Det Heliga landet: Korsets tecken ger kristna styrka och hopp

Pater Ibrahim Faltas, kyrkoherde för Heliga landets kustos 

Bland mina tidigaste barndomsminnen finns en stark bild av min mamma som hjälpte mig att göra korstecknet, både med händerna och med rösten. Hon hade lärt mina äldre bröder det och, efter mig, mina yngre bröder, och vi följde alla hennes gester och ord när vi vaknade på morgonen och innan vi somnade på kvällen, när skulle äta lunch och varje gång vi kände att vi behövde be om Guds hjälp och beskydd. Att bära ett kors runt halsen, en medaljong med en bild av Jungfru Maria eller ett helgon, eller att klä sig i religiösa kläder – särskilt för dem som tillhör en minoritet där de bor – är ett tecken på att man tillhör Kristus. Egyptiska kristna, som jag, har ett litet kors tatuerat på handen som visar den kristna identitet man får genom dopet.

Oacceptabla situationer präglade av våld

I Jerusalem inträffar allt oftare oacceptabla situationer med våld, kränkningar och förolämpningar mot heliga platser, gudsvigda och personer som tillhör den kristna religionen. Det fysiska överfallet på en fransk nunna som gick längs vägen som leder till Övre salen var särskilt brutalt. Bilderna dokumenterar ett upprepat och ytterligare våldsamt angrepp på en försvarslös och oskyddad kvinna. Angriparen var ensam vid det tillfället, men ofta är det grupper som förolämpar, trakasserar och utför föraktfulla handlingar mot ordensfolk, troende och kristna platser. Det är ord, gester och klotter på väggarna som speglar ett hat fyllt av grymhet och överlägsenhet: det är attacker som alltid är oförsvarliga, men som är särskilt oacceptabla när de sker i den Heliga staden för de tre monoteistiska religionerna.

Samlevnad är möjlig

Jerusalem är en splittrad stad som är föremål för stridigheter mellan troende som ber på olika sätt och klär sig olika. Denna mångfald rättfärdigar emellertid inte den spänning som fortsätter att göra livet outhärdligt för alla som möts på gatorna och i de smala gränderna i den gamla staden. En fredlig samlevnad är möjlig om man respekterar både sitt eget och andras liv. Fred är möjlig om vi lyckas lära känna andras liv bättre, om vi skapar och etablerar relationer mellan liv som möts men som inte känner varandra.

Destruktivt hat

En kristen skola i en by i Libanon har rivits, jämnad med marken av grävmaskiner. Det var den enda byggnaden, tillsammans med nunnornas kloster, som ännu inte hade bombats, och de stora maskinerna har utplånat en andlig och pedagogisk samlingspunkt för hundratals barn och ungdomar. I vems namn och av vilken anledning kan man förstöra och vanhelga heliga platser, kränka och förnedra människor, trampa på religiösa tecken och symboler? Vilken fara kan en plats för tillbedjan, en skola, ett kloster utgöra? Är det ett våld som härrör från en ideologi, från förutfattade meningar, från blind rasism? Vad väcker så mycket hat mot medmänniskor med olika tro och livshistorier? Sådana våldsamma handlingar är inte svar på beteenden hos dem som bekänner sig till den kristna tron, eftersom de kristna i det heliga landet inte reagerar på provokationer, utan är redo att ta emot, villiga att förlåta och kärleksfulla mot sin nästa. De är stolta och glada över att tillhöra Kristus och att vara födda i det land som har sett Hans jordiska gärningar och hört Hans röst uppenbara Faderns kärlek och den Helige Andens kraft.

Kännetecken för en kristen

Jag tror inte att krig uppstår på grund av religiösa motsättningar utan att orsakerna är andra och varierande. Jag anser dock att man måste motverka och anmäla händelser som är tecken på ett spänt klimat och situationer som riskerar att eskalera ytterligare. Att leva efter evangeliet, följa Jesu lära dag för dag och känna igen sig i Honom är kännetecken för en kristen som bekänner sin tro med rent hjärta och i frihet. De första kristna gemenskaperna utsattes för förföljelser, de första martyrerna vittnade om Kristus genom att offra sina liv. Tiderna är andra och annorlunda, men känslan av att vi lever i svåra och komplexa tider är stark. Från korset, det outplånliga tecknet på vår Herres passion och död, har livets hopp blommat upp genom uppståndelsen. Korsets tecken, den spontana och förtröstansfulla gesten hos den som litar på Guds barmhärtighet, är vår styrka. Låt oss vända blicken mot korset som hjälper, stöder och tröstar. Och tack och lov kan vi fortfarande se många kors i Jerusalem!