Påven vid Urbi et Orbi: Fred är ett gemensamt ansvar

Vatican News

Medan kriget fortsätter att sätta djupa sår i världen använde påven Leo XIV sitt julbudskap Urbi et Orbi på juldagen till att förnya sin vädjan om fred, dialog och ansvar. Han riktade blicken mot de regioner där våld och instabilitet fortsätter att kräva oskyldiga liv.

Påvens bön för fred

Påven bad för ”rättvisa, fred och stabilitet i Libanon, Palestina, Israel och Syrien” och uppmanade till att det fredslöfte som har sin grund i rättfärdighet ska förnyas. Han vädjade särskilt om fred i Ukraina och bad att ”vapnens dån ska tystna” och att alla berörda, med stöd av det internationella samfundet, ska finna modet att inleda en ”uppriktig, direkt och respektfull dialog”.

Med tanke på konflikter som riskerar att glömmas bort uttryckte påven Leo XIV sin närhet till offren för krig och våld i Sudan, Sydsudan, Mali, Burkina Faso och Demokratiska republiken Kongo, liksom till alla dem som lider till följd av orättvisor, politisk instabilitet, religiös förföljelse och terrorism.

Påven bad också för Haiti och efterlyste ett slut på våldet samt framsteg på fredens och försoningens väg. Han åkallade även fred för Myanmar och bad att landet ska ledas mot försoning och hopp, särskilt för de yngre generationerna. Med blicken vänd mot Latinamerika uppmuntrade han dem med politiskt ansvar att ge utrymme för dialog för det gemensamma bästa, snarare än för ideologiska och partipolitiska splittringar.

Påven bad dessutom för att den ”uråldriga vänskapen” mellan Thailand och Kambodja ska återupprättas och anförtrodde Gud folken i Sydasien och Oceanien, som har drabbats hårt av nyliga naturkatastrofer, med en uppmaning till förnyat engagemang för att hjälpa de som lider.

Julens sanna mening

Mot denna bakgrund av konflikter påminde påven Leo XIV om julens mening och förkunnade att ”i dag har den sanna freden stigit ner till oss från himlen”. Med ett citat av den helige Leo den store bekräftade han att ”Herrens födelse är fredens födelse”.

När han reflekterade över Jesu födelse påminde påven om att Jesus ”föddes i ett stall eftersom det inte fanns plats för honom i härbärget”, och att Guds Son, ”genom vilken allting har skapats”, inte blev mottagen. ”Av kärlek”, sade påven, ”accepterade Kristus fattigdom och avvisande och identifierade sig med dem som förkastas och utesluts.”

Redan i Jesu födelse, noterade påven, ”skymtar vi det grundläggande beslut som skulle vägleda hela Guds Sons liv … beslutet att inte lämna oss under syndens börda, utan att själv bära den för oss.” Samtidigt påminde han de troende om att fred också kräver mänskligt ansvar. Med ett citat av den helige Augustinus sade han att ”Gud, som skapade oss utan oss, vill inte frälsa oss utan oss”, och tillade att ”ansvar är den säkra vägen till fred”.

Kristus befriar från synd 

Kristus, fortsatte påven, är freden eftersom han befriar mänskligheten från synden och ”visar oss vägen att övervinna konflikter – alla konflikter, vare sig de är mellan individer eller mellan nationer”. Utan hjärtan som har blivit förlåtna, varnade han, är det omöjligt att vara ”fredens män och kvinnor eller fredsbyggare”.

Påven Leo XIV påminde om att Jesus, genom att bli människa, ”tog på sig vår bräcklighet” och identifierade sig med dem som lider i dag: med Gazas invånare, det jemenitiska folket, flyktingar och migranter, arbetslösa, exploaterade arbetare och fångar som ofta lever under omänskliga förhållanden. Av denna anledning varnade han för likgiltighet och påminde världen om att ”Gud är inte likgiltig inför vår nöd”.

Porten som alltid står öppen

När jubelåret går mot sitt slut och man förbereder sig för att stänga de heliga portarna, gav påven ett sista hoppfullt budskap. ”Kristus, vårt hopp, förblir alltid med oss”, sade han och påminde de troende om att han är ”Porten som alltid står öppen”, som inte kommer för att döma utan för att frälsa.