Ärkebiskop William E. Lori av Baltimore firade mässan

Kyrkan

Katolska biskopar viger USA till Jesu Heliga Hjärta

Inför 250-årsjubileet av undertecknandet av självständighetsförklaringen samlades USA:s katolska biskopar i Florida för att viga nationen till Jesu Heliga Hjärta.

Vatican News

Den 11 juni 2026, på tröskeln till 250-årsjubileet av Förenta staternas grundande, samlades landets katolska biskopar i Orlando, Florida, för en anmärkningsvärd och djupt symbolisk handling: de vigde USA till Jesu Heliga Hjärta.

I en tid då politiska motsättningar är djupa, förtroendet för institutioner minskar och många amerikaner känner osäkerhet inför framtiden, erbjöd biskoparna något utanför det politiska programmet.

Att viga är en av kyrkans mest betydelsefulla andliga handlingar. Det innebär att anförtro sig åt Kristus och ställa sig under hans kärleksfulla beskydd. Det är ett erkännande av att historien, trots alla mänskliga framgångar och misslyckanden, ytterst tillhör Gud.

I sin predikan för tillfället fångade ärkebiskop William E. Lori av Baltimore betydelsen av ögonblicket med tydlighet och övertygelse.

Inför sina medbiskopar och de troende som samlats till liturgin förklarade han att kyrkan inte hade samlats ”först och främst för att fira oss själva, utan för att viga. För att anförtro.” Dessa enkla ord gav nyckeln till att förstå dagens betydelse.

En troshandling

Ärkebiskop Lori påminde de troende om att det är en trosakt. Den erkänner att en nations historia inte bara är berättelsen om politiska ledare, militära segrar, ekonomiska framgångar eller kulturella bedrifter. Den är också berättelsen om Guds försyn och nåd som verkar genom ofullkomliga människor.

När USA nu närmar sig sitt 250-årsjubileum kommer det inte att saknas firanden, högtidligheter och historiska tillbakablickar.

Men biskoparna valde att inte inleda jubelåret med triumfalism utan med ödmjukhet.

”Vi viger vår nation”, sade ärkebiskop Lori, ”inte därför att den är fullkomlig, utan därför att den är älskad av Gud.”

Vigningen blev därför en handling av både tacksamhet och ånger, av tacksägelse och förbön. Biskoparna anförtrodde Kristi Hjärta nationens framgångar och misslyckanden, dess styrkor och sår, dess förhoppningar och dess rädslor.

Kristi Hjärta och en nations hjärta

Med utgångspunkt i Johannesevangeliet reflekterade ärkebiskop Lori över Jesu inbjudan: ”Förbli i min kärlek.”

Det Heliga Hjärtat, framhöll han, är inte bara en andaktsbild. Det är det synliga tecknet på Guds kärlek – ett hjärta som har upplevt vänskap och svek, glädje och sorg, lidande och offer.

Betydelsen av denna insikt kan knappast överskattas. I en kultur som ofta präglas av självtillräcklighet erkände biskoparna offentligt att varken personer eller nationer kan blomstra utan Gud.

Landets framtid beror ytterst inte bara på starkare institutioner eller bättre politiska beslut, hur viktiga dessa än må vara, utan på hjärtan som förvandlas av Guds kärlek.

Det Heliga Hjärtat påminner de troende om att Gud inte står på avstånd från människans kamp. Han träder in i den. Han bär den. Han återlöser den.

Utsända för att bära frukt

Ärkebiskop Lori påminde de troende om att de inte viger kyrkan till Jesu Heliga Hjärta enbart för att ta emot välsignelser. Kyrkan vill vara ett mer troget redskap för Kristi kärlek i världen.

”Det Heliga Hjärtat splittrar inte; det försonar”, sade ärkebiskopen till en nation som frestas att definiera sig genom ideologiska konflikter och kulturell polarisering. ”Det förhärdar inte hjärtan; det förvandlar dem.”

Frukten av vigningen sa biskopen är inte en vacker ceremoni eller liturgi. Man ser den i katoliker blir alltmer trogna lärjungar som vittnar om Kristi kärlek i sina familjer, församlingar, arbetsplatser, lokalsamhällen och i det offentliga livet.