli 1769, ihågkommen för sin orubbliga tro och sin kärleksfulla anda.

Nerino Cobianchi – som förklarades vördnadsvärd på torsdagen – föddes i den italienska provinsen Pavia den 25 juni 1945 i en djupt troende bondefamilj. Efter att ha flyttat med familjen till Cilavegna 1974 engagerade han sig i församlingen, ägnade sig åt ungdomar och var en av grundarna av en scoutgrupp. Han organiserade bönegrupper, arbetade som volontär efter jordbävningen i Irpinia 1980 och genomförde många välgörenhetsinitiativ, som han utvidgade till andra länder i Sahelregionen. Han diagnostiserades med cancer i bukspottkörteln i oktober 1996, men fortsatte sitt arbete fram till sin död den 3 januari 1998. Hans liv präglades av omfattande välgörenhetsarbete som grundades i en stark tro och närdes av bön, daglig mässa, bibelläsning och rosenkransbön.