Kardinal Cupich: ”Gamifieringen” av krig undergräver fredsinsatser

Vatican News

Kardinal Blase J. Cupich, ärkebiskop av Chicago, har tilldelats Catholic Theological Unions pris ”Blessed are the Peacemakers”.

I sitt tal vid prisceremonin på onsdagskvällen, den 29 april, citerade kardinalen påve Leo XIV:s predikan på Palmsöndagen i år, där han sade att Jesus ”inte lyssnar till bönerna från dem som för krig, utan avvisar dem”. Det är olyckligt, konstaterade kardinalen, att många har reagerat på påvens uttalanden genom att insistera på vikten av teorin om rättfärdig krigföring – en reaktion som han menade börjar ”låta mindre som moraliskt omdöme och mer som ett ängsligt försök att bevisa att det som händer fortfarande kan vara rättfärdigt”.

Även om det finns en plats för teorin om rättfärdigt krig, sade kardinal Cupich, är ett sådant tillvägagångssätt ”fel utgångspunkt”. Den första frågan vi bör ställa, betonade han, är inte ”Kan detta krig rättfärdigas?”, utan snarare ”Vad kräver evangeliet av oss nu? Vad innebär det konkret att vara fredsstiftare?”.

Lugn, kreativitet, lyhördhet, skicklighet

Med detta i åtanke övergick kardinalen till att överväga fyra villkor för fredsbyggande, hämtade från påven Franciskus apostoliska uppmaning Gaudete et Exsultate: lugn, kreativitet, lyhördhet och skicklighet.

Lugn är viktigt, sade han, ”inte för att fred ignorerar konflikt, utan för att den vägrar att styras av den … Istället för att reagera inom logiken om dominans och förnedring, kliver lärjungen helt utanför den logiken.” Kreativitet, å andra sidan, krävs eftersom ”konflikter inte bara kan absorberas; de måste omvandlas.” I praktiken innebär detta ”det hårda, tålmodiga arbetet med dialog och förhandling – inte som taktik för kompromiss till varje pris, utan som moraliska processer inriktade på rättvisa.”

Känslighet, sade kardinal Cupich, innebär ”uppmärksamhet på personen, särskilt den svåra personen”. Det är lätt att tala om mänsklig värdighet ”i det abstrakta”, noterade han, men mycket svårare ”att erkänna den hos dem som provocerar, motsätter sig eller sårar oss”. Ändå är det just denna uppgift som evangeliet kallar oss till.

Känslighet blir allt svårare, sade kardinalen, på grund av den växande ”gamifieringen” av krig: ”konflikter som förmedlas genom skärmar, reducerade till bilder, mätvärden och strategiska abstraktioner, där människoliv riskerar att uppfattas som datapunkter snarare än personer.”

Den sista förutsättningen för fredsbyggande, sade kardinal Cupich, är skicklighet. ”Vi talar ofta om fred som en strävan eller en känsla”, konstaterade han, ”men påven Franciskus kallar det ett hantverk. Det måste läras, övas och förfinas. Det kräver vanor: disciplinen att behärska sitt tal, modet att säga sanningen utan hat, tålamodet att bygga förtroende, viljan att offra sin egen fördel för rättvisans skull.”

Påven i Afrika: Främja en ”fredskultur”

Kardinal Cupich avslutade sitt tal med att reflektera över påve Leos uttalanden om fred och krig under hans nyligen genomförda apostoliska resa till fyra afrikanska länder.

Under besöket ”gick påven inte in i abstrakta debatter om berättigat våld”, sade kardinal Cupich. I stället efterlyste han en ”fredskultur” och uppmanade ledarna att ”återgå till dialog snarare än eskalering” och grundade sin uppmaning ”inte på teori utan på mänskligt lidande”. ”Återigen, precis som Jesus när han förkunnade saligprisningarna, vägrade påven att argumentera på den nivå som många förväntade sig”, betonade kardinal Cupich. ”Han talade som en herde, inte som en strateg. Och det måste vi också göra.”