Leo XIV: Hoppets pilgrimer - ett livsprogram

Vatican News

Att vänta på Herrens ankomst innebär att vara uppmärksam på tidens tecken. Under denna adventstid, uppmanar Leo XIV vid jubelårsaudiensen lördagen den 6 december de troende att lära sig att känna igen Herrens närvaro. Uppmaningen är alltså att inte förbli passiv och vänta utan tvärtom hoppas på hans ankomst, söka Kristi närvaro ”i livets verklighet”, med intelligens, med hjärtat och hela tiden. Ur detta perspektiv innebär ”att hoppas att delta” och att delta ”aktivt”.

Hoppets pilgrimer

”Jubelårets motto, ’Hoppets pilgrimer’, är inte en slogan som kommer att vara omodern om en månad! Det är ett livsprogram”, säger påven Leo; en ”uppgift” som ”i synnerhet åligger de troende lekmännen, män och kvinnor”. Andra Vatikankonciliet, som med dekretet Apostolicam actuositatem på ett djupgående sätt integrerade de lekmännen i kyrkans evangeliseringsuppdrag, ”har lärt oss att tyda tidens tecken: det lär oss att ingen kan göra det ensam, utan att vi tillsammans - i kyrkan och med många bröder och systrar - kan urskilja dem”, fortsätter Leo XIV.

Exemplet med den unge Alberto Marvelli

Med utgångspunkt i exemplet med en ung italienare från början av 1900-talet, Alberto Marvelli, som var engagerad i katolska aktiviteter, belyser påven den unge ingenjörens sociala engagemang och hans hängivenhet ”i kropp och själ” till de sjuka, sårade och fördrivna under Andra världskriget, innan han engagerade sig i politiken och blev ordförande för bostads- och återuppbyggnadskommissionen i Rimini. Alberto Marvelli avled vid 28 års ålder efter att ha blivit påkörd av ett militärfordon. Hans exempel ”visar att hopp är att delta och att tjäna Guds rike ger glädje även mitt i stora risker”. Hans deltagande, på sin nivå, i uppbyggandet av en bättre värld, genom att offra ”lite säkerhet och lugn för att välja det goda”, visar att Gud är närvarande i vardagliga situationer och att han inte står utanför världen. Ingen kan dock bygga upp det goda eller rädda världen på egen hand, ”Gud själv önskar inte det”. Denna uppgift måste utföras tillsammans, ”i kyrkan och med många bröder och systrar”.

Därför, avslutade biskopen av Rom inför 30 000 troende som samlats på Petersplatsen, är var och en kallad att fundera över sitt aktiva deltagande i tjänandet av andra, över omvandlingen av den kristna hoppet till ett engagemang som sätter sina egna talanger och förmågor till nytta för medmänniskan.