Påven på Veranokyrkogården: Gud har öppnat en väg till evigt liv

Vatican News

”Gud har besegrat döden för alltid”

Budskapet om livet – det eviga livet, som Kristus har skänkt – ljuder bland gravarna och minnesstenarna: Gud ”ska utplåna döden för alltid. Han har besegrat den för alltid genom att öppna en väg till evigt liv, det vill säga genom att fira påsk i dödens tunnel, så att vi, förenade med honom, också kan gå in där och passera igenom den.”

Påve Leo befann sig denna söndag, den 2 november, på Veranokyrkogården för att fira mässan till minne av alla avlidna troende.

De fyra monumentala statyerna – Meditationen, Hoppet, Kärleken och Tystnaden – verkar vaka över påvens intåg i Quadriportico, gränsen mellan staden och kyrkogården, fylld av konstskatter och historiska monument. Det är en ”stad i staden”, 83 hektar stor och omgiven av en hög mur, där påven valde att fira dagens liturgi och därmed fortsätta den tradition som inleddes av hans företrädare Franciskus 2013.

En bukett vita rosor som symbol

Vid ankomsten klockan 15.45, mött av ett stilla applåderande, hälsades påven av Roms viceborgmästare Silvia Scozzese och andra myndigheter. Hans första gest var att stanna vid en av de första gravarna vid ingången, där man knappt längre kan urskilja inskriften Antonia Coccia Nicolini e suoi. På marmorn lade han en bukett vita rosor, bad en stund och välsignade graven – en symbolisk gest för alla de döda som vilar på Verano.

Med deras minne inledde påven sin predikan:

”Den dag de dog lämnade de oss, men vi bär dem alltid med oss i hjärtats minne.”

Detta minne, sade han, ”är levande. Ofta finns något som för oss tillbaka till dem – bilder, platser, till och med dofterna i våra hem – som påminner oss om dem vi älskat och som inte längre är bland oss.”

Hoppet som blickar framåt

Men dagens firande, betonade påven, ”är inte bara en minnesstund. Den kristna tron, som har sin grund i Kristi påsk, hjälper oss att leva minnet inte bara som något förgånget, utan framför allt som ett framtidshopp. Det handlar alltså inte om att se bakåt, utan att se framåt – mot målet för vår vandring, mot den trygga hamn Gud har lovat oss, mot den oändliga fest som väntar där döden är för alltid besegrad.”

Detta framtidshopp, fortsatte han, ”är inte en illusion som lindrar smärtan över separationen från våra kära, inte heller en enkel mänsklig optimism – utan hoppet som grundar sig i Jesu uppståndelse, han som har besegrat döden och öppnat vägen till livets fullhet även för oss.”

Kärleken som besegrar döden

Påven påminde om att ”Kristus är målet för vår vandring. Han garanterar ankomsten, leder oss hem, dit vi är väntade, älskade och räddade.” Den slutliga ankomsten, sade han, ”kommer att vara ett kärleksmöte – samma kärlek med vilken Gud skapade oss, med vilken hans Son räddar oss från döden, och med vilken han vill låta oss leva för evigt tillsammans med våra kära.”

”Därför,” tillade han, ”vandrar vi mot målet och försmakar det redan nu, i ett oskiljaktigt band med dem som gått före oss, varje gång vi lever i kärlek och visar kärlek till varandra – särskilt de svagaste och fattigaste.”

”Kärleken besegrar döden,” sade påven. ”I kärleken kommer Gud att samla oss med våra kära. Och om vi vandrar i kärleken blir vårt liv en bön som stiger upp till Gud och förenar oss med de avlidna, i väntan på att möta dem igen i evighetens glädje.”

”Gud ska torka alla tårar”

Avslutningsvis uppmanade påve Leo XIV de troende att hålla fast vid ”hoppet som inte sviker”:

”Låt oss se på den Uppståndne Kristus och tänka på våra kära döda som insvepta i hans ljus. Låt oss låta Guds löfte om evigt liv ljuda i våra hjärtan. Han ska utplåna döden för alltid. Han väntar på oss, och när vi möter honom vid slutet av detta jordiska liv, ska vi glädjas tillsammans med honom och med våra kära som gått före oss.”

”Må detta löfte stödja oss, torka våra tårar och rikta vår blick framåt – mot det framtidshopp som aldrig dör.” När mörkret föll över cypresserna på Verano avslutades mässan med Requiem bönen.