Påven: Kyrkans problem är inte antalet medlemmar, utan att de inte känner sig involverade

Vatican News

Som vanligt inleds januari 2026-numret av tidskriften Piazza San Pietro, som helt ägnas åt temat fred, med ett inlägg av påven Leo XIV. Denna månad svarar påven en läsare: Nunzia, en schweizisk kateket som bor i Laufenburg, en liten kommun med 620 invånare. ”Jag sår, men plantorna har svårt att växa. Barnen och familjerna föredrar sport och fester”, skriver den 50-åriga kvinnan och berättar passionerat om sitt tioåriga engagemang i katekesundervisningen från första kommunionen till konfirmationen.

I sitt brev beskriver hon en svår verklighet: ”Här i Schweiz är det svårt att få föräldrarna och ibland även barnen och ungdomarna att lita på Gud”. Familjer som är frånvarande och ofta likgiltiga inför religionsutövningen; barn som lockas mer av sport, musik, smartphones och fester än av tron; söndagar med alltmer tomma kyrkor, som främst besöks av äldre; den dagliga kampen att ”så” när marken verkar torr: detta är den bild som den schweiziska kateketen målar upp. Men trots missmodet bekräftar hon sitt engagemang: ”Jag försöker så, men plantorna har svårt att växa”. Hon ber påven om en bön för ungdomarna som anförtros hennes omsorg och för sig själv, att hon inte ska förlora modet att fortsätta.

Påven Leos svar

I tidningen Piazza San Pietro, där fader Enzo Fortunato är chefredaktör, tar Leo XIV upp Nunzias oro och sätter den i ett europeiskt sammanhang: ”Den situation du lever i, skiljer sig inte från situationen i andra länder med en lång kristen tradition”. Påven uppmanar till att se bortom deltagarantalet: ”De timmar som ägnas åt katkesen är aldrig bortkastade, även om deltagarna är få”. Och han lägger fram nya utmaningar för kyrkan: ”Problemet är inte siffrorna – som givetvis ger anledning till eftertanke – utan den alltmer uppenbara bristen på medvetenhet om att man tillhör kyrkan, det vill säga är levande lemmar i Kristi kropp, alla med unika gåvor och roller, och inte bara konsumenter av det heliga, av sakramenten, kanske av ren vana”. Till Nunzia – och alla som lever med samma svårigheter – visar påven en väg: ”Som kristna behöver vi alltid omvändelse. Och vi måste söka den tillsammans”. Han påminner om att den sanna porten till tron ”är Kristi hjärta, som alltid står vidöppet”. Påvens avslutar med uppmaningen, som har sina rötter i Paulus VI:s arv: ”Det vi kan göra är att vittna om glädjen i Kristi evangelium, glädjen i pånyttfödelsen och uppståndelsen”.