Ibrahim Faltas: Skolor stängda och städer tömda på grund av krig

Vatican News

Kyrkoherde för Heliga landets kustos och chef för dess skolor, franciskanen pater Ibrahim Faltas, talar i en video publicerad av Christian Media Center om situationen efter krigsutbrottet mellan USA, Israel och Iran. ”Det var precis som lördagen den 7 oktober 2023 - en mycket svår stund”. ”När vi hörde sirenerna som tillkännagav krigets början började barnen gråta, och även lärarna. Alla var rädda”, berättar han. ”Sedan dess har skolan varit stängd”. Fram till några dagar tidigare var klassrummen ”en plats full av färger och liv”, säger pater Faltas; nu råder ”en vemodig tystnad”. Undervisningen har återupptagits online, men barnen ”är distraherade och rädda”: även hemma hör de sirener och bombningar.

Inga pilgrimer och tomma byggnader

Det är inte bara skolan som har stängt. Även strömmen av pilgrimer har avbrutits tvärt. ”Den här veckan skulle det mottagningscenter som drivs av munkarna ha varit fullt: 90 rum skulle ha varit bokade. Istället är det tomt”. Grupper från Rumänien och Spanien har avbokat och åkt hem, många via Egypten. ”Alla bokningar har avbokats, även flygplatsen är stängd, och det är en mycket, mycket svår situation”. Efter två och ett halvt år av nästan oavbruten kris är befolkningen trött. ”Det kan inte fortsätta så här, man kan inte leva i en sådan situation så länge”, säger fader Faltas.

Rädsla och enighet under högtiderna

Men mitt i prövningen ser pater Faltas också tecken på enighet. Ramadan och fastan – som började samma dag, tillsammans med den judiska högtiden Purim – sammanfaller i en tid som skulle kunna vara ”ett föredöme för samlevnad, bön och broderskap”. ”Även i denna svåra stund ser jag att alla vill hjälpa varandra. Alla är enade, alla är rädda, men det finns enighet”. Smärtan drabbar också elevernas familjer. ”För två dagar sedan skadades en av mina elevers far allvarligt: han ligger på Shaare Zedek-sjukhuset och har redan genomgått två operationer. Han mår mycket dåligt”. Fader Faltas röst blir bönfallande: ”Vi hoppas att detta krig tar slut, för folk orkar verkligen inte längre. Två och ett halvt år är lång tid”. Mitt bland sirener och osäkerhet återstår bönen och önskan om fred för ett land som fortsätter att präglas av rädsla, men som inte upphör att söka broderskap.