Ukraina. Nuntien: Vi är sårade och traumatiserade, men Gud är med oss
Svitlana Dukhovych – Vatikanstaten
6 000 byggnader i Kiev förlorade all uppvärmning den 9 januari efter Rysslands massiva attack. All form av uppvärmning saknas fortfarande i omkring 100 byggnader i den ukrainska huvudstaden. Detta meddelade borgmästare Vitaliy Klychko, enligt vilken kommunens tekniker arbetar dygnet runt för att återställa uppvärmningen i alla byggnader. ”Situationen för energiförsörjningen, som hushållens försörjning är beroende av, är fortfarande mycket svår. Kiev fortsätter att leva med nödströmavbrott. Även energibolagen fortsätter att arbeta för att stabilisera situationen”, skrev Klychko på Telegram. Under dagens en presskonferens den 16 januari tackade Ukrainas president Volodymyr Zelenskyy de team som varje dag arbetar med att återställa energiinfrastrukturen. ”Varje dag arbetar man inte bara med att återställa kraftverken, utan också med att öka importen och den tekniska kapaciteten, som också har förstörts av de dagliga ryska attackerna”, sade han och tillade att Ukrainas elbehov kvällen innan var cirka 18 gigawatt, medan systemets kapacitet på grund av bombningarna endast var cirka 11 gigawatt. Om situationen i landet och de svårigheter som befolkningen upplever dagligen talar Vatikanens medier med monsignor Visvaldas Kulbokas, apostolisk nuntie i Ukraina.
Ers excellens, mot bakgrund av den energikris som drabbat flera regioner i Ukraina, inklusive huvudstaden, vill jag fråga hur det går för invånarna i Kiev? Och hur är det med er på nuntiaturen?
På grund av kriget har vi nu en allvarlig energikris till följd av bombningarna som drabbar städer och tätorter. Och nu, med januari månads kyla och temperaturer som sjunker till tjugo minusgrader på natten, är situationen svår, särskilt i Kiev, enligt myndigheterna. Men när jag hör biskopar, präster och troende vet jag att det även i västra regioner, till exempel i Lviv, råder brist på elektricitet. Många berättar för mig att de bara har el tre timmar om dagen. Samma situation råder i Charkiv, där det finns perioder då familjerna inte har el och värme på två dagar i rad. Det innebär att även bagare ofta inte kan baka bröd, och samma situation gäller för andra livsmedel. Denna energikris orsakar alltså, förutom stora svårigheter för civilbefolkningen på grund av kylan, även brist på mat. Jag skulle säga att detta uppenbarligen påminner lite om den Holodomor som Ukraina drabbades av på 1930-talet. I nuntiaturen har vi en egen generator och kan därför få mer ljus, vatten och värme än andra. Men som borgmästaren i Kiev sa för några dagar sedan kan det inte uteslutas att hela den ukrainska huvudstaden måste evakueras om situationen fortsätter så här. Denna möjlighet kvarstår. Det beror på bombningarna och dess konsekvenser.
Idag har ni firat mässan i Mariahelgedomen i Berdychiv med anledning av 35-årsdagen av förnyelsen av den latinska kyrkans strukturer i Ukraina och invigningen av Jesu heliga hjärtas år, som de latinska biskoparna har utropat till 2026. Vad vill ni säga om detta evenemang som ägt rum under dessa svåra omständigheter?
Idag hade vi en mycket viktigt firande för den latinska katolska kyrkan i Ukraina i den främsta helgedomen i Berdychiv. Biskoparna från alla ukrainska stift samlades. Vi firade början på året tillägnat Jesu heliga hjärta och bad att Han nådigt ska ta emot oss, förlåta våra synder och skydda oss från allt ont. Vi bad om att Guds godhet ska segra över synden och kriget och skänka oss fred. Året kommer sedan att firas i familjer och församlingar, och varje person uppmanas att leva sin personliga hängivenhet till Jesu heliga hjärta. Detta tillfälle gavs också av dagens minneshögtid för 35-årsdagen av återupprättandet av den latinska katolska kyrkan den 16 januari 1991. Så tackade vi Herren för de nådegåvor han skänkt oss. Vi vet att kriget är kopplat till den Ondes uppviglingar och att han fruktar varje ögonblick då vi prisar Gud. Men vi är medvetna om och övertygade om att Herren är med oss. Vi har firat dessa högtider tillsammans med påven Leo XIV och hela kyrkan. För mig var det en mycket rörande och djupgående högtid, och jag hyser stora förhoppningar om dess frukter.
Hade ni tillfälle att tala med biskoparna i de regioner som drabbats särskilt hårt av kriget i Berdychiv? Hur var intrycket av dem?
Vi träffade både biskopen av Kharkiv-Zaporizhzhia och hans hjälpbiskop, som bor i Zaporizhzhia, samt biskopen av Odessa. Andligt sett verkade de alla ha en stark tillit till Herren. I går var det strömavbrott i Kharkiv hela dagen: det är en mycket ansträngande tid. Jag vill tillägga att jag talade med en katolik från Sumy som utför olika humanitära uppdrag just i regionen Kharkiv. Jag frågade honom hur han mådde. Han sa att han var psykiskt utmattad eftersom han hade haft en direkt upplevelse av att två av hans vänner som transporterade humanitärt bistånd i regionen Kharkiv hade dött i en drönarattack. Varje gång han nu ser drönarattacker kommer traumat tillbaka. Han sa till mig: ”När jag är i Ukraina känner jag inte krigets hela tyngd. Men när jag är utanför landet inser jag hur traumatiserad jag är av kriget, eftersom varje ljud jag hör påminner om bombningar, missiler och drönare”. I dag är alla ukrainare sårade och djupt traumatiserade. Men jag är övertygad om att våra bröder och systrar över hela världen kommer att minnas även detta och be för den mentala hälsan hos hela befolkningen som lider av krigets direkta trauman.
