Leo XIV: Må konst och musik rädda miljontals barn som nekas utbildning

Daniele Piccini – Vatikanstaten

Kvällens konsert är ett tillfälle att öka medvetenheten och engagemanget inom utbildningsområdet: i världen är nämligen miljontals barn utestängda från all skolgång.

I harmonierna, fraseringarna, melodierna och kontrapunkterna i musiken som ikväll, den 12 december, fyller arkitekturen i Aula Paolo VI, som också är ”fryst musik”, ser Leo XIV inte bara en form av underhållning som upplyfter anden, utan också en möjlighet till försoning. I sitt tal till deltagarna i julkonserten, dirigerad av Riccardo Muti tillsammans med ungdomsorkestern ”Luigi Cherubini” och Sienas domkör ”Guido Chigi Saracini”, påminner påven om den dramatiska situationen för miljontals barn – runt 250 miljoner enligt de senaste siffrorna från Unesco och Unicef – som inte har tillgång till utbildning.¨

Att bry sig om ungdomars utbildning

Inför denna kränkning av mänskliga rättigheter och social rättvisa anger påven en möjlig källa till hopp i ”inrättandet av Observatoriet för ojämlikhet och universell tillgång till utbildning, som tillkännagavs vid det jubelårsfirandet för utbildningsvärlden”.

Dikasteriet för kultur och utbildning samlar alla som bryr sig om ungdomars utbildning kring detta projekt, med början med Galileo Foundation, som har visat sitt stöd genom att stödja denna kväll och Gravissimum Educationis-stiftelsens utbildningsprojekt.

Musiken berättar om människans värdighet

Och det är faktiskt en orkester med unga musikaliska talanger som denna kväll skördar frukterna av år av övning och studier genom att framföra Kröningmässan för Karl X, skriven 1825 av den florentinske kompositören Luigi Cherubini. Just musiken, som påven definierar – med utgångspunkt i Augustinus traktat ”De Musica” – som ”ett privilegierat sätt att förstå människans höga värdighet och bekräfta henne i hennes mest autentiska kallelse”, står i skarp kontrast till den kränkning som drabbar miljontals barn som nekas tillgång till utbildning.

Det etiska ansvaret inom konsten

Musiken, påminner påven, fascinerade och förtrollade även hans föregångare Franciskus, som såg musikkonsten som ”ett etiskt ansvar” eftersom den kan ”ge den som odlar den ett klokt och lugnt synsätt, med vilket man lättare kan övervinna splittringar och motsättningar”, som han sa i juni 2024 i sitt tal till deltagarna i det fjärde internationella mötet för körer. Musiken kan alltså förbereda och öppna personer för dialog, jämna ut ojämnheter och göra dem mottagliga för sanning och fred.

Att harmonisera innebär att hålla samman skillnader som skulle kunna kollidera, så att de kan skapa en högre enhet. Även tystnaden bidrar till detta syfte: den är inte frånvaro, utan förberedelse, eftersom det är i tystnaden som ordet formas, i pausen som sanningen kommer fram.

Det goda och det vackra

Under evenemanget i Aula Paolo VI överlämnade påve Leo Ratzingerpriset 2025 till maestro Riccardo Muti, som ett ”tecken på uppskattning för ett liv helt ägnat åt musiken, en plats för disciplin och uppenbarelse”. Om Augustinus kopplade musiken till ”konsten att leda hjärtat mot Gud”, så sökte även Benediktus XVI, enligt Leo XIV, ”Guds röst i universum genom musiken” och påminde gärna om att ”den sanna skönheten sårar, öppnar hjärtat och vidgar det”. Leo XIV anslöt sig så till den västerländska tanketraditionen från Platon till påven Ratzinger och bekräftade därmed det nära sambandet mellan ”det goda” och ”det vackra”, en förening som kvällens dirigent generöst har visat prov på under sin karriär.

Maestro Muti, ert sätt att tolka dirigering, konsten att lyssna och ta ansvar, återspeglas också i er naturliga fallenhet för utbildning. Detta bevisas av ert band till de italienska musikhögskolorna och er praxis med "öppna repetitioner”, som erbjuds som en form av delaktighet, där varje gest är en handling av förtroende, en inbjudan snarare än en order.

Härifrån påvens tack till ungdomsorkestern Luigi Cherubini, ”vars engagemang har gjort det möjligt att ge röst åt ungdomars talang och kreativitet”, och till kören Guido Chigi Saracini från katedralen i Siena. Slutligen, till alla deltagare, ”inför den kommande heliga julen”, en uppmaning att ”fortsätta be för att Gud ska skänka oss fred”.

Varje barn utan utbildning är ett ”öppet sår”

Även kardinal José Tolentino de Mendonça, prefekt för dikasteriet för kultur och utbildning, betonade i sitt tal efter konserten att när man förnekar miljontals barn rätten till utbildning berövar man dem möjligheten att utveckla sina ”talanger”. ”En av kvällens mest värdefulla gåvor”, sade kardinalen, ”är de unga musikernas huvudroll. Att se dem spela med kompetens, disciplin och passion är ett talande tecken. Medan vi firar vad musiken kan erbjuda ungdomar genom utbildning och fostran, kan vi inte ignorera den dramatiska verkligheten i världen: 61 miljoner barn har inte möjlighet att gå i skolan och 161 miljoner har inte tillgång till gymnasieutbildning. Dessa siffror är öppna sår: förväntningar, talanger, fragment av en framtid som riskerar att slockna. Det är till dem – avslutade prefekten för dikasteriet för kultur och utbildning – som konserten ger röst i kväll: en uppmaning och en inbjudan till handling så att varje barn kan studera. Det är Gravissimum Educationis-stiftelsens åtagande.

”Harmonin” mellan Muti och Ratzinger

Pater Federico Lombardi, ordförande för Ratzinger-priset, motiverade på följande sätt tilldelningen av 2025 års utmärkelse uppkallad efter Benediktus XIV till maestro Muti: ”Djupet i hans tolkning av sakral och religiöst inspirerad musik fortsätter att närma och höja relationen mellan musikkonsten, kyrkan och tron. Den ömsesidiga aktningen och samstämmigheten mellan maestro Muti och påven Benediktus XVI, som också kom till uttryck i deras personliga möten, gör det helt lämpligt, och i viss mening självklart, att tilldela maestron utmärkelsen som bär teologen, musikern och påvens namn.”

Mozart, uttryck för Guds existens

Maestro Riccardo Muti tackade påven Leo XIV för Ratzingerpriset: ”Från första stund, när ni började uttrycka era avsikter, har jag älskat er”, sade han till påven. ”Jag har dessutom i många år varit dirigent för orkestern i Chicago, som är er födelsestad. Min relation till Benediktus XVI var en relation mellan en hängiven katolik och en stor teolog. Det senaste mötet var när fader Georg Gänswein ringde mig och sade att påven ville träffa mig. Jag försöker göra i musiken det som Dante kallar ”förtjusning och inte förståelse”. Mozart är enligt min mening ett uttryck för Guds existens. Vi talade om alla dessa regissörer som ibland vanärar Mozarts extraordinära musik. Mot slutet av vårt möte, när jag lämnade hans rum, tittade Benediktus XVI på mig med sina blå ögon och sade: ”Må stackars Mozart vila i frid”.