Påven till Neokatekumenal Vandring: Var enhetens byggare och vittnen
Vatican News
Påve Leo XIV tackade Neokatekumenal Vandring för deras vittnesbörd och arbete med att sprida evangeliet över hela världen och uppmuntrade dem att främja enhet samt att undvika rigiditet och moralism, vid ett möte med rörelsens ledare i Vatikanen måndagen den 19 januari 2026.
”Gå vidare med glädje och ödmjukhet, utan att sluta er – var gemenskapens byggare och vittnen”, sade han. ”Kyrkan följer er, stöder er och är tacksam för det ni gör.”
Neokatekumenal Vandring är en katolsk trosbildningsväg som grundades i Spanien på 1960-talet av Kiko Argüello och Carmen Hernández. Den består av små gemenskaper som följer en väg för att återupptäcka dopet och fördjupa den fortlöpande trosbildningen.
I dag finns Neokatekumenal Vandring i 139 länder världen över, med över 20 000 gemenskaper. Hundratals personer deltog i mötet med påven i Välsignelsernas sal – däribland biskopar, präster samt andra medlemmar och representanter, tillsammans med den internationella ledningsgruppen som för närvarande leder rörelsen: Kiko Argüello, María Ascensión Romero och fader Mario Pezzi.
Att återväcka trons glädje
Påve Leo XIV inledde med att lyfta fram den missionerande karisma som kännetecknar Neokatekumenal Vandring och sade att den är ”ett värdefullt bidrag till Kyrkans liv”.
Han tackade och uppmuntrade särskilt de familjer som, ”i respons på Andens inre maning, lämnar tryggheten i det vardagliga livet och ger sig ut i mission, även till avlägsna och svåra områden, med den enda önskan att förkunna evangeliet och vittna om Guds kärlek”.
Han betonade hur de ”ambulerande teamen bestående av familjer, kateketer och präster deltar i hela Kyrkans evangeliserande uppdrag”.
De ”bidrar till att ’väcka’ tron hos ’icke-kristna som aldrig har hört talas om Jesus Kristus’, men också hos många döpta kristna som, trots att de är kristna, ’har glömt’ vem Jesus Kristus är”, förklarade påve Leo, med hänvisning till påve Franciskus tal till gruppen år 2015.
”Ni tänder evangeliets eld på nytt där den verkade vara på väg att slockna, och ni har följt många människor och kristna gemenskaper, väckt dem till trons glädje, hjälpt dem att återupptäcka skönheten i att känna Jesus och främjat deras andliga mognad och engagemang för vittnesbörd”, sade påve Leo.
Vittna om enhet
Påve Leo uppmanade därefter medlemmarna att utöva ”inre vaksamhet och en klok kritisk förmåga, för att urskilja vissa risker som alltid lurar i det andliga och kyrkliga livet”.
Han underströk att dopets sakrament förenar oss med Kristus och ”gör oss till levande lemmar i hans kropp, hans enda folk, hans enda familj”, och att ”om Anden ger var och en en särskild gåva”, så sker det för Kyrkans uppdrag.
”Karismorna måste alltid ställas i Guds rikes och Kristi enda Kyrkas tjänst, där ingen av Guds gåvor är viktigare än de andra – utom kärleken, som fullkomnar och förenar dem alla – och inget uppdrag får bli en anledning att känna sig överlägsen sina bröder och systrar eller att utesluta dem som tänker annorlunda”, förklarade påven.
Han uppmuntrade därför medlemmarna i Neokatekumenal Vandring att ”vittna om denna enhet”.
Undvik stelhet och moralism
”Ert uppdrag är unikt, men inte exklusivt; er karisma är specifik, men bär frukt i gemenskap med de andra gåvor som finns i Kyrkans liv. Ni gör mycket gott, men dess syfte är att hjälpa människor att lära känna Kristus, alltid med respekt för varje persons livsväg och samvete”, sade påven.
Han uppmanade dem att leva sin spiritualitet utan att isolera sig från resten av den kyrkliga kroppen och att vara en del ”av församlingarnas ordinarie pastorala verksamhet och deras olika sammanhang, i full gemenskap med era bröder och systrar, och särskilt med präster och biskopar”.
Påve Leo betonade också – med hänvisning till den helige Paulus andra brev till korinthierna – att Kyrkan påminner alla om att ”’där Herrens Ande är, där är frihet’”.
”Därför måste förkunnelsen, katekesundervisningen och de olika formerna av pastoral verksamhet alltid vara fria från tvång, rigiditet och moralism, så att de inte väcker skuldkänslor och rädsla i stället för inre befrielse”, sade han.
Han avslutade sitt tal med att ge sin välsignelse och tacka gruppen för deras engagemang, ”glädjefyllda vittnesbörd” och tjänst för Kyrkan och världen, och uppmuntrade dem ”att fortsätta med entusiasm”.
