Leo XIV: Bevara mänskliga röster och ansikten

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Påve Leo XIV:s budskap för den 60:e Världsdagen för social kommunikation (17 maj 2026) publicerades lördagen den 24 januari, på festdagen för Frans av Sales, journalisternas skyddshelgon.

Ansikte och röst är heliga

Temat är Bevara mänskliga röster och ansikten och påven inleder med att beslysa orden ansikte - på grekiska prósōpon som etymologiskt betyder det som står framför blicken, platsen för närvaro och relation - och person, från latinets per-sonare som inkluderar ljudet en en persons omisskännliga röst.

Ansiktet och rösten är heliga. De har givits oss av Gud, som har skapat oss till sin avbild och likhet och kallat oss till liv med det ord som han själv har riktat till oss; ett ord som först har genljudit genom århundradena i profeternas röster och sedan blivit kött i tidens fullbordan. Detta ord – denna kommunikation som Gud ger om sig själv – har vi också kunnat höra och se direkt (jfr 1 Joh 1:1-3), eftersom det har gjort sig känt i rösten och ansiktet hos Jesus, Guds Son.

AI invaderar mänskliga relationer

Redan från skapelsens början ville Gud ha människan som sin samtalspartner och präglade hennes ansikte med en återspegling av den gudomliga kärleken, så att hon skulle kunna leva sitt mänskliga liv fullt ut genom kärleken, skriver påven. Att värna om människors ansikten och röster innebär därför att värna om detta sigill, denna outplånliga återspegling av Guds kärlek. Han betonar att om vi misslyckas med att bevara varje persons oersättliga och oförlikneliga kallelse, som han skriver framträder i livet och som manifesteras just i kommunikationen med andra, är risken att den digitala tekniken radikalt förändrar några av de grundläggande pelarna i den mänskliga civilisationen.

Genom att simulera mänskliga röster och ansikten, visdom och kunskap, medvetenhet och ansvar, empati och vänskap, stör de system som kallas artificiell intelligens inte bara informationssystemen, utan invaderar också den djupaste nivån av kommunikation, nämligen relationen mellan människor.

Därför förklarar påve Leo, är denna utmaning antropologisk, inte teknologisk, för att det handlar om att skydda oss själva.

Ge inte upp egna tankar

Algoritmer är utformade att maximera engagemanget på sociala medier och försvagar människans förmågan att lyssna och tänka kritiskt, betonar påven vidare. Han erkänner att AI kan vara till hjälp i vissa fall, men varnar starkt för att den urholkar kognitiva, emotionella och kommunikativa förmågor. Musik, konst och litteratur ersätts med etiketten ”Powered by AI”, och gör människan till passiv konsument av otänkta tankar, anonyma produkter utan upphovsman och utan kärlek.

Människan har alltid varit frestad att tillägna sig kunskapens frukter utan att behöva anstränga sig med engagemang, forskning och personligt ansvar. Att avstå från den kreativa processen och överlåta sina mentala funktioner och sin fantasi till maskinerna, innebär dock att begrava de talanger vi har fått för att växa som människor i relation till Gud och andra. Det innebär att dölja vårt ansikte och tysta vår röst.

Låtsade relationer 

Vidare varnar påven för hur informationsflöden blir det allt svårare att förstå om vi interagerar med vår medmänniskor eller med ”bots” eller ”virtuella influencers”. Tillsammans med chabottar och stora språkmodeller, LLM, i slutändan påverkar de den offentliga debatten och människors val och känslomässiga tillstånd. Tekniken utnyttjar människans behov av relationer och kan i längden skada samhällets sociala, kulturella och politiska struktur.

På detta sätt låter vi oss berövas möjligheten att möta den andre, som alltid är annorlunda än oss själva, och som vi kan och måste lära oss att konfrontera. Utan acceptans av olikhet kan det varken finnas relationer eller vänskap.

Desinformation och orättvisor

En annan stor utmaning som dessa nya system medför, understryker påven, är bias, en skevhet som leder till att man får och förmedlar en förvrängd bild av verkligheten. Våra tankar manipuleras och befäster och fördjupar befintliga sociala ojämlikheter och orättvisor.

Bristande kontroll av källorna, tillsammans med krisen inom journalistik på området - som innebär ett kontinuerligt arbete med att samla in och kontrollera information på de platser där händelserna äger rum - kan gynna en ännu mer bördig mark för desinformation, vilket leder till en växande känsla av misstro, förvirring och osäkerhet.

Vår utmaning är inte att stoppa den digitala innovationen, utan att styra den, betonar påven och förklarar att detta kan göras genom ansvar, samarbete och utbildning.

Ansvar

Först och främst ansvar: att se till att dess företagsstrategier tar hänsyn till det gemensamma goda; transparens och socialt ansvar i principer och system som ligger till grund för algoritmer och modeller; tillsätta nationella lagstiftare och överstatliga tillsynsmyndigheter för övervakning; och adekvat reglering kan skydda människor.

Innehåll som genereras eller manipuleras av AI måste tydligt markeras och skiljas från innehåll som skapats av människor. Journalisters och andra innehållsskapares upphovsrätt och suveräna äganderätt måste skyddas. Information är en allmännytta. En konstruktiv och meningsfull offentlig tjänst bygger inte på ogenomskinlighet, utan på transparens i källorna, inkludering av berörda parter och en hög kvalitetsstandard.

Samarbete och utbildning

Vi är alla kallade att samarbeta, fortsätter påven och uppmanar alla berörda parter - från teknikindustrin till lagstiftare, från kreativa företag till den akademiska världen, från konstnärer till journalister och lärare – måste involveras i att bygga upp och förverkliga ett medvetet och ansvarsfullt digitalt medborgarskap. Så utbildning krävs för att öka vår personliga förmåga att reflektera kritiskt och bedöma källornas tillförlitlighet.

Just därför är det alltmer angeläget att införa medie-, informations- och AI-kompetens i utbildningssystemen på alla nivåer, vilket vissa civila institutioner redan främjar. Som katoliker kan och måste vi bidra till att människor – särskilt ungdomar – förvärvar förmågan till kritiskt tänkande och växer i andlig frihet. Denna läskunnighet bör också integreras i bredare initiativ för livslångt lärande, som även når äldre och marginaliserade medlemmar av samhället, som ofta känner sig utestängda och maktlösa inför de snabba tekniska förändringarna.

Leo XIV:s uppmaning

Påve Leo XIV avslutar med uppmaningen:

Ansiktet och rösten måste återigen få uttrycka personen. Vi måste värna om kommunikationens gåva som människans djupaste sanning, vilken även all teknisk innovation måste utgå ifrån.