Påven öppnar konsistoriet: Jag är här för att lyssna. Låt oss lära oss samarbeta.
Salvatore Cernuzio - Vatikanstaten
”Jag är här för att lyssna”. Påven Leo öppnar det extraordinära konsistoriet som han har sammankallat i Vatikanen till 7 - 8 januari, och anger samma arbetsmetod som vid de två mötena för biskopssyndoen om synodalitet (2023 och 2024), nämligen att lyssna. ”Vi ska inte komma fram till en text, utan föra en dialog som hjälper mig i min tjänst för hela Kyrkans mission”, säger påven i sitt inledningsanförande i synodssalen, där en stor del av kardinalskollegiets medlemmar är samlade.
”Varje ögonblick av detta slag är en möjlighet att fördjupa vår gemensamma uppskattning av synodaliteten”, betonar påven.
Synodalitetens väg är den väg som Gud förväntar sig av kyrkan under det tredje årtusendet.
En förebild för den framtida vägen
”Dessa en och en halv dagar som vi tillbringar tillsammans kommer att vara en bild av vår framtida väg”, påpekar han. ”Även i sättet på vilket vi lär oss att arbeta tillsammans, i broderskap och uppriktig vänskap, kan något nytt börja som påverkar både nutid och framtid”.
Påven bekräftar för kardinalerna naturen och målen för detta viktiga möte: ”En tid av gemenskap och broderskap, av reflektion och delaktighet, som syftar till att stödja och ge råd till påven i hans stora ansvar att leda den universella kyrkan”.
Uppdrag, Praedicate Evangelium, Synod, liturgi
Fyra teman kommer att utgöra grunden för gemenskapens reflektion. Först och främst Evangelii gaudium, den apostoliska uppmaningen som utgör ledstjärnan för Franciskus pontifikat, och sedan – förklarar Leo – ”Kyrkans uppdrag i dagens värld”. Sedan den apostoliska konstitutionen Praedicate Evangelium, det vill säga ”Heliga stolens tjänst, särskilt gentemot de partikularkyrkorna”. Därefter teman som ”Synoden och synodalitet, instrument och samarbetsform” och ”liturgin, källa och höjdpunkt i det kristna livet”.
Av tidsskäl och för att främja en verklig fördjupning kommer endast två av dessa teman att behandlas specifikt. Kardinalerna, uppdelade i 20 grupper, kommer att bidra till valet av teman, men – förklarar påven – ”eftersom det är lättare för mig att be om råd från dem som arbetar i kurian och bor i Rom, kommer de grupper som rapporterar att vara de nio som kommer från de lokala kyrkorna”.
De valda ämnena kommer att fördjupas utifrån en vägledande fråga:
Om man ser på de kommande ett eller två åren, vilka överväganden och prioriteringar skulle kunna styra påvens och kurians agerande i frågan?
”Non multa sed multum!”
Påven själv förklarar hur konsistoriet ska gå till: ”Lyssna till var och ens sinne, hjärta och ande; lyssna till varandra; uttryck endast det viktigaste och mycket kortfattat, så att alla får komma till tals”. ”Non multa sed multum!”, säger han och citerar de antika romarna. Han betonar att ”i framtiden kommer denna stil av ömsesidigt lyssnande, att söka den Helige Andens vägledning och att vandra tillsammans, att fortsätta att vara till stor hjälp för det petrinska ämbete som anförtrotts mig”.
Lärdomarna i Lumen Gentium
Leo XIV hänvisar sedan till Lumen Gentium, konstitutionen från Andra Vatikankonciliet, för att bekräfta att ”visionen” av Herrens ljus ”gör det möjligt för alla folk att vandra i denna världens mörker”. En vision som kom till uttryck under påve Paulus VI:s och påve Johannes Paulus II:s pontifikat och som även Benedictus XVI och Franciskus har tagit fasta på och förnyat, och sammanfattat i ett ord: attraktion.
Attraktionskraften
Påven Benedictus, påminner Leo XIV, gjorde detta i sin öppningspredikan vid konferensen i Aparecida (2007), när han yttrade det berömda citatet: ”Kyrkan bedriver inte proselytism. Den utvecklas snarare genom attraktion”. Påven Franciskus var ”helt överens” med detta synsätt och upprepade det flera gånger i olika sammanhang. Även Leo XIV tar nu upp denna tanke och delar den med kardinalerna, och förklarar – återigen inspirerad av Benedictus XVI – att den ”kraft” som styr denna attraktionskraft är Charis, Agape, Guds kärlek som förkroppsligats i Kristus och givits till kyrkan.
I själva verket är det inte kyrkan som attraherar utan Kristus, och om en kristen eller en kyrklig gemenskap attraherar är det för att kärlekens livgivande kraft, som strömmar från Frälsarens hjärta, kommer genom den ”kanalen”.
I detta avseende är det betydelsefullt att påven Franciskus inledde sitt pontifikat med Evangelii gaudium ”om förkunnelsen av evangeliet i dagens värld” och avslutade det med Dilexit nos ”om den gudomliga och mänskliga kärleken i Kristi hjärta”.
Modell för kollegialitet
”Enighet attraherar, oenighet splittrar”, betonar påven, ”jag tror att detta även gäller inom fysiken, både i mikro- och makrokosmos”. ”För att vara en verkligt missionerande kyrka, det vill säga en kyrka som kan vittna om Kristi kärleks dragningskraft, måste vi först och främst leva efter hans bud: ’Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra’”.
Detta är alltså, enligt påven Leo XIV, utgångspunkten för detta hans första konsistorium och för den kollegiala väg vi ska vandra. ”Vi är en mycket varierad grupp, berikad av många olika bakgrunder, kulturer, kyrkliga och sociala traditioner, utbildningar och akademiska banor, pastorala erfarenheter och, naturligtvis, personligheter och personliga egenskaper”, betonar han. ”Vi är först och främst kallade att lära känna varandra och samtala för att kunna arbeta tillsammans i kyrkans tjänst”.
Jag hoppas att vi kan växa i gemenskap för att kunna erbjuda en modell för kollegialitet.
